Jag såg att Agneta P Blom hade varit med i ett seminarium på RSÖ, där hon bland annat pratat om etik och moral. Jag gillar hennes tanke att moral är den praktiska sidan av etik. Jag brukar själv inte ha så svårt för att en del vill kalla mig för moralist.Ta till exempel sidan 13 dagens Nerikes. Tre artiklar fångar min uppmärksamhet just på den sidan. (Tack du på NA som tänkte så bra när du satte den sidan.)1. Domarens attityd viktig under rättegång.2. Sexköpande domare vill ha skadestånd och jobb igen3. Regeringsrätten prövar sexdömds rätt till porr.För mig säger de här artiklarna en mängd olika saker. För om man skapar en helhet av små olika saker får vi en struktur. Tänk den sexköpande domaren, en man eller kvinna med kvinnoförtryckande värderingar ska avgöra om porr är bra behandling för en våldtäktsman/kvinna eller inte. Hur absurt kan inte detta bli? Jag menar att pornografi är en av alla de små ting, men kanske en av de allvarligaste, som skapar den vana vi har i vårt samhälle av att se kvinnor som objekt och inte subjekt. Kvinnor är till för män, och i en del porr, även barn, alltså pojkar och flickor under 18 år. Ja, visst finns det kvinnor som vill ha porr också. Men jag ser inte detta på något annat sätt än att dessa kvinnor har implementerat ett maskuliniserat sätt att se på andra människor. Och är det så att ni nu undrar om jag över huvud taget gillar sex eller inte, så tycker jag ni ska fundera på den frågan många gånger till.
Inte blev jag förvånad när jag öppnande tidningen i morse. Blev du? Att miljöpartiet tillhör borgerligheten har jag sagt sedan de bildades. Och nog hade det varit mer ärligt av de socialdemokrater som vill åt höger att arbeta med folkpartiet tidigare, då de i alla fall har en socialliberal ådra kvar i sin ideologi. Inte minst här i Örebro via Staffan Werme. Nej nu är det över, nu behöver inte vi socialdemokrater böja oss för miljöpartisternas fladdrande politik som inte ens bärs upp en tydlig ideologi.. Och inte kan vi skylla på personen Azadi längre.Bra! Nu kan vi återskapa den moderna demokratiska socialismen i en tydlig opposition mot borgerligheten.
Hej igen! Nu är jag tillbaka från Vologda i Ryssland och det finns mycket jag kan berätta om det, men i dag blir det något annat. Jag har fått 22 kryss i valet till kommunfullmäktige. Det räcker så klart inte till att jag får en ordinarie plats, men jag är i alla fall ersättare. Om jag nu förstått valresultatet rätt så är jag andra reserv, vilket innebär att jag säkert får träda in varje gång. Det är säkert någon av de ordinarie som inte är på plats. Tack alla ni 22 som röstade särskilt på mig. Jag skulle inte ha något emot att ni på något sätt kontaktar mig, för en grupp på 22 personer kan jag faktiskt ha kontakt med när jag behöver rådgivning i de beslut jag ska vara med och fatta. Ni som inte röstade speciellt på mig, utan valde partiet som sådant, får naturligtvis också höra av er om ni vill. Men ni kan alla vara säkra på att jag kommer att använda mig av mina genusglasögon i varje ärende som ska granskas. På jobbet är det inte mycket som händer just nu. Vi sitter alla och väntar på vem som ska bli jämställdhetsminister och hur den kommande departementsorganisationen ska se ut. I morgon åker jag till Köpenhamn för att delta i ett möte där vi ska prata om vad de nordiska länderna kan göra gemensamt för att motverka människohandel för sexuella ändamål.
Jag har tyckt så mycket om Staffan Werme i så många år, men under den här valrörelsen har han visat en sida som jag inte trodde att en socialliberal kunde ha. Det kan naturligtvis bero på att jag inte vet vad en socialliberal är, men nu får jag troligen komma in i fullmäktige och se hur han agerar där. Det var ledsamt att se Staffans och de andras kommentarer när Person visade att han lämnar över staffetpinnen till borgerligheten. Men så är det och ledsen är jag för att människor som inte har det så bra förspänt som de tre i studion nu kommer att få lida de närmaste åren. Inte blir det lätt att vara en röd-grön kommun, om nu Mp ställer upp på oss. Det vet man ju inte heller. Men jag ska i alla fall kämpa så mycket jag orkar och kan tillsammans med mina kamrater i mitt demokratiska socialistiska parti. Nu åker jag till Ryssland och hittar jag en dator och en uppkoppling på nätet ska jag läsa vad som händer här i kommunen denna vecka. Sedan blir det spännande att se vad som händer på jobbet. Jag undrar vem som blir jämställdhetsminister? Vi ses Tomas
Har ni sett valbarometerna i monpoltidningens tält på Stortorget. För att svara på de frågorna krävs rätt så hög medvetenhet om partiernas innehåll, bakom slagorden. Inte underligt att den liberala tidningen vill att folk ska rösta efter den. Den ger säkert mängder med röster till alliansen.
