Ett långt inlägg om Lundell och jämställdhet

0kommentarer

Jag har tillbringat några dagar med att lyssna på Måns Ivarsson. Vilken fantastisk berättelse har gör i sina böcker om Ulf Lundell. För mig blir det en återblick i de tider som beskrivs och i de känslor jag bärt, närt och förkastat. Jag blir övertygad om vad som gjort att mina känslor för Ulf Lundell som en kamrat som funnits vid min sida, är så starka. Även om han själv kanske inte gillar det och inte ens vetat om det. Men Ulfs känslor och ord har för mig varit vägen in i förståelsen av mig själv. 

Hans texter i musiken och böckerna har jag haft för att tänka igenom min egen situation. Som pojke på väg till man har jag hela tiden funderat på de strukturer som formar mig. Där har också Ulf Lundell funnits med för att hjälpa mig fram med orden och känslorna. Vi har tagit olika vägar. Vi har tänkt på olika sätt. Vi har inte alltid varit överens. Men vilken vänskap håller utan konflikter? Kanske är det till och med så att konflikter som genomdrivs på ett moget sätt leder till allt större vänskap.  Som man och feminist har det också varit en diskussion med mig själv om vad som ?får? tyckas om Lundell. Ulf Lundell har inte varit populär hos allt för många feministiska kvinnor och män som funnits i tabloiderna eller i kampen för kvinnans rättigheter.

Var ska jag stå i mina tankar om jag vill vara omtyckt av alla? Men omtyckt av alla, för mina åsikter och kunskaper, kan jag ju inte vara. För mig har det däremot varit viktigt att ta till vara mina erfarenheter och kunskaper och forma mig och mina tankar för det jag menar är rätt och rättvist. Jag tror vi alltid varit lika där ? jag och Ulf Lundell.

Jag bjöd faktiskt in Ulf Lundell till den referensgrupp jag en gång skulle ha till det projekt jag drev, anställd av Margareta Winberg. Projektet gick under namnet Män och jämställdhet. För att det inte skulle formas helt av mina egna tankar hade jag ambitionen att få en bred referensgrupp kopplad till projektet. Det kändes också viktigt att ha med kvinnor och män som hade olika uppfattningar om feministiska frågor och om jämställdhet. Där fanns forskare och politiker. Där fanns praktiker, kändisar och debattörer. Ulf valde att inte vara med, men han sände mig ett brev som jag har i mina gömmor. Ett brev som han skrivit på sin akustiska maskin. Ett brev där han förklarar varför han inte kan ingå i en referensgrupp som den jag då ville skapa. Brevet är långt och jag har lovat att inte avslöja innehållet. Men det han skrev på dessa åtta sidor är långt ifrån feminismfientligt. Snarare ger han mig sin bild på varför det kan vara så svårt för en man att driva frågor som handlar om jämställdhet och feminism.

Jag tänker i dag som jag tänkte då, när jag fick brevet i november 1999. Tänk en så oerhörd kraft det skulle kunna generera om smarta sansade kvinnor och män kunde komma samman och ta sig förbi dagens tebloidfeminism, förbi männens maktpositionerade, rädslor och fördomar. Tänk om vi kunde, liksom Habermas skriver i sina skrifter, komma samman i en kommunikation där vi försöker förstå vad den andra säger. I stället för att hela tiden tro att bara det jag själv säger är det rätta.

När jag läst färdigt Måns Ivarssons böcker om Ulf Lundell och när jag nu gått tillbaka till det som skrevs i tabloiderna när jag bjöd in Lundell till referensgruppen, där Expressen valde rubriken ?Välkommen till pittstimmet?, är jag än mer övertygad om att samtalet om de feministiska frågorna måste fortsätta. Men de ska fortsätta genom att vi försöker förstå varandra. För visst har också Lundell skrivit tydliga sånger om kvinnornas utsatthet i manssamhället. Men vem gav honom ?kredd? för det?

Så här går texten i Transropa Express:
På en klippa över havet
ligger ett vackert hotell
Det är ljust i alla fönster.
Alla rum är bokade i kväll.
Långt ute på havet
går snabba båtar över
Transropa Express.

På terassen med en drink i sin hand
står en man med sin dotter.
Han har byggt sitt slott
med hjälp av många andras döttrar
som är långt hemifrån.

Du kan se dem i Rom
i Milano eller i din egen stad
Sålda och betalda
är dom fångar i Nattens Parad
Dom är som slagna djur
som inte kan ta sig ur Transropa Express

Dom sålde sin frihet
för frihets skull
Nu säljs dom vidare
från man till man

Mannen på terassen
stryker sin dotters hår
Ute på havet är hans son

Det är den bästa av världar
Den enes bröd den andres död
Den enes pengar och lust
den andres fattigdom och nöd
Finns det en Gud däruppe
har han vänt sin rygg mot oss?
Tror du han hör den där bönen
som flickan där ligger och ber?

Gud ta mig hem igen
Låt mig bli den jag var igen
Låt mig hitta en väg ut
från Transropa Express.

Mannen på terassen
håller hårt i sin dotter
Hon kommer aldrig att bli som dom
Isfrusna själar på väg över vattnet
Flickor som dör varje dag
hundratals mil hemifrån.

Kommentera

Publiceras ej