5 mars undrar jag över en sak.

0kommentarer

Det jag kom på när jag skrev förra gången att jag ska skriva den här gången kommer här:

Jag har kommit på någonting som jag inte riktigt funnit någon bra förklaring på. Under 7 år har jag arbetat som sakkunnig på Regeringskansliet. Jag anställdes 1999 av Margareta Winberg för att arbetat med ett projekt vi kallade Män och jämställdhet. Som så många av er vet lämnade jag Vänsterpartiet redan 1998 och skälen till det kanske jag kommer tillbaka till en annan gång. Jag var alltså inte partiansluten när jag började jobba hos Margareta Winberg. Jag läste kvinnovetenskap och sociologi på högskolan här i Örebro mellan 1992 – 1996, var med i Manliga nätverket centralt från starten 1994. Med andra ord så har jag hunnit med att införskaffa mig en hel del kunskaper och erfarenheter inom feminismens område.
Vid ett flertal tillfällen har jag också fått uttala mig i olika media och jag har upplevt det som att jag faktiskt haft en hel del respekt för mina kunskaper.

Så kände jag att det här med att stå utanför ett parti, att bara bli allt mer irriterade på samhällsutvecklingen utan att ta personligt ansvar, det var inte något för mig. Socialdemokratin har alltid haft den grundidé jag tror på så det var mest naturligt att ta steget tillbaka in i modersfamnen. Något år senare fick jag också förtroendet från partiet att vara med i arbetet för att vi ska bli tydligare i våra jämställdhetspolitiska insatser.

Men vad hände då med den sakkunnige Tomas. Det är som att mina kunskaper inte längre har något värde. Det sägs att det blir problem för människor runt mig att veta om jag pratar i socialdemokratins sak eller om jag pratar objektivt för jämställdhet. Hallå…

Var tog demokratin vägen? Är inte det stora flertalet av alla tjänstepersoner inom både offentlig och privat sektor politiskt tänkande personer? Inte vill vi väl ha någon form av åsiktsregistrering i vårt land? Skulle vi som valt att gå in i ett parti vara mindre trovärdiga än de som inte är med. Till och med Ola Ström kastade en kommentar om att han lämnat partiet för åtta år sedan. Gör det honom mindre liberal eller mindre demokratisk? Eller de kvinnor och män som arbetar åt Svenskt näringsliv, Timbro, Landstinget, Regeringskansliet, Socialstyrelsen, Atlas Copco, ja vilken anställd eller VD som helst har väl en egen politisk uppfattning som hon eller han genom sitt varande också sprider. Det är väl ändå inte så att det finns en skiljelinje mellan oss som aktiverar oss i den demokratiska kampen och alla andra i att just vi inte skulle kunna vara duktiga i den sak vi håller på med, och att just vi inte skulle kunna vara så kallat objektiva i vårt jobb. Hallå… Hur tänker ni? Jag behöver förstå!

Jag kan också berätta att jag just nu sitter i Jokkmokk. 25 grader kallt men väldigt skön kyla så här ovanför polcirkeln. Här ska jag föreläsa för skolpersonal och besöka de förskolor som tidigare fått pengar från delegationen för att utveckla jämställdhet.

Kommentera

Publiceras ej