Det är både skrämmande och intressant det här med väder.

Är det människans påverkan på naturen som gör det här? Självklart är det så, men vad kan vi göra för att ändra på det? Jag tror faktiskt på fullt allvar att detta också är en genusfråga. Tittar vi lite statistiskt på det så finns det siffror som visar på att en majoritet av unga män (80%) är för kärnkraft medan endast 60 % av de unga kvinnorna har den uppfattningen, men det finns också en hel del annat som tyder på att kvinnor är med intresserade av miljöfrågor. Men nu är inte genusfrågor detsamma som jämställdhetsfrågor alltid. Genusmedvetenhet handlar om att analysera olika frågor med ett genusperspektiv.

När jag ser mig omkring i världens utveckling så är det i huvudsak män som representerar de krafter som tycker att vi kan hugga ner mer skogar, som tycker att det är ok med bilar som drivs med bensin och som dessutom vill köra fort (vilket drar ännu mer bensin). Men det är också i huvudsak män som representerar uppfattningen att skogen, haven, jorden i form av utvinningar i gruvor och så vidare, är grunden för tillväxten i samhället. Det har genom historien varit män som plundrat varandras länder för att tillskansa sig mer värden i form av mark, guld och andra rikedomar. Så pass mycket så att vi idag mycket väl kan säga att det finns både män och kvinnor med maskulina värderingar.

Kvinnor har genom tiderna stått för någon form av överlevandets produktion. I modern tid syns det tydligt genom att det är mest kvinnor som tar hand om hushållets sysslor, befinner sig inom sjukvården, barnomsorgen, handeln (främst då livsmedelshandeln) och produktionen av mat och liv. Ja så pass att vi kanske skulle kunna kalla det som görs inom denna omvårdande sektor skulle kunna kallas för att de har feminina värden.

Då de maskulina värdena också är norm för vad som anses vara mest värdefullt betalas inte det som kvinnor gör lika högt som det som män gör. Om kvinnor är dem som är mest rädda för kärnkraftens utveckling så förklaras det med maskulina värden som om kvinnorna inte har tillräckligt med kunskap. Jag tror att detta också är orsaken till att vi har tagit en snabbare väg mot jordens undergång. Förra veckan kom en rapport om att issmältningen på Antarktis är så snabb att det finns fara för att havsnivån har höjts två meter de närmaste 130 åren.

Om de värden som kvinnor genom historien har skapat också övertas av män,  (Vilket vi i vissa miljöfrågor kan se har hänt, om vi ska tro på framtidsforskaren Bi Puranen. Hon uttrycker sig inte så, men jag tolkar henne så) så tror jag att genusperspektivet på alla frågor är en överlevnadsstrategi.


Synd att inte Person tordes lyfta in Carin Jämtin som utrikesminister, även om hon nu faktiskt får hålla i utrikespolitiken den mesta tiden. Eliasson är ju deltidare och Jämtin är biträdande. Det måste väl ändå innebära att hon är deltid Utrikesminister och deltid biståndsminister. Rent formellt menar jag.

 

För min egen del hade jag en mycket trevlig kväll då jag var och föreläste om delegationen och vårt genustänk för den förskola jag och min son hade som första förskola, Fasanen. Fasanens förskola, Strömstarens och Karlunds förskola med föräldrar var med i Oxhageskolans matsal. Det kom en mängd spännande frågor och förhoppningsvis planterade jag en mängd frågetecken hos dem som var med. Det kändes i alla fall som att min föreläsning fungerade och det är så skönt att veta att jag, om de vill, kan få vara med i utvecklingen av deras jämställdhetsarbete. Jag hoppas vi politiker törs lägga lite ekonomi på denna utveckling här i Örebro. För min egen del ska jag i alla fall kämpa för det.

 

Och för mig är Lindesbergs handbollslag i alla fall vinnare. Även om de förlorade idag så har de visat att de är ett lag som håller för att vara kvar i serien. De har visat att det går att vara en lag i högsta serien som bygger på spelare med lagkänsla och hjärta för den plats där de bor och det lag de är fostrade i. Sävehof vann med bara två bollar. Tänk vilken sensation om Lindesberg vinner i Partillebohallen.

Ännu en vacker dag som påminner om att våren är på väg. Dessutom är tiden helt ur led. Eller vad ska man säga när en del klockor ännu inte är omställda och inte heller jag är helt omställd.

Men att mocka hästskit är i alla fall en otroligt härlig syssla. Jag behöver, så som alla andra, röra på min kropp och efter en härlig ridtur är det inte helt fel att byta halm i vindskyddet. I dag hade vi dock lämnat kaffet hemma. Det var synd.

