27 februari

0kommentarer

Vilken härlig dag det var idag. Kallt ute, jag glömde hatten, varmt i själen och ett stort hyllande till både damernas och herrarnas hockeylag. Jag tycker det känns riktigt kul att idrottsverige den här gången tog det som själklart att vi har bra idrottare av alla könen. Det är jag glad för.

På förmiddagen idag satt jag tillsammans med en andra jämställdhetsarbetare och funderade över varför det är så vanligt att kvinnor, i resonemang om jämställdhet, tycker så synd om oss män. Ni ska veta att det är väldigt vanligt. Nu när tjejer har bättre betyg i skolan, nu när vi pratar om att män ska ta ansvar för att motverka mäns våld mot kvinnor, så får vi ofta höra att det finns goda män också. Ni kanske såg på TV igår när Lill-Babs körde sin omedvetna drapa? Jag tror det finns många som tycker det är besvärligt att ifrågasätta den kategori av kön som annars har makten i de flesta sammanhang. De blandar samma den enskilde mannen med det manssamhälle vi inte vill ha. Många enskilda män har funderat mycket på och praktiskt också förändrat sig, men fortfarande är vi alldeles för få som är med i arbetat för att ”riva ner” patriarkatet.

Jag tror att mycket av detta beror på att jämställdhet har handlat så mycket om kvantitet. Halva makten och hela lönen, som det populärt har kallats. Vi har långt kvar dit.

Samtidigt är det många som känner att vi sysslat med jämställdhet så länge att de tror att vi redan är i det jämställda samhället. Bara för att vi formellt har kommit långt.

Vi som arbetar med jämställdhet arbetar ju också för att förändra traditionella förväntningar på vad kön ska få utföra för uppgifter. Det kan för många upplevas som lite hotfullt. På fullt allvar har jag många gånger fått frågan om vad som kommer att hända med kärleken om vi raderar ut våra könsroller. Hallå…som ungdomarna brukar säga. De relationer som är jämställda håller mycket längre än dem som är o-jämställda. Oavsett vilket kön man lever tillsammans med.

Och så det där med Lindström och mejlskrivandet från flera sossar. Det kanske ändå inte var så kul dag idag, för nu finns det fler sossar som skrivit taskiga saker. Kan det vara så att det även bland sossar finns tankar om att vi haft makten för länge. Varför skulle de annars göra sådana här självmål hela tiden? Jag tänker nu på den nidbild på Reinfeldt som några SSU-are publicerat på sin blogg. Jag kommer ihåg när det spreds sådana här bilder på Palme för dryga 20 år sedan. Då hoppades jag att aldrig mer få se sådana tasksparkar i politiken. Så jag håller nog med dig Gunnel (som kommenterade mitt inlägg från igår) Vi vill inte ha sådana krafter i vårt parti.


Vi ses!


P.S. Märker ni att jag kortat ner mina bloggar? Det är för att det ska bli enklare att läsa för er och för att jag fått tips om det. Men någon gång per vecka kommer jag att skriva något som skulle kunna kallas för krönika. Det beror på att jag vill lära mig att skriva krönikor. D.S.


Kommentera

Publiceras ej