I dag är det en internationell dag för att eliminera mäns våld mot kvinnor, som FN proklamerat och som många visar sin solidaritet med. Tyvärr är det kanske inte tillräckligt många som i vardagen visar sin solidaritet med de kvinnor, flickor och pojkar som utsätts för detta våld. Men vi blir allt fler och det tycker jag är bra.

Jag kunde själv inte vara med på Stortorget i dag då jag har drabbats av en mycket otrevlig virusinfektion, eller vad det heter. Någon form av virus är det i alla fall som de senaste fjorton dagarna har fått mig att vara alldeles för ineffektiv. Jag har inte ens kunnat vara på mitt arbete.

Jag har vid ett par tillfällen trott att jag varit frisk och så slår den till igen. I dag gjorde den det.

Kanske kan man jämföra mäns våld mot kvinnor med en virusinfektion. Den finns alltid där och hotar och den har en otrolig makt att få mig ur balans. Den stora skillnaden är dock att jag vet att om inte allt för lång framtid så kommer viruset att vara borta. Tyvärr är det inte så med män som misshandlar kvinnor. Även om kvinnan gör allt i sin makt för att hålla sig borta från mannen, så kommer han att följa henne. Så är det också för den kvinna som i mycket unga år blivit utsatt av sin far, bror eller någon annan i hennes nära relation, eller en så kallad överfallsvåldtäkt någon stans. Hon kommer alltid att bära med sig detta övergrepp i sin själ.

Nej, det går alltså inte att jämföra med en virusinfektion.

 

Jag skulle ha varit med på torget i Örebro i dag och hållit en apell. Förlåt mig för att jag inte kom dit, men viruset fick bestämma över mig.
Du kan läsa vad jag tänkte säga på bloggen som Män i Örebro för kvinnofrid har.

Det är inte så lätt att skriva blogg när det händer så mycket i en människas liv. Men nu ska jag försöka sätta fart igen. Så får vi se vad som kan bli den här gången. I dag är jag hemma för att jag är sjuk så då kan jag ta mig lite tid för att börja om mitt bloggande.

 

Nästa vecka skulle så det första mötet i kommunfullmäktige bli av, det första som socialdemokrat alltså. Vad händer då i mitt liv? Jo, Kia och jag har beslutat oss för att flytta till Hallsberg. Nu var det ju inte fler än 22 personer som röstade på mig till fullmäktige, så er får jag väl be om ursäkt lite extra. Å andra sidan så är det en hel del spännande socialdemokrater som finna i fullmäktige så de ska säkert kunna hålla min fana högt också.

 

Men det här med flytt till Hallsberg kanske ni undrar över? Den viktigaste orsaken till detta är att det faktiskt är 40 minuter kortare restid, per resa, när jag ska till jobbet. Alltså kommer jag att tjäna minst 80 minuter varje dag på att bo i Hallsberg. Ska jag dessutom räkna in att tågförseningar inte alls är lika många från Hallsberg som från Örebro så kommer det nog bli en stor del av mitt liv som jag kan ägna åt annat än att sitta på tåg. Till exempel kan jag också vara lite mer hos hästen och jag kan nog också göra en del annat. Vad det nu kan bli.

Dessutom blir det en något mer jämlik situation i familjen då vi båda kommer att pendla. Kia till Örebro och jag till Stockholm.

 

Hallsberg i sig har säkert en hel del som är bra för mitt hjärta. Jag vet till exempel att de har en mycket bättre jazzklubb än vi har i Örebro och så har de den demografiska mittpunkten av Sverige. Bara det är ju häftigt.

 

Ja… mina ledsamheter och mina glädjetårar kommer ni att få följa här på bloggen och så självklart mitt spännande arbete åt den nya regeringen med frågor som jag anser så viktiga som jämställdhet, och då främst frågor som berör mäns våld mot kvinnor, är sådant som kommer att speglas på denna blogg framöver.

 

Vi hörs

Tomas