 

Just nu sitter jag och förbereder mig inför den resa till Vologda som jag ska göra den 2 – 7 april. Det är ganska lätt att tacka ja till att få vara med när jämställdheten diskuteras bland män i en rysk stad, men det är inte lika lätt att fundera över vad som verkligen ska sägas när jag väl kommer dit. Jag har som planering att lyfta fram vår väg till deltagande. En väg som inte varit helt smärtfri och som fortfarande inte är vid målet. Men det är rätt effektivt att möta män från andra delar av världen och komma ihåg att vi själva har varit tröga. Jämställdhet är inte så enkelt för män att ta till sig. Maskuliniteten blir ju så hotad. Tänk att det varit så stora protester mot självklara frågor genom tiderna. Att kvinnor skulle få rösta var något enormt hotfullt i början av 1900-talet. Att kvinnor skulle slippa att våldtas inom äktenskapet var inte en självklarhet förrän 1965, när det gäller lagen och jag undrar om det är självklart för alla män ännu. Även i vårt land.

 

Och det här med att åka till Ryssland för att prata med män om jämställdhet leder mig till en annan kunskap jag fick idag. Det är inte så ovanligt att vi svenskar i vår etnocentricitet tänker oss vara så bra på jämställdhet i förhållande till… Ja, i förhållande till vilka då?

I dag hade jag kontakt med en styrelseledamot i IFK Örebros handbollsförening. Ni vet dom som engagerat sig för att tjejer ska få ha ett eget handbollslag i så många år. En av styrelsen ledamöter har sedan 011002 – 060305 räknat alla artiklar, notiser och rubriker på sportsidorna i vår monopoltidning NA. Vad har han då fått fram om hur NA bevakar idrotten ur ett könsperspektiv. Jo att under hela den tiden har det bara funnits 28137 sådan om herrar och 6230 om damer. 695 artiklar om killar som spelar handboll och 270 om tjejer. Det speglar inte verkligheten.

Jag undrar hur många artiklar det varit om det allsvenska Karlslund och det fotbollslag vi har i superettan under det senaste året? Tänk bara att de sänder en reporter och en fotograf till Turkiet bara för att följa ett lag i superettan.

Jag förstår mig inte på TV-kritiker. Eller vad är det som gör att de som skriver i tidningen alltid ska tycka tvärt emot vad jag tycker. De gillar inte Peter Settman som ny programledare för Så ska det låta. Men vad är det som gör att de inte såg allt det glada från artisterna igår. Idag har jag sett på programmet från igår igen. Martin Stenmark och Hanna är helt otroliga.


Idag har jag annars varit på ridkurs hela dagen. Eller rättare sagt vår fröken Linda har kommit till oss för att lära oss lite mer om ridningens ädla konst. Det är otroligt härligt att vara ute i solen en vårdag som denna och bara lära sig mer om att hantera en häst. Det är nog inte så underligt att tjejer har ett intresse som detta. Kan det vara så enkelt som att det är just tjejer som mest håller på med hästar, som leder till att det är så få killar som gör det? Jag tror att det är precis som med andra sysslor som tjejer/kvinnor mest håller på med. Killar anser det inte vara av samma värde. Det är det som gör att killar inte söker sig till barnomsorgen och sjuksköterskeyrket, tror jag. Maskuliniteten hotas.

Men jag kallar mig gärna för häst-tjej då alla vet vad det innebär. Här har ni en bild på min och Kia´s häst Soltán.


Soltán

Kungahuset en symbol för den svenska monarkin. Jag undra om inte fler socialdemokrater borde läsa på sin historia och inte minst, vårt partiprogram. Det känns lite trist att vi har en kvinna i vårt parti som debatterar sig varm för något så förlegat och något som är så mycket överklass, så som kungahuset. Att Nalin Pekgul dessutom är ordförande för kvinnoförbundet gör att det känns som att jag inte har lust att vara kvar som medlem i den stödorganisation som kallas för mansligan.  Nalin uttryckte det dessutom som att hon hade stort stöd i partistyrelsen. Kan det verkligen vara sant? Snälla ni som vet något om det här hjälp mig med svar. Kungahuset är inte något annat än en gammal patriarkal institution som kostar oss alldeles för mycket. Nalin menar att medlemmarna i kungahuset dessutom skulle stå för bra värden. Det enda jag sett är en mängd överklassvärderingar. (SUCK) Vad är det för en kvinnoförbund vi har inom socialdemokratin. Jag som kom hem hit till sossarna, för att jobba med mina feministiska och socialistiska värderingar. Jag kommer att få det svårt.

