Efter en tuff vecka och en dag där vi samlade våra texter för att sända till delegationen, var jag riktigt på gott humör när jag skulle resa hem för att vara med och dela ut flygblad på Stortorget. Jag gillar att vara med i opinionsarbetet hemma och den här gången handlade det om att motverka langning av sprit från vuxna till ungdomar och barn. Vad hände då på hemvägen? Ja, nu börjar jag hålla med Björn Sundin om att det här med förseningar av tåg till Örebro över Västerås inte är så kul längre. Den 20 april skulle jag hem för att föreläsa för en förskola. Då ställdes tåget in i Arboga för att det var så sent och samma sak händer idag. Visst är det lite lustigt att SJ väljer att ställa in tåg, låta oss åka buss som tar längre tid, och inte en be om ursäkt? Jag börjar känna som du Björn.

Förra gången fanns inte ens bussar så det räckte till alla passagerare så då blev det en osäker väntan på om det skulle bli nästa tåg eller om det skulle komma en buss. En dryg timme sen blev jag då. Den här gången…

Tänk er en resa upp efter Hallandskusten. Solen skiner vackert över havet vid Varberg och ett par hästar strosar nära vattnet lite närmare Kungsbacka. I lurarna har jag musik komponerad av hallänningen Per Gessle, men den här gången är i symfoniversion. Det finns också lite jazz, och polskor på CD´n som fanns med i boken om mat från Halland. Jag bläddrar i boken och ser vackra bilder, läser recept på halländsk mat och ser ut över det otroligt vackra landskapet. I Göteborg köper jag en korv med mos på Hackes bar och sedan bär det av norrut i kvällssolen och ännu mer vackra vyer över vårt osedvanligt vackra land. Kan ni förstå att det finns många vinster med att arbeta med jämställdhet och få komma till olika delar av vårt land för att dela med sig av kunskaperna.

I Halmstad fick jag på förmiddagen göra en kort intervju i TV4, med dottern till en av dom som var med i den gamla pappagruppen 1993-1994. Sedan vandrade jag lite i den lilla staden för att efter en stund återgå till att skriva på betänkandetexten. Det blev bara skit med den idag. Jag tycker inte det är lätt när vi är fler som skriver i samma textmassa, men så smärtsamt är det att skriva en statlig utredning. Efter det mötte jag landshövding Lövdén och jämställdhetsdirektör Mared, samt 6 genuspedagoger från länet. Vi skulle kunna hämta in ny information från alla dessa pedagoger hur länge som helst, men nu måste betänkandet bli klart. Tänk vad mycket kunskap om genusmedveten pedagogik som håller på att växa fram!

Men det skulle hända mycket mer innan resan genom landet tog fart. Jag höll också en föreläsning om vårt arbete och vad genusmedvetenhet innebär för ett 80-tal mycket intresserade åhörare från Hallands län. Det blev ett väldigt bra seminarium i dess rätta form. Fler än jag som delade med sig av erfarenheter och reflektioner.
Tänk vilket fantastiskt roligt jobb jag har J

Men så skönt det är att åka hem till Örebro, Kia, Anders och Sebastian i alla fall.

Idag har jag haft en väldigt bra dag i Jönköping. Jag var där för att föreläsa på en stor jämställdhetskonferens och jag fick också förmånen att lyssna på en föreläsning som höll av Susanne som jobbar på en av de förskolor som fått medel av delegationen. Efter hennes strålande föreläsning gick jag till förskolan på ett litet studiebesök. Om ni visst hur kul det är att möta alla dessa barn, förskollärare och barnskötare som gillar att jobba med genusperspektiv. Det känns som att de här barnen är mer sociala än andra, men så kan det väl inte vara? Idag fick jag bl a bekräftelse på att det vi gör i förskolans värld idag är något som vi kan använda som metod för att öka jämställdheten inom alla andra områden. Ta bara det här exemplet. När barnen på förskolan Trollet skulle rösta fram vilken saga de gillade mest ringde de hem till ett tvillingpar som hade varit sjuka en längre stund. Hur skulle de annars känna sitt inflytande i vad som händer på förskolan. Tänk om arbetsgivare och arbetskamrater gjorde så när någon är hemma som föräldraledig?