Så är det då en dag kvar innan valet är klart. Vi fick en anmodan från partiet att vara mycket aktiva i helgen för att få fler till valurnorna och många av mina kamrater är just nu ute och knackar dörr i områden där de tror att Sverigedemokraterna är starka. Det är bra – jag beundrar mina kamrater för detta. Samtidigt som jag sitter här med lite dåligt samvete för att jag själv håller på att förbereda mig för en resa till Vologda i Ryssland. Där ska jag på uppdrag av Vologdas Oblast (=län) och SIPU som får pengar av SIDA, arbeta med att få ingång ett socialt arbete där också män blir allt mer delaktiga. Ni vet väl att medelåldern på ryska män sjunker, att deras hälsosituation är bedrövlig och att detta också innebär att kvinnornas situation blir allt sämre. Våldet mot kvinnor är bara ett av alla de problem som uppstår. Så precis som här är det viktigt med ett tydligt genusmedvetet arbete för att kvinnor, barn och män ska få en bättre situation. Tänk att det här kanske är den sista dagen som vi lever i ett samhälle som är präglat av solidaritet. Rösta rött i morgon så har vi i alla fall större chans att öka friheten för allt fler i vårt land, och i länderna runt omkring. Om jag nu inte kommer att skriva något under den kommande veckan beror det på att jag inte kommer åt någon dator med internetuppkoppling.
I dag har jag varit i Gävle och träffat ett 80-tal kvinnor som arbetar inom förskolan i Gävleborg. Jag har berättat om det jobb vi gjorde i delegationen för jämställdhet i förskolan och vad vi kom fram till i vårt slutbetänkande. Tänk om alla i Sverige var lika entusiastiska och nyfikna på utveckling och rättvisa för alla människor som de som jobbar inom förskolan. Här finns kvinnor som vill våra barn så mycket. Här kan de tänka sig att ta till sig spännande idéer som innebär att alla barn får större chans att utvecklas som hela människor, utan att begränsas utifrån det vi brukar kalla för könsroller. När jag kommer med i fullmäktige ska jag verkligen strida för att också personalen i våra förskolor ska få chans att öka sin kompetens när det gäller den genusmedvetna pedagogiken.
Hur ska vi sossar kunna bedriva valrörelse med ideella krafter när vi till och med har Uppdrag granskning emot oss. Såg ni hyllningsprogrammet om Reinfeldt. Det var ju en helt annan touch än den man hade gentemot Person i går. Här lyfter de fram en man som tar sig fram genom politiken genom att ”lyssna till folket”. Ibland blir det nästan så att till och med jag tycker synd om pojken som haft det så motigt i sitt parti, men ändå står ut. Här i kväll såg nog Uppdrag granskning till att ursäkta sig för deras program som i förra valrörelsen sänkte moderaterna. Nu kommer de säkert att vinna. Nu tappade jag i alla fall tron på att vi har en chans. Å andra sidan kommer jag ändå att arbeta för att få in frågor om mäns våld mot kvinnor och ökad jämställdhet var jag än befinner mig. Här i Örebro med politisk kraft och i mitt arbete som en sann femokrat där jag endast ska se till att ge ett så bra underlag som möjligt till den regering som sedan formar den politiska inriktningen. I mitt jobb behöver jag inte ta partipolitisk ställning, där räcker det med den feministiska kunskap jag besitter och all den forskning som visar på hur läget ser ut i vårt land när det gäller o-jämställdheten.
Så har då Person och hans ”herrgårdsaffär” granskats av Josefson. Jag gillar Josefsson. Visst har klasskillnaderna ökat de senaste åren, och det är just därför jag nu är aktiv igen. Men jag undrar hur det hade gått om vi hade varit lite mer trogna vårt partiprogram? Hade vi då haft möjlighet att renovera samhället så som gjorts eller hade högern slagit tillbaka ännu hårdare. För visst är det väl ändå de så kallade marknadskrafterna som styr? Alltså de som styr inom det privata näringslivet, för inte är vi vanliga en del av marknaden i dagens Sverige. Men det här med Person herrgård är väl lite väl överdrivet. Jag menar att visst tjänar han och många med honom alldeles för mycket pengar i vårt land. Pengar som skulle kunna räcka till mängder av arbeten. Vi får inte glömma att borgligheten också tagit ett grepp över många inom det socialdemokratiska partiet. Men samtidigt är ju hans inkomster bara fickpengar i relation till dem som sitter i bolagens chefsrum. Och hur är det med dom som inte ens arbetar utan tjänar pengar på aktier. Tänk bara vilka inkomster männen som nu tvingar Volvo till att dela ut mer till aktieägarna tjänar. Snacka om bidrag!!! Pengar som borde vara folkets! Men vilket bra beslut jag tog när jag bestämde mig för att åter bli aktiv inom det demokratiska socialistiska partiet, för då kan jag faktiskt arbeta för ett jämlikt och jämställt samhälle där alla ska få vara med i stället för att bara sitta och gnälla utanför. Tänk om vi kunde få höra lite mer socialistiska argument de kommande dagarna från våra partiföreträdare? Nog ska jag använda dem i kommunfullmäktige om jag får era röster i alla fall.
