Var går gränserna, eller ska jag undra när gränserna ska dras? Det finns många gränser att dra när man, som jag, vill påverka de strukturer jag anser vara mot den demokratiska utveckling jag verkar för. Det finns säkert många som skulle se mig som rätt odemokratisk i tanken när jag för fram vissa av mina åsikter. Jag kan nog också ibland fundera över om mina uppfattningar kanske inte heller är så demokratiska. Är demokratin alltid till gagn för rättvisan? Jag vet inte det och därför ser jag det som viktigt att funderar över det.

I DN, den 10 augusti, hittade jag en insändare som jag tycker är mycket spännande. Den handlar om den reklam som SJ i sommar visar på TV. Filmen visar olika människor som reser med tåg: "barn som busar, ungdomar som flörtar lite blygt och medelålders människor som bara reser i lugn och ro." Insändarskribenten som är professor i filmljud funderar sedan vidare om vad reklambyrån hade för idé med att sätta in David Bowies låt Heroes till denna film. Heroes är en vacker sång som ingick i en film som handlar om några ungdomar som finansierar sitt drogmissbruk genom att utnyttjas i prostitution. "Med texten We could be heroes, just for one day förstås att det finns hopp även i dem mest kompakta mörkret. Så länge de unga (14 år) paret älskar varandra kan de vara hjältar i varandras ögon, trots deras elände på alla plan." skriver insändarskribenten. Sedan funderar han vidare om hur detta kopplas till reklamfilmen och undrar om det ska förstås som att de resande i filmen ruvar på ?egna trauman som kan förlösas genom en tågresa?? Varför måste det vara på det viset? Jag ser filmen och kopplingen till Bowie som en hyllning till alla oss som åker tåg.
För övrigt sitter jag just nu på tåget och skriver detta samt lägger in det på bloggen. Kanske kan det här vara det bästa sättet att komma vidare med bloggandet. På vägen hem från jobbet är detta möjligt. Visst är det underbart med SJ!