I dag läste jag senaste utgåvan av tidningen "barn". En tidning som ges ut av Rädda Barnen. Jag får den i brevlådan varannan månad. Tema den här gången var; Unga lagöverträdare. Flera intressanta artiklar om ungdomar på häkte, ungdomar som försonas med brottsoffer i Norge, justitieminister som pratar om sin syn, ung kille som tagit sig ur brottets bana och om barn som sitter inlåsta världen över. Men jag blir så besviken på att en organisation som Rädda barnen inte kan skriva om flickor och pojkar när det skriver om ungdomar och brott.
De flesta reportagen handlar om pojkar, något om en liten flicka. Men i hela tidningen finns inte en enda analys om skillnaden på pojkars och flickors brottsliga beteenden, trots att vi vet att ungdomsvåld till allra största delen handlar om pojkar och unga män. Det är viktigt om vi ska sätta in rätt åtgärder för att motverka brott och våld i samhället.

Den 27 juli fick jag en kommentar från min kusin Bosse om vad jag vill att man ska göra åt kvinnors våld mot män, och jag måste börjar med att säga att jag är oerhört trött på den kommentaren. Men sedan vill jag inte heller förneka att det finns kvinnor som också utövar våld. Det ligger ju inte i generna att utöva våld så visst finns det kvinnor som också gör det. Men över 90 procent av allt våld som utövas i samhället utövas av män.  Så visst är det viktigt att vi se den systematik som finns i mäns våldsutövande. Vi behöver titta på de mekanismer som gör att pojkar tillåts att lösa konflkter med våld i stället för med ord. Ett sätt att motverka våldet kan vara att arbete med en medveten genuspedagogik. Kolla in serien som just nu går i Svenska dagbladet om detta.


Familjedrama i Örebro skriver de i Nerikes Allehanda och i Svenska dagbladet om den man som hotade två kvinnor och ett antal poliser med pistol. Jag hoppas att detta inte är den terminologi som kommer från polisen. Jag tror nog att polisen är klart medveten om att det handlar om en man som misshandlar den kvinna han kanske lever med och som också hotar alla som finns runt honom. Inte minst är han i sin maskulinitet mycket maktlysten gentemot bådå kvinnorna och polisen som försöker skydda dem från honom. Vad kommer det sig att Nerikes Allehanda går tillbaka till det gamla förljugna begreppet Familjedramana, eller familjevåld, när det inte handlar om att kvinnan har någon skuld i detta brott? Och vilken underlig och omedveten rubrik på den första artikeln. Familjedrama fick lyckligt slut. Jag har mycket svårt att tro att den kvinnna som mannen levde med är lycklig och utan rädsla för denna man.
I går fyllde jag 53 år. Vad är det att skriva om? Och vad annat ska jag skriva om just nu. Jag vet inte. Det har varit väldigt mycket som hänt på jobbet den senaste tiden, vilket gör att orken inte finns att finna ut något klokt att få ner här på bloggen. Ni är några som kommer hit lite då och då och läser och jag får lite dåligt samvete för att jag inte möter er med ord.

Men... jag kommer tillbaka. Kanske kan ni ge mig lite tips på vad jag ska skriva om?

Vi hörs snart igen. Ge inte upp - det gör inte jag :-)