I slutet av 70-talet hade några av oss som fanns inom SSU i våra framtidsvisioner en bild av att framtidens politiska partier skulle minska. Det skulle nog inte finnas mer än ett socialdemokratiskt och ett högerparti. Som tur är hade vi fel i det! På vänsterkanten finns det två vänsterpartier som inte riktigt kommer över ens, även om det finns likheter. I mitten finns nu Fi! och Mp. Men tittar vi närmare på dem så är det nog ett vänsterinriktat parti (Fi!) och ett högerinriktat (Mp). Men de fyras allians är nog inte annat än ett parti som blir allt mer eniga? Jag har litat på att Folkpartiet ska stå pall mot de värsta högerkrafterna, men i dag är jag bekymrad för hur Anna, Linda och Staffan ska klara av det. Staffan utrrycker det som att deras vårdnadbidrag ska finansieras genom att man inte ska låta människor (läs kvinnor) har rätt till heltidstjänst. (suck) Om Kådisarna redan nu innan valet kan driva igenom vårdnadsbidraget, ett socialbidrag för att få kvinnorna att stanna hemma, vad kommer då inte att ske med aborten och andra viktiga frågor som motverkar jämställdheten? Ja, så känner jag efter att ha läst morgonens NA. Nu ska jag ut till valstugan på Stortorget.Kanske kommer jag åter och skriver något i eftermiddag.
Just nu sitter jag och sitter på valunderhållning. Jag funderar på om det är sant det jag ser. Ska något som är så allvarligt som demokrati och val behöva vara underhållning. Och hur underhållande är det här då? Ta bara frågan om mäns våld mot kvinnor. Som det skulle gå att avgöra bara genom en liten frågeställning, typ vinn en miljon. (SUCK) Tänk om det finns folk i vårt land som sitter och avgör vad de ska rösta på genom sådan här tester? Dessutom sitter en statsvetare och en journalist med politiska åsikter och berättar vad politiska förslag innebär.

Och Johan Person har förlorat körkortet när han körde mot rött. Vad är det som händer?

Jag börjar nog låta som karikatyren på en närking. Men jag lovar att jag är mer positiv än så här när jag driver de frågor jag tror på.
Valrörelse går verkligen vidare och jag är fortfarande osäker på hur det ska bli att återigen få komma till fullmäktige och prata politik. Det är inte en liten mission jag tar på mig när jag, som i annonsen i NA igår, säger att jag ska integrera jämställdhet inom alla politikområden. Men jag tror det kommer att bli riktigt roligt för mig och riktigt tjatigt för de andra. Jag kommer inte att lämna ens mina egna partikamrater i fred när jag väl kommer till fullmäktige. Vad gör att jag kan vara så tydligt på detta i dag? Jo, jag har gått och retat mig på efterspelen av den så kallade spionskandalen. När jag träffade Staffan Werme i går ville jag beklaga det som hänt. Jag ville visa min empati för det tråkiga som hänt hans parti och jag tror han förstod att jag menar allvar. Men han passade också på att beklaga mitt parti. Mitt parti? Han uttryckte sig ungefär med orden: Jag är så förbannad på ditt parti!. När jag fick förklaringen kan jag inte annat än hålla med, även om jag tycker det är att gå lite långt att klandra partiet för vad någon enskild person säger. ”Min” partisekreterare har sagt att Lejonborg beter sig som en våldtäktsman som förnekar sitt brott. Är inte det lite väl starkt av många orsaker? Den värsta delen i det, för mig, är att hon med detta uttryck föringar det hemska brott som så många män begår mot kvinnor. En liten pojkaktig spionverksamhet på vårt partis strategi är väl inte något i förhållande till vad en kvinna utsätts för när hon blir beskylld för att var orsak till att hon blir våldtagen? För det är så jag tolkar Ulvskog och det var så jag antar att också Werme uppfattade uttalandet. Vi inom socialdemokratin måste vara förebilder i den etiska och moraliska kampen för det samhälle där alla ska ha rätt att vara med. Vi får inte missbruka viktiga begrepp. Inte ens när vi känner oss kränkta för att någon spionerar på oss. För allvarligt talat. Vad har vi att dölja? Vi som har den bästa politiken för hela folket