Det är inte ofta som jag kan hålla med Maria Abrahamsson och vara ifrågasättande till Maria-Pia Boëthius på samma dag. Att det dessutom har samma orsakssamband är näst in till otroligt. Det brukar snarare vara tvärtom. Men i fredags blev det så. Nu ska jag försöka förklara för er hur det kunde komma sig.


I torsdags beslutade sig regeringen för en Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld samt våld i samkönade parrelationer. Arbetet med handlingsplanen har varit lång (drygt ett år) och svår. Du som följt min blogg har vid några tillfällen fått ta del av mina personliga våndor. Våndor som bottnar i att vara en lojal handläggare i relation till en klar övertygelse, som bottnar i genusvetenskapen, om våldets orsaker. Åtminstone en av er har förstått detta så väl att du också ifrågasatt om jag över huvud kan vara anställd på regeringskansliet under en borgerlig regering. Ja, nu vet du och alla andra resultatet. Jag har sagt upp mig och slutar där den sista november.


Men hur kopplar jag då detta med Abrahamsson och Boëthius?


Jo, Abrahamsson fick av handlingsplanen nästan tuppjuck av glädje för att denna moderatledda regering "ser med uppfriskande klara ögon" då den "i stort sett är befriad från idologitungt predikande om det vid det här laget ganska uttjatade könsmaktperspektivet. Det som tar sin allt annat än vetenskapliga utgångspunkt i att män som grupp förtrycker och våldför sig på kvinnor som grupp." Det är här jag ser samma sak som Maria Abrahamsson, men sedan splittrar sig vår "samsyn". Jag har också fått klart för mig att regeringen ser genusvetenskapen som ett ideologitungt vänsterprojekt och att man därför inte tänker nyttja den, för att bekämpa mäns våld, så viktiga kunskapen. Men, som jag ser det, är det precis det som är problemet med handlingsplanen. Regeringen kommer under denna mandatperiod att satsa drygt 800 miljoner kronor utan att man kräver att de som arbetar med innehållet har den så viktiga samsynen på vad som är orsaken till mäns våld mot kvinnor. Man tänker låta alla dessa pengar flyga ut i skuggan av det så kallade ekologiska perspektivet, eller som det också kan kallas allt och intet-perspektivet, om något perspektiv alls.


Boëthius då, hur får jag in henne i detta sammanhang. Jo, i fredagens upplaga av ETC.nu har hon, som vanligt, en strålande ledarkrönika. Denna gång handlar det om mäns våld och rubriken är "Gör uppror mot mäns våld". Hon ger i artikeln uttryck för att det skulle finnas män som inte använder våld, eller hon är i alla fall nyfiken på oss män som inte slåss. Jag tror mig veta att Maria-Pia är mycket medveten om den genusordning som finns i samhället, men jag blir förvånad att hon inte skriver om det i artikeln. Men, å andra sidan, artikeln är retorisk för att få män att agera. Det jag ifrågasätter är inte uppsåtet. Det jag ifrågasätter är vad som gör att Maria-Pia inte ger uttryck för sin kunskap om den könsmaktsordning som Abrahamsson tror är en villfarelse. Jag menar att det är genusordningen, eller om du så vill könsmaktsordningen som upprätthåller att män utövar våld mot andra män, kvinnor och barn. Att vi män som inte använder oss av våld har måst träna bort detta från våra handlingsalternativ och att vi alltid, så länge samhället är präglat av dagens genussystem, också måste vara vaksamma för att inte falla tillbaka. Våld är en del av den maskulina fostran och det är endast genom att förstå detta som vi kan bekämpa mäns våld. Men jag håller med Maria-Pia Boëthius att vi behöver mer forskning och att den också måste utgå från frågan om vad det är som gör att vissa män inte använder sig av våld.


Och en sak till....Män för jämställdhet kommer mycket snart att gå ut i en väldigt viktigt kampanj för att bekämpa mäns våld.

Så har vi nått ännu en lördag. Tänk vad tiden går fort - är en sådan där klyscha som brukar sägas. Men ibland känns det verkligen som att tiden går så fort. Det är inte länge sedan det vara fredag. När den känslan infinner sig förstår jag att mycket har hänt och får ett behov att resumera vad. Men då mycket av det som hänt rör mig och mina vänner på jobbet och att en del av det är att vår chef Marianne Laxén inte längre får vara vår chef, så spar jag den resumén. Det är viktigt med distans när känslor är för starka.


I stället antar jag utmaningen som Eva-Lena Jansson har gett mig om mina sanningar.

Här kommer sju sanningar om mig. By the way, så undrar jag om det finns någon symbolik i det där med talet sju?


1. Jag är en socialistisk demokrat.

2. 1978 smög jag och kompis in på en bio i Örebro för att titta på ABBA-The Movie. Och vi gillade den.

3. Jag kollar alltid dobidoo och är rätt så duktig. Önskar jag fick vara med på riktigt någon gång

4. Tävlar med Eva-Lena i mästerskapet om vem som är mest konspirationsteoretisk.

5. Jag lyssnar ofta på Afzelius, Wiehe och annan proggmusik för att upprätthålla min kämparglöd. Proggen lever!

6. Jag älskar att titta på actionfilmer med mycket biljakter. Och jag analyserar inte alltid maskuliniteten i genusordningen när jag tittar.

7. Snart har jag ett nytt jobb.


Agneta Blom

Martin Lind

David Tjeder

Lars Bjurström

Gunnel Hedström

Versrymden
kommer snart en till

Regler:
Länka till din utmanare
Berätta 7 sanningar om dig själv
Utmana 7 bloggare
Lämna meddelande till dem du utmanat