20 mars men lite sent

0kommentarer

17 mars på väg från Åland

Så var då två dagar till ända med tre föreläsningar om genus i förskolan. De Åländska pedagogerna är lika intresserade som vi är i Sverige. Min idé om att pedagoger inom förskolan och de som jobbar med yngre åldrar i skolan, är de mest entusiastiska yrkesgruppen när det gäller att ta till sig kraften i genusordningen. De är med barn hela dagarna och ser väl så tydligt att barn är oerhört kreativa i att ta till sig det förhållningssätt vi erbjuder. Vidgar vi vårt förhållningssätt så att vi möter barn som barn, och inte som kön, så blir det också genusförändringar. Genuskontraktet förhandlas därmed om.

En annan spännande upptäckt är att Ålands och Tjörns kvinnor verkar ha likartad kulturell bakgrund med starka anmödrar som tagit hand om det mesta när männen varit på sjön. Flera av kvinnorna har berättat om hur de som unga varit den där pojkflickan, just för att det inte fanns annat än pojkar att leka med. De har fått vara en del av gårdens resurser och därmed också lärt sig traditionellt maskulina sysslor. Men det är inte bara enkelt att vara pojkflicka. Fram för allt då när flickan börjar fundera över den genusordning som säger att flickor ska vara flickaktiga, nätta och söta. Pojkflickan upplever sig inte så. Hon känner hur hon mer är en pojke i en flickas kropp. En kvinna hade funderat mycket över sin heterosexualitet. Var hon verkligen hetero och gav sig som ung in i alldeles för mycket sexuella kontakter med pojkar/män för att försöka förstå. En annan kvinna hade kommit in i bulimin för att göra sig så som den traditionella kvinnligheten krävde. Den tredje kände sig orolig för att föra över alla dessa beteenden till sin dotter som nu också var stor och stark.

Men också de traditionella kvinnorna upplever det svåra i att arbeta med genus i en tid när strukturen verkar kräva för mycket av respektive kön. Det är som att de åtskilda könen har blivit en affärsidé som är svår att ta sig ur. Så som ni nu förstår så var det ett varmt mottagande jag fick när jag föreläste om hur vi i Sverige arbetar för att bryta den genusordning som existerar. Och att det inte är så himla svårt om vi bara funderar igenom riktigt mycket hur vårt förhållningssätt ska vara.

Isen ligger på Östersjön, men bara så där vacker som en krossad ismassa i en soft drink. Just nu ser jag de första kobbarna i Stockholms skärgård men det är ändå 4 timmar till vi landar vid Skeppsbron. Det är inte den sämsta arbetsmiljön direkt. Från att skriva det här går jag nu över till att fortsätta skriva på det slutbetänkande som delegationen levererar i juni.

Så skrev jag när jag var på väg hem från Åland. Nu har det gått en hel helg igen och jag håller på att skaffa mig ett visum och allt vad det innebär. Den första veckan i april ska jag till en stad i Ryssland som heter Vologda för att arbeta med män och jämställdhet. Det här med försäkringar och visum är inte lätt. Det tar mycket tid för att få allt att stämma.

Men visst är det spännande att det finns så många runt i vår värld som vill arbeta med jämställdhet? Från Åland till Ryssland är det inte långt. Samma strukturer som existerar runt hela vår värld, men på en mängd olika sätt.

Kommentera

Publiceras ej