Efter att jag på eftermiddagen gjort ännu en föreläsning tog jag tåget till Halmstad via Göteborg. Tänk att det är så härligt att åka med SJ och att det går att tänka och skriva så bra när man reser med tåg.


Idag var jag i Brickebacken tillsammans med flera socialdemokrater i vårsolen och pratade med förbipasserande. Det är lite synd att det är så få människor som rör sig vid torget i Brickebacken. Tänk så fint det skulle vara med grönsaksförsäljning och fika bland alla glada som finns där. Men det är ändå bra att vi kan mötas där i trevliga glada samtal och visa att vi sossar faktiskt är glada och trevliga. Tänk om Reinfeldt och Kent Persson visste det?

Efter det städade jag vårt hem och på klockan 17.00 var det dags för Män för kvinnofrid i Örebro. Det är så skönt att vi kan mötas på puben, flera män, och resonera om så viktiga frågor som hur vi män ska kunna skapa opinion för att motverka mäns våld mot kvinnor.

Just nu är vi väldigt stolta och glada för att Ted Rylander  intervjuades i NA och för att det finns flera idrottsledare från viktiga lag i vårt län som ställer upp på vårt budskap om det orimliga i att skapa extra bordeller i Tyskland för att det ska bli fotbolls-VM där.

Vi vill inte, så som JämO, att Sverige ska bojkotta VM. Vi vill att fotbollspelare i vårt landslag ska uttala sig om att det är tragiskt att fotboll och mäns köp av kvinnor har ett samband. Så borde det inte vara.

Efter det kom familjen till Royal och vi åt en mycket god kvällsmiddag.

Vilken bra lördag jag har haft  

Ibland när jag ska vara med i paneler av olika slag kan jag komma in i funderingen om det är värt att säga det jag har att säga, eller om jag ska låta det stanna på sidan om. Här om dagen var jag inbjuden som expert till en träff på framtids-siar-företaget Kairos Future. Vi var många inbjudna och bara det att tillsammans med alla dem få en inbjudan lockade mig starkt. Fåfängan?
Men det var också ett ämne som jag tycker är oerhört vikigt. Vi skulle fundera över hur vi vill se den framtida skolan. Ja, nu var det kanske inte så långt in i framtiden vi skulle sia. Bara fram till 2021. För mig betyder det att det är viktigt att starta i nuet. 15 år är ju faktiskt bara den tid det tar från idé till genomförande utav en reform.
Min inledande fundering handlade om att visa på att vi inte kan prata om ”skolan” som om det bara finns en skola. Det är viktigt att fundera över alla de positiva lärare och annan personal inom skolan som redan finns. Skolan i sin helhet är inte dålig bara för att det finns dom som inte klarar hela sin skoltid. Skolan kanske inte ens ska förvänta sig att alla ska klara den lika fort.
För mig är det svårt att se skolan som en isolerad institution, utan att se hela samhällets struktur. Det är inte barnen som kommer från de familjerna där studievanan är hög som misslyckas i vår medelklasskola. Och skulle de vara på väg att misslyckas sätter föräldrarna in sin plånbok och helt osolidariskt med andra barn och ungdomar sätter de sitt eget i någon privat skola, eller kanske i en ”friskola” som betalas av oss andra.
Men inte ens de kommunala skolorna har dåligt resultat rakt igenom, så jag fann min situation lite underlig bland alla de andra som hade ett utgångsläge i att den skola vi har i dag inte alls är så bra som jag ser den.
Men det är klart, inte finns det någon verksamhet som inte kan utvecklas.  Jag sitter ju på dagarna och skriver om hur viktigt det är att förskolans personal får kunskaper i maktperspektiv och då fram för allt i genusperspektivet. Detta för att kunna bli ännu bättre i att möta barnen som individer och inte som kön, invandrare eller någon klasstillhörighet eller alla de diskriminerande föreställningar som kan ligga i våra fördomar. Tänk att jag är så naiv att jag tror att hela samhället blir bättre bara vi lär oss agera efter den fantastiska värdegrundsskrivning vi har i våra läroplaner.
Den ”demokratiska värdegrundsfundamentalismen” har blivit ett nytt ledord för mig.
En dryg vecka sedan senast och en hel påsk har gått förbi. Det är inte så enkelt att skriva innehållsrik blogg som jag tänkt mig. Jag hoppas att du som läser tycker det är okey att jag inte skriver varje dag, som t ex Linda Skugge. Hon som nu börjar ta tillbaka att hon är feminist och som börjar tänka som en riktig kådis (KD)
Att ordet feminist är så illa behandlat av de flesta av hennes kollegor (journalisterna) innebär för Linda att hon nu inte kan kalla sig feminist. Eller är det så att hon kommer att tjäna mer pengar på att vika undan från det som oftast ses som ett skällsord? Ja, bara Linda vet, men det är svårt att tro något annat när jag läst hennes inlägg i Expressen innan påsk.
Men visst behöver vi städa lite i vulgärdebatten om feminismen. Jag tror att det vore på sin plats att alla dem som hela tiden öser sin galla över oss som kallar oss feminister läser på lite grann. Varför inte ta till sig den enkla boken som heter just Feminism och är skriven av Lena Gemzöe? Den är utgiven på Bilda förlag och går att hitta i vilken bokhandel som helst. Möjligtvis finns den inte i Timbros bokhandel. Dom har nog böcker med mer antifeministiska inslag än faktaböcker om vad feminism handlar om.
Det kan vara bra att veta att det finns olika former av feminism innan man bestämmer sig för vilken feminism man ska tycka illa eller bra om. Det är inte så enkelt med feminism så som många vill göra gällande. Men jag tycker att Anna Wahl har samlat den enklaste och bästa förklaringen på feminism i en artikel i Kvinnovetenskaplig tidskrift. Där skriver hon så här:
1. Medvetenhet/kunskap om könsordningen med manlig överordning och kvinnlig underordning på olika nivåer och områden i samhället.
    2. Strävan efter förändring i riktning mot lika villkor för kvinnor och män, dvs ökat inflytande av kvinnor i samhället. Kort sagt det finns en maktobalans som bör försvinna. Feministisk forskning utgör sålunda produktionen av sådan teori om könsordningen som krävs för att kunna förändra.” (Kvt 1996:3-4 Sid.41)