Vilken tur att jag hade lyssnat på Martin Stenmark med sambo Hanna Hedlund och de fantastiska syskonen Sarah Dawn Finer och Rennie Mirro. Tänk att det blir så himla bra när Örebroare får vara med på scenen. Såg ni Martin och Hanna när de sjöng den otroligt vackra duetten på Så ska det låta? Vilket program det har blivit nu när Peter Settman tagit över. Jag är fyll av gåshud fortfarande. Kul.  Trots Nalin Pekgul

Så fick då journalisterna som de ville. Laila Freivalds avgick. Tänk att media har så stort inflytande på politiken. Jag undrar när journalisterna ska granskas. Någon berättade för mig att Mats Knutsson är gift med Lotta Knutsson. Kan det vara detta som låg bakom att hon fick figurera så mycket i media under tiden efter Tsunamin? Vem ifrågasätter journalisternas subjektivitet? Och tänk att Maud Olofsson uttalar sig så hårt mot en annan kvinna. Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte stöder varandra. Är det inte så Snickare och Marklunds senaste bok heter?

 

Idag träffade jag Mats som är ordförande för byggnads i Mälardalen och samtalade om hur män inom byggnads kan bli bättre på att arbeta för kvinnofrid. Jag tycker det är helt fantastiskt när nu en mängd av män inom fackföreningsrörelsen tar sitt ansvar. Vi träffades på Västerås station när jag var på väg från Stockholm till Örebro. Deras regionaltidning för byggfacket ville göra en artikel och vårt samtal kom att leda till en hel del spännande saker. Bl a att det finns en ambition att möta män i vardagen, i möten och på arbetsplatserna, med dialog om våldet för att på det viset få fler män att bryta det ”maskulina” beteendet.

   Den här dagen har alltså handlat om skrivande av betänkandetext om värdegrunden och att försöka skaffa försäkringar och visumhandlingar till Ryssland, samtidigt. Men det händer så mycket annat i världen också.
I kväll var jag till exempel på en träff med en socialdemokratisk aftonskola. Vi skulle prata genus och jämställdhet och jag hann inte långt i teoriförklaringen innan dialogen var igång. Det är alltid så spännande att resonera om genus och jämställdhetsfrågor. Två timmar räcker inte långt när ett ämne som detta kommer in i vårt parti. Men chansen att komma tillbaka uppstod direkt. En viktig fråga som jag ofta funderar över kom upp direkt.

Var går gränsen mellan teori och praktik?
   Det finns många inom politiken som tror att vi i våra frågor (jag menar då hela partiprogrammet och våra vardagliga politiska frågor) kan lära oss att argumentera utan att vi ifrågasätter vår värdegrund för debatten. Min inställning är att jag måste vara väldigt grundad i en teoretisk ideologi för att kunna finna mina egna argument i mötet med andra. För att förstå och kunna föra fram den socialdemokratiska feminismen måste jag veta vad genusordning och könsmaktsordning är för begrepp. Jag behöver veta den historia som finns bakom att jämställdhetsarbetet tar så lång tid och jag måste kunna fundera över var jag själv befinner mig i den förändringsprocess som jämställdhet innebär. Vi kan inte gå in i en debatt med den så kallade allmänheten om vi inte har grundat våra idéer i partiets och genusforskningens kunskaper. Ett möte mellan teori och praktik ska sedan omvandlas till socialdemokratisk politik som jag, som enskild partimedlem, ska kunna argumentera för.

Därför tycker jag att det är så vansinnigt roligt att möta människor som engagerat sig inom politiken, oavsett parti, och nu vill komma vidare i område efter område för att skapa sin egen grund i den framtida debatten. Men det är också väldigt svårt då det som i alla sammanhang där vi resonerar om just jämställdhet kommer in så mycket egna känslor och kunskaper som bygger på egna upplevelser inom just jämställdhetsområdet.

En annan fråga som kom upp när jag tittade på aktuellt ikväll var den här:
   Kan man vara socialdemokrat och expert? Vad är en expert? I national-encyklopedin står det att det är en person med stor sakkunskap inom ett visst område. Om borgarna får bestämma har vi förstått att socialdemokrater inte kommer att kunna vara experter. Vi har i flera olika propåer fått höra att det är alldeles för många socialdemokrater som har alldeles för många positioner i statens myndigheter. Jag har själv upplevt att sedan jag blev aktiv socialdemokrat har en del journalister slutat fråga efter mina expertkunskaper. Hur många gånger händer det att det finns kvinnor och män med borgerliga åsikter som fungerar som journalister eller andra experter utan att vi ifrågasätter deras syn på verkligheten?  På aktuellt var det ett reportage om Laila Freivalds som handlade om hur hon eventuellt har ljugit om att stänga ner Sverigedemokraternas hemsida. Hon skulle ha legat bakom nedstängningen hävdar de borgerliga partiledarna och Mats Knutsson är inte sen att hänga på. Tänk om han är en borgerlig sympatisör? Vad händer då med de objektiva nyheterna?

