Nu vill jag önska alla er som står ut med att vänta på mina funderingar ett riktigt Gott Nytt År.

 

Jag avslutar 2006 med att bestämma mig för att bli en mycket bättre bloggare. Mitt sätt att skriva ska utvecklas och min regelbundenhet ska bli mer regelbunden. Vilket tråkigt ord föresten. Regelbunden. Nej, varför reagerade jag så? Måste väl vara någon dum regel jag följer som ifrågasätter lite väl mycket. Regler är ju något jag faktiskt tycker om. Hur skulle våra samhällen fungera om vi inte hade regler att följa? Det är med regler, skrivna eller oskrivna, som vi upprätthåller mycket av det som är gott. Men också mycket av det som är mindre gott. Genusordningen, som den ser ut just nu, är inte en speciellt bra regel. Men regler går att förändra. De kan förändras genom att upptäckas och funderas omkring. När vi sedan gemensamt kommer fram till att de ska förändras så genomför vi den förändringen. Det kan vara svårt. Ni ska veta att det finns många föräldrar till pojkar som visat sin oro för att deras pojkar ska bli bögar för att det arbetas med genusmedveten pedagogik i många förskolor. Men när föräldrarna fått klart för sig att denna medvetenhet leder till att både flickor och pojkar kan utvecklas på ett mer individuellt sätt, så blir föräldrarna glada. För det är ju individer vi människor är. Vi är ju alla så unika.

 

Nu bor jag och Kia i Hallsberg och är det fint väder i morgon ska jag ta ett kort på vårt vackra hus så att ni alla ska få se.

 

Men nu skriver jag mest för att önska er alla ett GOTT NYTT ÅR 2007

Och Torsten, tack för tillönskningen om lycka till. Det har gått rätt så bra med flytten.

Nu har våra söner flyttat från oss. Vi håller själva på att packa på kvällarna och på juldagen bär det av söderut. Alltså till Hallsberg. Tänk att jag som inbiten Örebroare kommer att flytta till den lilla staden Hallsberg. Och jag är så glad över det. Men tänk att det är så många som med en negativ ton ifrågasätter att jag flyttar just till Hallsberg.

 

Det är som att tryggheten i att bo i Örebro skulle vara så mycket större, eller att de som frågar skulle vara mer aktiva i ett kultur- och nöjesliv här i Örebro än vad jag är. Eller vad de tror ska hända när man flyttar till Hallsberg.

 

Själv känner jag bara att det är härligt att få bo en stad där inte finns något McDonalds. En stad där lugnet finns och en stad med så mycket närhet till så mycket. Kälvesta ängar, Dovrasjödalen, Karin Bergööska föreningen och Bergööska huset, Jazzklubben på Stinsen som arrangeras av Hallsbergs Jazz & Bluesklubb, ja vad mer kommer vi att hitta. Det är också nära till Omhälla där vi lärt oss att rida. Och inte minst närheten till så många stora städer, 20 minuter till Örebro och under två timmar till både Stockholm och Göteborg med tåg.

 

För några veckor sedan läste jag Peter Kempe´s bok Världsmedborgaren och jag tror nog som jag tolkade boken, att var vi bor har nog inte så stor betydelse om vi har en trygghet i oss själva. Det finns en närhet till alla metropoler var vi än bor och det finns i många större städer alldeles för mycket likhet mellan varandra. Så mina kära vänner varför säger ni inte bara till oss när vi pratar om att flytta till Hallsberg att: - oohhh vad kul. Då kan vi ju komma till er och fika när vi är på utflykt söderut.

 

Men det är klart. Inte kommer jag att känna slottets värme i det gula ljuset, den kram jag kan känna från min stad när jag går efter Svartån hem från centralstationen. Jag kommer nog att känna andra saker i Hallsberg och längtar jag för mycket till Örebro så är det ju så nära.

På Luciamorgonen när jag kom upp till Stockholm och skulle hasta genom centralen som jag brukar fick jag uppleva något alldeles märkligt. Där under den berömda ringen stod en kör av Lucior och stjärngossar av alla kön. De sjöng så vackert och runt dem stod det massor med människor. Människor som annars nästan springer i centralens vindlingar stannade upp, drack kaffe och åt pepparkakor och bara andaktsmässigt njöt. Även jag stannade och en enorm värme tog sig genom min kropp.

 

Vad jag då kom fram till är att Lucia måste vara feminist. Precis som jag för länge sedan förstått att Jesus måste vara socialist. Jesus och Lucias budskap är snarlika när jag lyssnar på deras ord och sång. Värme - frid på jorden - alla människors lika värde - ljus i mörker et cetera. Att det ska vara så svårt för så många att begripa det?

 

Det har varit strul med att ta sig in i sin egen blogg i några dagar nu. Jag som tänkte skriva för några dagar sedan. Nu blir det en lite resume av tankar från de senaste dagarna.

 

I tisdags var jag med på Tvärsnytt. Det handlade om föräldraledighet och ett fint samtal om varför män inte tar så mycket föräldraledigt. Kvinnorna är dom som tar ut 80 % och männen verkar inte vilja vara mer med sina barn. Vi han inte med att prata om ”Garphyttemännen”. Jag kallar dem så för att där finns en industri med skiftgång och jag tänker att där finns en mängd av män som tar sitt föräldraansvar utan att ta föräldraledigt. Jag har inte några forskningsbelägg för detta, men då jag vet att skiftgående män som har förhandlat med sin maskulinitet också tar ansvar för sina barn vore en sådan forskning bra.

Men, trots detta tycker jag att även dessa män ska ta mer föräldraledigt. För det är inte själva barnorienteringen som är det enda för att nå mer jämställdhet. Det är också viktigt att männen tar hand om allt som behöver göras i hushållet. Att båda föräldrarna tar sitt ansvar för allt och att inte någon av dem behöver ta ett större ansvar.

 

Jag ramlade in i en fälla i det där samtalet. Birgitta Ekblad frågade mig om det inte är manligt att ta ut föräldraledigt. Jag svarade att det visst är manligt att ta hand om sina barn. Men vad jag borde sagt är att: det är kvinnligt att ta hand om sina barn och män borde bli mer kvinnliga.