I dag är det en regning dag och jag började den med att titta på TV4 morgon. En lite dyster men skön Mats Gellerfeldt sitter här och funderar, och broderar ut sig, om hur vi klär oss på sta´n. Jag kan inte låta bli att skratta igenkännande åt hans kommentarer om hur folk, främst män, klär sig. Min favorit krönikör i NA, Stigbjörn Bergensten, har också återkommit varje år med klagan över shorts i sta´n. Och tänk jag håller med. Det ligger på oss alla att hålla det offentliga rummet vackert och i detta ligger också hur vi klär oss. Det är inte snyggt med män i shorts, urtvättad t-shirt med reklamtext och sandaler som floppar under fötterna. Ja, det är inte snyggt med kvinnor i sådana kläder heller. Men jag undrar om jag får tycker så här? Det finns många sådana funderingar jag har om min värderingar just nu. Jag tror jag skulle tycka detta var en snobbig attityd för ett antal år sedan. Men ålderdomen har en hel del fördelar. Eller är det den den exentriske äldre mannen som håller på att formera sig. 
:-)
   Att vara femokrat innebär något speciellt. Att vara femokrat och att också ha en idépolitisk grundvärdering, en samhälls - och människosyn, som är annorlunda än dem man tjänar är också speciellt. Den bland de stora tänkarna som funderat mest om detta är väl Weber när har skriver om byråkraten. Det är med denna bakgrund som jag hela tiden förhåller mig till mina arbetsuppgifter.
   Ibland tänker jag att det borde vara en grundkurs för någon som arbetar i en politiskt styrd organisation att tänka på dessa frågor. Jag tänker på många av de handläggare som tror sig vara politiskt neutrala. De som tror att deras politiska övertygelse, hur det röstade i valet, inte har någon betydelse för hur de agerar i sakfrågan. Ställer jag högre krav på mig själv att hålla mig till sakfrågan, till min genusvetenskapliga kunskap, än vad juristerna gör när det resonerar om våra gemensamma frågor? Jag tror det är så men jag kan ju inte vara säker.  
   Det enda jag tror mig veta är att jag som har en tydlig grundsyn också hela tiden ifrågasätter om det är min sakkunskap eller min idépolitiska övertygelse och erfarenhet som leder mig.