Med andra ord så är feminismens utgångspunkt att kvinnor inte har samma fri- och rättigheter som män och att detta förhållande måste ändras. Uttryckt på annat sätt kan man säga att feminismen strävar mot ett demokratiskt samhälle. Om man har uppfattningen att vi lever i ett samhälle där män är överordnade kvinnor – och hur kan man uppfatta det på något annat sätt när vi exempelvis har osakliga löneskillnader – och dessutom vill ändra på detta förhållande, så är man feminist. Detta är det gemensamma för alla typer av feminism – och omvänt kan det sägas att om man inte har nämnda uppfattning och inte tycker att denna könsmaktsordning skall ändras, ja då är man inte feminist.


Så finns det flera olika feministiska rörelser, exempelvis liberalfeminism och socialistisk feminism. De har alla samma grundidé men skiljer sig åt beroende på vilken tonvikt de lägger på könsmaktsordningen i relation till andra maktordningar. Men, alla feminister uppfattar att vi lever i en könsmaktsordning.

Radikalfeminismen är den feminism som lägger störst tonvikt vid könsmaktsordningen och uppfattar att underordnandet av kvinnor är den mest vanliga och centrala formen av förtryck. Det finns även andra maktordningar men könsmaktsordningen är den mest betydelsefulla. Radikal i sammansättningen radikalfeminist betyder alltså inte att man vill att kvinnor skall förtrycka män eller att kvinnor hatar män.
Med den förklaringen som forskningen ger och med de olika politiska uppfattningar vi har kan vi sedan utifrån våra politiska idéer arbeta för att skapa en samhällsordning som verkligen betyder alla människors lika värde. Jag har valt att göra det inom det socialdemokratiska partiet för att jag bottnar i en marxistisk/socialistisk tanke om feminism som jag nu helt eklektiskt (jag väljer det bästa ur de olika feminismerna) formar med tankar från radikalfeminismen och de postmoderna tankarna. Alla dessa idéer tar sin början för mig i att människan konstrueras i den kultur vi befinner oss i. Vi gör genus och lägger det på vårt biologiska kön i det klassamhälle vi befinner oss i.