   Har ni tänkt på att Maud Olofsson för några veckor sedan kom med ett förslag på att göra inskränkningar i lagen om anställningsskydd så att ungdomar under 26 år skulle kunna sparkas hur som helst från arbetsmarknaden? Har ni tänkt på att det i Frankrike pågår enorma demonstrationer för att den franska regeringen infört en sådan lag? Har ni tänkt på att Mats Knutsson och de andra journalisterna inte finner något samband mellan dessa demonstrationer och att Maud Olofsson vill ha det som i Frankrike?



17 mars på väg från Åland

Så var då två dagar till ända med tre föreläsningar om genus i förskolan. De Åländska pedagogerna är lika intresserade som vi är i Sverige. Min idé om att pedagoger inom förskolan och de som jobbar med yngre åldrar i skolan, är de mest entusiastiska yrkesgruppen när det gäller att ta till sig kraften i genusordningen. De är med barn hela dagarna och ser väl så tydligt att barn är oerhört kreativa i att ta till sig det förhållningssätt vi erbjuder. Vidgar vi vårt förhållningssätt så att vi möter barn som barn, och inte som kön, så blir det också genusförändringar. Genuskontraktet förhandlas därmed om.

En annan spännande upptäckt är att Ålands och Tjörns kvinnor verkar ha likartad kulturell bakgrund med starka anmödrar som tagit hand om det mesta när männen varit på sjön. Flera av kvinnorna har berättat om hur de som unga varit den där pojkflickan, just för att det inte fanns annat än pojkar att leka med. De har fått vara en del av gårdens resurser och därmed också lärt sig traditionellt maskulina sysslor. Men det är inte bara enkelt att vara pojkflicka. Fram för allt då när flickan börjar fundera över den genusordning som säger att flickor ska vara flickaktiga, nätta och söta. Pojkflickan upplever sig inte så. Hon känner hur hon mer är en pojke i en flickas kropp. En kvinna hade funderat mycket över sin heterosexualitet. Var hon verkligen hetero och gav sig som ung in i alldeles för mycket sexuella kontakter med pojkar/män för att försöka förstå. En annan kvinna hade kommit in i bulimin för att göra sig så som den traditionella kvinnligheten krävde. Den tredje kände sig orolig för att föra över alla dessa beteenden till sin dotter som nu också var stor och stark.

Men också de traditionella kvinnorna upplever det svåra i att arbeta med genus i en tid när strukturen verkar kräva för mycket av respektive kön. Det är som att de åtskilda könen har blivit en affärsidé som är svår att ta sig ur. Så som ni nu förstår så var det ett varmt mottagande jag fick när jag föreläste om hur vi i Sverige arbetar för att bryta den genusordning som existerar. Och att det inte är så himla svårt om vi bara funderar igenom riktigt mycket hur vårt förhållningssätt ska vara.

Isen ligger på Östersjön, men bara så där vacker som en krossad ismassa i en soft drink. Just nu ser jag de första kobbarna i Stockholms skärgård men det är ändå 4 timmar till vi landar vid Skeppsbron. Det är inte den sämsta arbetsmiljön direkt. Från att skriva det här går jag nu över till att fortsätta skriva på det slutbetänkande som delegationen levererar i juni.

Så skrev jag när jag var på väg hem från Åland. Nu har det gått en hel helg igen och jag håller på att skaffa mig ett visum och allt vad det innebär. Den första veckan i april ska jag till en stad i Ryssland som heter Vologda för att arbeta med män och jämställdhet. Det här med försäkringar och visum är inte lätt. Det tar mycket tid för att få allt att stämma.

