Läste ni insändaren från "En 23 årig tjej" i Nerikes Allehanda i dag?

Det är sådana bilder från verkligheten som får mig att känna att all tid och enerig jag lägger på att motverka mäns våld mot kvinnor är värt allt. Klockan 20.00 en söndagskväll har den här tjej passerat Karlaparken och blivit överfallen av en man. Hon är bara en av så många som varje dag utsätts för att människor som bär samma kön som jag anser sig ha rätt att kränka kvinnor. De flesta säger att de inte menade att kränka. Men vem ska avgöra vem som är kränkt?

För den här 23-åriga tjejen och alla andra tjejer som kränkts av män blir det kanske ännu mer kränkande när de får höra Erik B Löfgren uttrycka som han gjorde förra fredagenens Tyckare på Radio Örebro. Dagen innan vi skulle manifestera kommenterar han vår manifestation med att som inleda sitt tyckande med att ta upp att den kvinna som i Västerås hade ljugit om att hon blivit våldtagen. Ställde han den frågan för att vi skulle få intrycket av att det inte är sant det som sker? Dessutom ifrågasatte han BRÅ´s statistik som visar på att det faktiska våldet mot kvinnor har ökat. Som om inte detta var nog hördes hans känslostyrka när han uttryckte att han som man inte ville bli betraktad som någon potentiell våldsverkare. Nej, vem vill det?
Det är ju också därför som vi tycker det är så viktigt att vi som män gör något åt den situation som i dag råder, där kvinnor inte kan gå genom en park utan att utsättas för kränkningar av män, där flickor ständigt blir trakasserade i skolan och på andra platser av pojkar. Att det finns pojkar och män som gör sådana hör övertramp resulterar i att kvinnor inte kan veta om Erik, jag eller Kalle Selander är våldsverkare eller någon som agerar för att motverka mäns våld mot kvinnor. Kalle och Erik behöver inte vara med i något nätverk eller bära vit halsduk eller manifestera mitt i natten. Men Kalle och Erik skulle kunna hjälpa oss män som vill motverka mäns våld  mot kvinnor genom att funderar på hur deras posittion som tyckar på radion påverkar andra män. Även dom kan "trigga". (P.S. Jag skriver om det här först i dag för jag lyssnade på nätupplagan i kväll D.S.)

Den 23-åriga tjejen säger också så här:

"Vi behöver män som visar solidaritet. Köp en vit halsduk och visa att du inte tänker tåla detta våld längre! Det finns massor av er och ni är fantastiska:"