Så med andra ord så tänker jag inte falla tillbaka i min socialistiska feministiska övertygelse bara för att jag på det viset skulle bli mindre värde som jämställdhetsarbetare. För inte är det väl så att den som tror på den borgerliga nationalekonomin som nästan alla ekonomer utbildas i på universiteten, inte ska få arbeta som ekonomer i våra kommuner, landsting och statsförvaltningar? Eller ???
Oj… nu var det länge sedan jag skrev något här på bloggen. Orsaken till det är bland annat att jag under förra veckan var i Vologda i Ryssland. Det var inte det enklaste att finna tid och dator att använda för att skriva blogg eller kolla mejl. Men vilken händelserik vecka det var!

De första dagarna for vi runt till olika institutioner, typ ungdomscenter, psykoterapicenter, familjeplaneringscenter, skolor och sjukhus. Vi mötte en mängd kompetenta kvinnor och män som nästan alla menade att föra in genusperspektiv i deras verksamheter var nödvändigt. Inte bara önskvärt, utan verkligen NÖDVÄNDIGT. Denna nödvändighet kommer sig bland annat av att maskuliniteten i Ryssland leder till en mängd olika problem. Mäns våld mot kvinnor är otroligt utbrett, 14 000 kvinnor mördas varje år i Ryssland och då vet vi att mörkertalet förmodligen är lika högt där som här 80 %. Fortfarande ser man mäns våld mot kvinnor som ett familjeproblem i Ryssland. Män tar alldeles för lite ansvar för sina barn. Det är inte alls ovanligt att männen drar från sitt föräldraansvar vilket inte allt för sällan leder till att mamman blir så ensam att hon inte kan behålla barnet.

Mitt starkaste intryck under veckan är från Julia, en ung kvinna som arbetar som socialpedagog på ett jättestort sjukhus.  Hennes uppgifter är att alldeles ensam ta hand om barn som mamman har lämnat in på sjukhuset för att hon inte kan behålla det. Barnen lämnas ibland direkt utanför dörren på sjukhuset eller polisen hittar det övergivna barnet någonstans. Julias uppgift är att försöka finna barnets mor, skapa någon form av stöd via den socialtjänst som finns, eller skapa en annan placering av barnet någon stans. Kanske blir de placerade på ett barnhem. Julia och alla dem vi mötte vill så mycket i att hjälpa det ryska folket till en drägligare tillvaro. Vår uppgift är att stödja dem i detta med att också föra in jämställdhetsperspektiv och då fram för allt se till att maskuliniteten i Vologda förändras. Med en förändrad maskulinitet och med nya strukturer som kan arbeta tillsammans för att barn, kvinnor och män ska ges möjlighet till större ansvartagande kommer det verkligen att gå framåt också i Vologda och Ryssland.

Det är inte så svårt att se tillbaka i vårt land hur utvecklingen mot välfärd har gått hand i hand med jämställdhetsutvecklingen. Även om vi inte använde de begrepp och den forskning vi har idag är det ändå kvinnors slit och vardag som påverkat välfärdsutvecklingen. Det finns fortfarande behandlingshem och institutioner i vårt land som inte fått upp ögonen för genusfrågan, men med allt mer forskning inser också dem att vårt bemötande av kvinnor och män och de förväntningar och föreställningar vi har om manligt och kvinnligt är hinder för människors utveckling. Maskulina stereotyper som innebär att män tappar fotfäste totalt om de blir utan jobb och blir försörjda av kvinnor lever också i vårt land. Men de är starkare i Ryssland och många andra länder där förändringen inte kommit lika långt. Jag brukar ofta tänka på vad som skulle ha hänt med min pappa, om han 1954 gått till sin arbetsköpare och bett om ledigt för att ta hand om sin nyfödde son. Troligen hade chefen gett honom sparken på stört och hans arbetskamrater mobbat ut honom fullständigt. Troligen hade mamma också fått höra att hon inte var en riktig kvinna som inte tog hand om sina barn utan lät en man göra detta. Eller skulle han ha upplevts som en man om han gjorde det?

Det finns fortfarande i vårt land arbetsgivare och arbetskamrater som har attityder och värderingar som dessa, men ack så otydligt. (Titta bara på JämO´s ärenden.) Attityder som bygger på djupa värderingar om att kvinnor och män är komna från olika planeter och inte ska korsa varandras områden allt för mycket. Det vi kallar för genussystem. Visst är det underligt att det lever kvar i Sverige?