Men visst är det spännande att det finns så många runt i vår värld som vill arbeta med jämställdhet? Från Åland till Ryssland är det inte långt. Samma strukturer som existerar runt hela vår värld, men på en mängd olika sätt.
Jag sitter på en av alla de båtar som tar människor mellan de två nordiska länderna som har svårast att förstå varandra. Nu ska jag visserligen endast till Åland som är någonting mitt emellan Finland och Sverige. Men båten är på väg till Helsingfors. Det är spännande för en sociolog att sitta här och titta på mäns och kvinnor som är ute på kryssning mitt i veckan. En del är på konferens och av någon anledning är det också chans för flirt. En del är här med sin familj och en del går omkring och hoppas att det ska finnas fler av det andra könet, eller kanske samma kön. Nåväl det är ännu så länge inte så mycket annat att titta på här på båten. Mörkt är det utanför. Det är endast från båten det kommer lite ljus som lyser upp havet som är fyllt av is.
Mitt eget uppdrag är att åka till Åland för att prata om jämställdhet i förskolan, som också intresserar folket på Åland. Det ska bli väldigt kul att berätta hur långt vi kommit och det ska bli lika roligt att höra var de befinner sig. Tre seminarier ska jag hinna med på två dagar.

Och det allra billigaste sättet att ta sig till Åland är med båt. Det tar lång tid men vad gör man inte för att spara på skattemedel?


Jag sitter på en av alla de båtar som tar människor mellan de två nordiska länderna som har svårast att förstå varandra. Nu ska jag visserligen endast till Åland som är någonting mitt emellan Finland och Sverige. Men båten är på väg till Helsingfors. Det är spännande för en sociolog att sitta här och titta på mäns och kvinnor som är ute på kryssning mitt i veckan. En del är på konferens och av någon anledning är det också chans för flirt. En del är här med sin familj och en del går omkring och hoppas att det ska finnas fler av det andra könet, eller kanske samma kön. Nåväl det är ännu så länge inte så mycket annat att titta på här på båten. Mörkt är det utanför. Det är endast från båten det kommer lite ljus som lyser upp havet som är fyllt av is.
Mitt eget uppdrag är att åka till Åland för att prata om jämställdhet i förskolan, som också intresserar folket på Åland. Det ska bli väldigt kul att berätta hur långt vi kommit och det ska bli lika roligt att höra var de befinner sig. Tre seminarier ska jag hinna med på två dagar.

Och det allra billigaste sättet att ta sig till Åland är med båt. Det tar lång tid men vad gör man inte för att spara på skattemedel? J


Oj vad det hinner hända mycket innan jag hinner skriva. Jag hoppas att du som tar dig tid att komma in på den här sidan inte ger upp för det är så långt mellan texterna. Det är väl för att jag håller på med texter i mitt arbete eller för att jag fortfarande är osäker på vad jag ska dela med mig av på den här sidan, som gör att det blir som det blir.

Nu kan jag i alla fall berätta att jag var på ridkurs i lördags. Att vara med häst och hästfolk är så vansinnigt avstressande att jag rekommenderar alla att bli hästtjejer. Jag tänker på mig själv som en hästtjej för jag är rätt så säker på att alla vet vad den normen innebär. Visst är det lite roligt att tänka normer i stället för kön? Det är klart att jag skulle kunna säga att jag rider. Men det är ju inte bara det att rida som är grejen med att hålla på med Islandshäst. Det blir på något sätt en livsstil också. Hästtjejernas livsstil handlar om allt det där med att vara tillsammans med hästen också. Att finna ännu ett sätt att vara som person som fyller på med energi som gör att resten av vardagen fungerar.

Nu var väl den här lördagen inte den allra bästa för mig då det blev en del missöden under det att Soltán skulle gå på kärran. Han gillar inte att tvingas in i sammanhang, lika lite som jag gör det. Ödmjukhet är något ett flyktdjur har mycket av. Men när någon som har som livsuppgift att skydda sig själv och sin flock utsätts för att tvingas in i okända mörka hål, då sätter de sig till motvärn. Vem vill låsas in i en vagn, eller en cell? Reaktioner som att stegra sig att sätta sig till motvärn om han inte får tid att själv ta steget in i det otäcka är inte något som en häst får göra. Men vem kan säga att det är fel? Snarare är det väl så att det är just det som visar hur kloka och sociala hästar är. Med samtal (som sker med ledarskapsträning eller horsemanship som det också heter på hästspråk) kommer man mycket längre. Så som ni ser av det jag skriver så lärde jag mig vansinnigt mycket av en misslyckad lastning av en häst till en kärra.

Kunskap är något som växer av att vi läser om hur andra tänker och för in detta i vårt eget agerande. Alla vi däggdjur blir till i sociala sammanhang även om våra biologiska förutsättningar är olika. Instinkter är nog inte så mycket mer än sociala sammanhang som får leva kvar eller inte.
Söndagen ägnades åt att langa halm till ett loft för förvaring. Titta på hus och leta efter nya ridvägar.