Gör som hon säger och varför inte också gå med i det nätverk som vi har här i Örebro. Män för Kvinnofrid i Örebro.
Jag har funderat på det länge, men inte velat resonera om det i större sammanhang. Min tanke har varit att desto mer jämställdhet vi får, desto räddare kommer många män att bli. För visst är det så att vi som arbetar med jämställdhet, fram för allt då vi som tycker att den rådande mansrollen är ett hot mot demokratin, vi gör naturligtvis många män förbannade. När jag arbetade med delegationen för jämställdhet i förskolan möttes jag av föräldrar till pojkar, både män och kvinnor, som var orolig för att jag är av uppfattningen att jag vill göra pojkar till flickor. Ja, det var till och med det som Expressen hade som rubrik den 5 april 2002, i sin artikel om min rapport Vill man ha jämställdhet? Nu ser jag att också en av de forskare jag brukar finna tillit hos när jag arbetar med mäns våld mot kvinnor, Christian Diesen, är av samma uppfattning. Kolla in den här artikeln i Aftonbladet och fundera. http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,903521,00.html I kväll ska jag ha min vita halsduk på mig och tillsammans med en massa andra män visa på att vi vill ha jämställdhet och med det också kvinnofrid. Det finns mängder av män som inte är rädda att förändra sin maskulinitet. Och jag är av den fasta övertygelsen att ju fler vi blir desto snabbare kan vi komma fram till att vi inte ens behöver en mansroll.
Manifestation mot våldetSamling i Karl Johans park, vid lekplatsen nu på lördag kväll Kl. 23.45. (14 okt.)Alla män i Örebro samlas för att visa sin avsky inför våldtäkterna och för att visa sin solidaritet med kvinnor som känner oro för att vistas i det offentliga rummetHa gärna med dig en fackla för att lysa upp den kyliga höstnatten Ställ upp!! Vi ses i morgon natt!
Just nu vill jag att ni i stället för läsa på min blogg går in på Män för kvinnofrid i Örebro. Du kan länka dig dit genom min länk i spalten till höger
I dag har jag varit ute och ridit för sista gången på den här säsongen. Soltán, vår häst, ska nu få sätta sin päls i fred och få vara en vilande Islandshäst. Dessutom passar det bra att vi inte tar oss ut i skogen nu när älgjakten sätter i gång på allvar. Tänk att en jägare kan ta fel på en Islandshäst med ryttare och en älg. Visst är det lite underligt. Men det är också så att älgarna är rätt så stressade under den här tiden. Fram för allt är det dock så att också en Islandshäst behöver semester från sin ryttare. Och nu när pälsen håller på att bli tjock och varm för vintern så är det rätt så skönt för honom att bara vila. Själv går jag nog in i den mest intensiva period som tänkas kan. Nu ska jag bli en sann femokrat på ett nyinrättat departement. Integrations- och jämställdhetsdepartement. Så vansinnigt spännande uppgift har jag nog aldrig tidigare varit med om.
Jag kan inte vara med på "repskapet" på måndag, där någon form av eftervalsanalys ska diskuteras. Men jag vill här göra en liten reflektion som utgår från mitt vanliga tjat om monopoltidningen. I två dagar har jag nu funderat över Ola Ströms tankar om den nya regeringen och därmed också om vad som orsakade valförlusten för oss socialdemokrater. I går visade han sin rädsla för de äkta socialdemokraterna genom att kalla oss för nostalgiker. Socialdemokratin måste göra som moderaterna tycks han mena. Att lägga sig i en mittenfåra, där väljarna tycks befinna sig. Att gömma sin äkta politiska linje bakom ord som lurar människorna i mittenfåran, så som högern nu har gjort. Så som socialdemokraterna också gjorde efter att Palme mördats, och inte har det gått bättre för sossarna genom att förtränga den socialistiska idé vi bär. I dag hyllade Ola mannen med hårpiskan. Anders Borg har nog mer piskor än hårpiska är jag rädd för och han kommer nog att leda finansministeriet och därmed resterande regering, och därmed hela landet, in i ett samhälle där den borgerliga nationalekonomin kommer att råda. Åt den som har från den som intet har. Eller som Maud Olofsson så tydligt uttryckte det i går. Nu ska företagen bli rikare. Och Ola Ström, som nu ser att monopoltidningens uppfattningar också kan få hela landet att rösta på borgerligheten, vittrar segerns sötma genom att nu gå vidare i arbetet med att göra socialdemokraterna än mer borgerliga. Ta vägen in i mittfåran. Han kallar systemskiftet för strukturskiftet. Jag skulle vilja höra från herr Ström, var skillnaden ligger. Ja, mina kära partivänner. Tänker ni ta ännu ett steg bort från den demokratiska socialism som vårt parti ska bära? Tänker ni lägga er i den pragmatiska mittfåran för att få tillbaka makten? Ja, det är synd att jag måste jobba i stället för att vara med på representantskapet och kämpa. Men jag hoppas att ni alla har med er ert partiprogram och läser på vår historia för solidaritet med hela folket. Det måste ändå vara viktigare än att regera tillsammans med miljöpartister i vårt kära Örebro. Föresten så hade jag redan när miljöpartiet bildades en uppfattning om att det tillhör det borgerliga tänkandet. Vi ska inte sörja att de nu visar sitt rätta ansikte. Precis som moderaterna snart kommer att visa att de är ett riktigt högerparti och inte ett arbetarparti.
I lördags ramlade jag av min häst och i måndags var jag på röntgen för att se att inga höft- eller bäckenben var trasiga. Så var som tur var inte fallet, men en massa slitna och krampaktiga muskler gör att jag under den här veckan gått på starka smärtstillande piller. Så därför har jag inte jobbat. Men jag har kunnat läsa. Just nu håller jag på med Yvonne Hirdmans bok om Alva Myrdal ”Det tänkande hjärtat”. Mycket spännande läsning att följa Alvas tankar genom hennes karriär. Tolkade av Yvonne med sitt klara genusperspektiv. Jag har alltid gillat de idéer som Alva Myrdal kämpat för. Ett samhälle som stödjer kvinnor så vi kan både arbeta och vara föräldrar. Nu blev det inte riktigt så enkelt för Myrdals själva då inte så mycket av det solidariska samhället var klart när de levde. Det blir lite av dubbelmoralens kullerbyttor när man läser om dem. Det är speciellt smärtsamt att känna av den underordning som Alva utsattes för. Inte minst nu när genusordningen fortfarande ger henne skit för att hon också ville arbeta för samhällsutveckling samtidigt som hon skulle vara mor. Många som lever i dag vill gärna klaga på henne och tycker att hon svek sina barn. Men vem ifrågasätter hennes make? Varför är det kvinnan som ska ge upp karriären för barnens skull? Hmmm jag tänker vidare på det här….
I går var jag på 50-årsfest i samma lokal som ÖSK verkar ha någon form av pub för dem som går på fotbollsmatcherna. Jag har aldrig varit i den lokalen tidigare och det var väldigt kul att få vara i en lokal som är tänkt att vara endast för män. För så måste det väl ändå vara när man har två toaletter varav det på den ena står urinoar och på den andra står det Toalett – Handikappanpassad. Eller tänker sig den som skapat lokalen att det är kvinnor som behöver handikappstoalett?