Den här måndagen har jag suttit med delegationen hela dagen och resonerat om de texter som håller på att växa fram till ett slutbetänkande för delegationen för jämställdhet i förskolan.

Att öka kvinnofriden innebär att det är viktigt att sätta fokus på orsakerna till ofriden.
För oss sossar är det nu självklart att gå vidare i arbetet med att motverka mäns våld mot kvinnor genom att skapa ett Kvinnofridsprogram som inte endast innebär att öka möjligheter för kvinnor och barn att få stöd och skydd. Vi måste också på ett aktivt sätt arbeta med de män som utövar våldet.  

Den 8 mars är den internationella kvinnodagen och firas just för att visa kvinnor solidaritet och för att föra fram krav som ger kvinnor ökade rättigheter och möjligheter i hela världen. Det var den socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn som startade denna dag 1910. Detta följdes av en hel del kvinnor också i vårt land, men då på lite olika dagar i mars från 1912 och framåt.

Det sägs att det första öppna mötet som anordnades i Sverige initierades av Grupp 8, 1971 som då anordnade en demonstration i Stockholm. Kraven gällde då rätten till fri abort och daghemsplatser till alla. Efter att ha sett en debattartikel där Alf Svenssons vill ha inskränkningar i denna rättighet och efter att ha hört på nyheterna att en delstat i USA nu förbjudit all abort tror jag nog att vi måste åter till de krav som ställdes av kvinnorna på 70-talet. Aborträtten är återigen hotad i Sverige. Kanske är det lika med förskolorna?

Sedan 1977 har också FN rekommenderat alla länder i världen att fira den internationella kvinnodagen och 1980 proklamerade FN den 8 mars som en internationell kvinnodag.
I många länder är 8 mars en heldag och jag ser fram mot den dagen när också vi i Sverige ser till att detta sker.

Jag har varit med vid några tillfällen då jag ser det som viktigt att också män visar sin solidaritet med kvinnor och det som vi brukar kalla för kvinnofrågorna. Frågor som sedan början av 70-talet inom vårt parti, det socialdemokratiska, har gått under benämningen jämställdhetsfrågor för att också visa på att män också är förlorare i manssamhället.

För ärligt talat, även om det är så att kvinnofrågorna i alla tider har handlat om att visa på mäns överordning och att ändra på detta tillstånd, så är det svårt att riva patriarkatet om inte dom som byggt det är med och river. Nu finns det också en hel del män som har förstått att manssamhället inte är till någon nytta för männen heller. Men… och det här tycker jag är väldigt viktigt. Vi män får inte vara med den 8 mars för att föra fram krav som gagnar män om dessa krav inte i första hand gagnar kvinnor. Den internationella kvinnodagen är fortfarande än dag för kvinnors solidaritet med kvinnor. Det är också en dag för att visa på internationell solidaritet. Så även om vi idag ska prata om kvinnofrid i Örebro tycker jag det är viktigt att, så som jag gjort nu, lyfta fram hur manssamhället också förtrycker kvinnor i andra länder så som USA, Saudi Arabien, Polen och andra länder som tillsammans arbetar inom FN-organisationen för att försämra det som länderna inom FN kom överens om på den internationella kvinnokonferensen i Peking 1995.

Den internationella kvinnodagen behövs fortfarande för att påvisa att det finns politiska krafter i vårt land som vill göra inskränkningar i kvinnors rättigheter.



Så vaknade jag då i Jokkmokk. Jag bor på hotell Jokkmokk som ligger vid en liten sjö med namnet Talvatis. Vet ni att om man lägger samma Skåne, Blekinge och Halland så får de alla plats inom Jokkmokks kommungräns. Fattar ni då hur stor den här kommunen är? Och hur modiga de som bor här är. Just nu är det sportlov här och personalen inom skolan håller på att utbilda sig inom ramen för något som kalla för Under ytan. Ett projekt med utbildning om hur den heterosexuella normen behöver ifrågasättas. Tillsammans med detta arbetar de med genusperspektiv inom hela skolområdet. Inte minst för att de ser fördelar med jämställdhet i en bygd som annars kanske inte kommer att överleva.

 

Förutom att föreläsa om genus och maskulinitet två gånger idag, har jag också besökt de två förskolor som fått medel av Delegationen för att arbete med jämställdhetsutveckling. Det är riktigt kul när jag på en plansch på väggen får läsa om vad som är bra med att vara tjej:

Jag är duktig på att klättra i träd, säger en tjej 5 år.

Det finns inte något som är kul, säger en pojke 5 år.

Kan ni tänka er hur viktigt arbete som vuxit fram här när tjejer, trots en del killars negativa attityd, törs tycka det är kul att klättra i träd och att hon vill säga att hon är duktig på det.

Här jobbas det med dessa värderingar och nästa gång jag kommer hit kommer jag säkert få se hur någon kille tycker det är roligt att måla prinsessebilder i stället för skotrar, och att han är bra på det.

Jämställdhet ser inte lika ut i Örebro, Stockholm, Jokkmokk och Helsingborg. Vi har alla lokala kulturer att analysera och arbeta med.

 

När jag nu (18.45) tog en kvällspromenad tillbaka till hotellet var det alldeles stjärnklart och 24 grader kallt.

Det jag kom på när jag skrev förra gången att jag ska skriva den här gången kommer här:

Jag har kommit på någonting som jag inte riktigt funnit någon bra förklaring på. Under 7 år har jag arbetat som sakkunnig på Regeringskansliet. Jag anställdes 1999 av Margareta Winberg för att arbetat med ett projekt vi kallade Män och jämställdhet. Som så många av er vet lämnade jag Vänsterpartiet redan 1998 och skälen till det kanske jag kommer tillbaka till en annan gång. Jag var alltså inte partiansluten när jag började jobba hos Margareta Winberg. Jag läste kvinnovetenskap och sociologi på högskolan här i Örebro mellan 1992 – 1996, var med i Manliga nätverket centralt från starten 1994. Med andra ord så har jag hunnit med att införskaffa mig en hel del kunskaper och erfarenheter inom feminismens område.
Vid ett flertal tillfällen har jag också fått uttala mig i olika media och jag har upplevt det som att jag faktiskt haft en hel del respekt för mina kunskaper.

Så kände jag att det här med att stå utanför ett parti, att bara bli allt mer irriterade på samhällsutvecklingen utan att ta personligt ansvar, det var inte något för mig. Socialdemokratin har alltid haft den grundidé jag tror på så det var mest naturligt att ta steget tillbaka in i modersfamnen. Något år senare fick jag också förtroendet från partiet att vara med i arbetet för att vi ska bli tydligare i våra jämställdhetspolitiska insatser.

Men vad hände då med den sakkunnige Tomas. Det är som att mina kunskaper inte längre har något värde. Det sägs att det blir problem för människor runt mig att veta om jag pratar i socialdemokratins sak eller om jag pratar objektivt för jämställdhet. Hallå…

Var tog demokratin vägen? Är inte det stora flertalet av alla tjänstepersoner inom både offentlig och privat sektor politiskt tänkande personer? Inte vill vi väl ha någon form av åsiktsregistrering i vårt land? Skulle vi som valt att gå in i ett parti vara mindre trovärdiga än de som inte är med. Till och med Ola Ström kastade en kommentar om att han lämnat partiet för åtta år sedan. Gör det honom mindre liberal eller mindre demokratisk? Eller de kvinnor och män som arbetar åt Svenskt näringsliv, Timbro, Landstinget, Regeringskansliet, Socialstyrelsen, Atlas Copco, ja vilken anställd eller VD som helst har väl en egen politisk uppfattning som hon eller han genom sitt varande också sprider. Det är väl ändå inte så att det finns en skiljelinje mellan oss som aktiverar oss i den demokratiska kampen och alla andra i att just vi inte skulle kunna vara duktiga i den sak vi håller på med, och att just vi inte skulle kunna vara så kallat objektiva i vårt jobb. Hallå… Hur tänker ni? Jag behöver förstå!

Jag kan också berätta att jag just nu sitter i Jokkmokk. 25 grader kallt men väldigt skön kyla så här ovanför polcirkeln. Här ska jag föreläsa för skolpersonal och besöka de förskolor som tidigare fått pengar från delegationen för att utveckla jämställdhet.

Ola Ström ärvde en ansenlig mängd av Första maj-nålar av sin morfar, står det idag att läsa i Nerikes Allehanda. Jag undrar vad hans mor och far fick för chanser genom att hans morfar var aktiv i arbetarrörelsen? Jag undrar hur Ola tänker när han idag tror på marknadsekonomin?  Hade den fått härja fritt utan att hans morfar varit aktiv i arbetarrörelsen hade nog inte Ola suttit där på Nerikes Allehanda och kritiserat Socialdemokratin så som han nu gör. Utan LO´s och SAP´s balansgång med socialism och marknad hade nog utbildningssystemet sett väldigt annorlunda ut när vi var små. Jag hade i alla fall inte varit där jag är om inte denna kamp hade förts.

Ola gav mig en känga för ett tag sedan om att jag skulle tillhöra segraren som skriver historia, men jag undrar om inte Ola då använde sig av det som inom psykologin kallas för spegelteori när han tänker så? Han lägger bilden av sig själv på någon annan, i det här fallet mig.

Klassamhället ser annorlunda ut idag och det vi i början på 70-talet betecknade som arbetare finns, så som Ola skriver, säkert inte kvar. Men det finns fortfarande ett klassamhälle som vi måste motverka. Jag tror inte att den marknadsburna liberalismen kommer att klara detta. Det behöver en mängd av sociala reformer och skatter för att klara utjämningarna mellan klasser, kön och etniciteter. Det är som att Ola glömmer att börsen har gått med lika mycket vinst som halva Sveriges statsbudget är. Tänk om vi hade haft en mer socialistisk socialdemokrati de senaste 10 åren, då hade dessa vinster kanske i större utsträckning kommit tillbaka till oss alla. Det är den socialdemokrati som Palme en gång representerade som jag tror måste komma tillbaka, inte den socialliberala ådra som gode herr Persson har drivit igenom i vårt parti. Men hellre en Personsk regering än en Reinfeldsk, tycker jag.

Att de värderingar som kanske präglat Ola Ström och som säkert präglat mig är på väg bort tror jag nog inte vi kan skylla på någon S-regering. Jag tänker mer på hur Timbro en gång startades (jag tror det var 1976 i kampen mot socialdemokratin) med affischer om att satsa på sig själv. Hur individualismens idé kom genom den av Svenska arbetsgivarföreningen sponsrade idéologismedjan att allt mer smyga sig in i det svenska folkets tankar. Hur Timbro har växt helt enligt planerna till att bli ett propagandecentrumsom sprider billig (gratis) litteratur ut till skolorna med individualismens budskap. Det har gått så långt så att till och med socialdemokratiska statsråd tar intryck av samma organisations forskningsstiftelse SNS. Tidningarnas telegrambyrå, DN och all annan media rapporterar ständigt från dessa borgerligt närstående tankesmedjor hur svenska folket ska bli allt mer individualistiska. Och så sitter Ola och andra mediafolk och anklagar LO för att vara alldeles för nära och styrande över socialdemokratin.

Ja, vi har mycket att göra i vårt socialdemokratiska värv framöver.

I morgon ska jag vara på resande fot hela dagen. Ända upp till Jokkmokk. ska jag. Först blir det med SJ, sedan SAS och sedan en hyrbil i 17 mil. Det blir mängder av tid till att fundera på hur vi ska utveckla jämställdheten inom förskolan och skolan. Under tiden jag reser fortsätter jag att skriva på vårt betänkande till Delegationen för jämställdhet i förskolan. Vilket får mig att tänka på vad jag ska skriva nästa gång jag skriver här på bloggen…


Ha det så bra i den goda vintern!




Idag är det 20 år sedan jag hämtade tidningen i brevlådan och en stor svart text fullständigt tryckte sig in i mina ögon. Olof Palme är död. Jag höll tidningen i min hand och funderade om det återigen var ett sådan där dåligt skämt som kommit från borgarna så många gånger de senaste åren. Nej det här var för grovt och dessutom första sidan i båda tidningarna. Det var på den tiden vi hade en tidning i opposition mot NA. Ni som var med under den tiden vet vilka hemska åsikter som fanns om Palme. Nidbilder som inte går att jämföra med de beskedliga bilder som sprids på Reinfeldt just nu. Var går gränsen mellan politisk satir och kränkningar. Vad leder dessa kränkningar till?

Men något hårt grep inne i mitt bröst, då den där morgonen för 20 år sedan. Hjärtat kramades om så hårt att min då tvårige son undrade vad som hänt med pappa. Palme är död, sa Anders till sin mamma. Jag startade TV:n, satte mig på rumsbordet och såg de fruktansvärda nyhetbilderna med gråtande människor utanför Dekorima på Sveavägen. Mängder av blommor i en hög och poliser som grät. Palme, Sveriges statsminister är död, han sköts

Palme lever kvar i mitt hjärta och jag hoppas att vi tar upp hans kamp i den valrörelse som nu startar.

I går kunde vi i Nerikes Allehanda läsa en mycket fin artikel av Roger Rådström som visar att socialdemokratin är på väg tillbaka till den demokratiska socialism som Palme visade stort engagemang för. Det är därför jag är med i det här partiet igen.