Så är det då nyårsafton igen.

Utanför fönstren hör jag smällare på håll och tänker på hur hästarna har det i kväll. De gillar inte detta smällande, liksom jag. Tänk så mycket skit vi slänger ut i naturen i natt och så mycket ljud som stör så många. Både djur och människor. Men på torget i Hallsberg kommer det ändå att smälla. Jag undrar vad som händer om kommunen bestämmer sig för att till nästa år inte ha något smällande på torget? Vi kan ju räkna in det nya året och ha underhållning på vårt torg ändå. Det viktiga måste väl ändå vara att de Hallsbergare som vill träffa andra och önska varandra ett gott nytt år, får denna stund av gemenskap utan att vi slänger en massa pengar på fyrverkeri. Det gick inte hem med den idén i år i alla fall.

Förra året var jag nyårstalare i Hallsberg och i år är jag konferenciär. Vi har bott här i två år nu och redan har jag varit med på torget två gånger. Det har varit riktig svårt att få tag på någon som vill sjunga en afton som denna. Arbetet började i oktober och tydligen var det för sent. Några tog lite tid på sig att svara och när det blev nej är tiden än mer knapp att söka nya. Men nyårstalare var det inte så svårt att finna. Inger Pålsson från Viby och som är ledamot i Karinföreningen kommer att tala. En fin inledning på året som kommer att gå i Karin Bergöös tecken. 150 år sedan hon föddes och 120 år sedan som hennes man, Carl Larsson, målade fina väggmålningar i Bergööska huset. Det blir jubileumsutställning och lite annat under året. Ska bli spännande. Så jag hoppas Inger säger något om det i sitt tal. Du kan läsa mer om Karin på föreningens hemsida.

Frank Kessler blir underhållaren – en mycket spännande man från Holland som tillsammans med Chris nu håller på att bygga upp ett litet pensionat i Haddebo. Han är en riktigt bra musiker också så det ska bli kul att presentera honom på torget i kväll. Sjunger bland annat Corneliuslåtar...Och vilket spännande hus han renoverar. Värmeslingor i väggarna och väggar som är skapade av halm, lera och hästskit. God mat kommer att serveras och så fort de får en hemsida kommer jag att länka dit. Ni måste bara besöka Haddebo!

Blir det något löfte nu då inför 2009? Nja jag vet inte det. Möjligen att jag ska se till att få lite mer fart på bloggen och se till att jag tar mig tillbaka in i jämställdhetsbranchen. Det finns mycket att göra när det gäller genusfrågorna just nu. Inte minst när Per Ström har fått med sig Tanja Bergqvist i kampen för att motverka genusvetenskapen. Kanske de känner luft under vingarna nu när vår regering verkar ha samma inställning. Men jag tror vi ska möta dem med argument i stället för ilska eller tystnad. Petra Östergren, som jag inte speciellt ofta håller med, lär ha sagt att det är bra för utvecklingen av feminismen att vi feminister bråkar med varandra. Jag tror det ligger något i det. Debatt, eller kanske hellre begreppet dialog, är viktigt för att fundera över hur vi ska utveckla feminismen och jämställdheten. Men att bråka låter lite väl trist. Jag tycker vi ska respektera varandra och ta våra kunskaper på allvar. Per Ström och Tanja Bergqvist är nog mer inne på linjen att kasta skit.

Nu kom jag fram till ett nyårslöfte. Jag ska inte kasta skit. Jag ska argumentera.

Nej, nu går jag och vilar en stund innan vi ska plocka fram ljud – och ljusanläggningen till torget. Tältet är redan på plats vid scenen.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA
Jag tänkte jag skulle fundera lite om orden manligt och kvinnligt. Min vana trogen började jag då med att gå till det bästa normlexikon vi har, nämligen Nationalencyklopedin (NE). Inte fann jag något av värde om manligt där.
Men döm om min förvåning när jag sedan letade på ordet kvinnligt. Då fick jag upp begrepp som ”kvinnlig präst”, kvinnlig brottslighet” och lite annat som sades vara kvinnligt.

Vad kom det sig att jag inte fick upp begrepp som ”manlig präst” och ”manlig brottslighet”, när jag letade på manligt? Det är nog för att normen för både präst och brottslighet är man eller manligt. Eller kanske till och med så att normen är att det är en man vi förväntar oss utföra denna syssla? Ja, så är det säkert. Men vad är det då, förutom detta, som gör att jag retar mig på begreppen manligt och kvinnligt. Nå, det är nog inte begreppen jag retar mig på – utan snarare på hur vi använder dem.

Jag har funderat på det här ganska länge men i dag, då jag var med på möte med den jämställdhetskommité jag deltar i, fick vi reda på att vi har en kvinnlig ortoped i Örebro läns landsting. Vi var då inne i en dialog om mötet mellan personal och patient, hur vi tänker och gör kön i det mötet. Någon uttryckte sig ungefär så här; att vad sker när en kraftig manlig ortoped tar hand om en ”kvinnlig knäled”. Jag kunder då inte låta bli att säga; att han behöver tänka till speciellt, då den kvinnliga knäleden sitter på en man. Ja – det är just det här jag tycker vi behöver fundera lite mer på. Vi behöver sätta in oss i någon form av genusyrsel varje dag.

I min upplevelsevärld finns det mängder med män som agerar/handlar på traditionellt kvinnligt sätt. Det finns också mängder med kvinnor som agerar/handlar på traditionellt manligt sätt. Vad nu det traditionellt manliga och kvinnliga sättet är? Jag är rätt osäker på om jag själv upplevs som manlig eller kvinnlig. Jag är däremot väldigt säker på att någon stans inom mig är det något som sticker till, när jag tror att jag upplevs som kvinnlig. Kanske inte lika hårt som för 30 år sedan, men trots allt sticker den lilla nålen till. Men våfför är det på detta viset?

Jag tror det har att göra med att vi i vårt maskulina samhälle, manssamhället, patriarkatet eller vad vi nu vill kalla det, finns en norm som säger att det män gör och säger har ett större värde. Alla vi som kan något om genusordningen vet vad jag menar. Det jag försöker komma åt just nu, genom att reta mig på begreppen manligt och kvinnligt, är att så länge vi har dessa begrepp kvar i den norm vi just nu och rätt lång tid framöver lever i, kommer det också att vara svårt att få män och kvinnor att ta sig in i de sfärer i samhället som domineras till sitt innehåll och sin historia av det motsatta könet. Kvinnan som jobbar som ortoped har lika svårt i sin miljö med männen, som kvinnan som jobbar som snickare har i sin miljö.

Men se där kom en slipper till. Vad menar jag med med det motsatta könet i ovanstående stycke? Är våra kön motsatta bara för att det krävs en spermie och ett ägg för att det ska bli ett foster, som sedan kan bli ett barn? Kan inte alla kön vara bådeoch? (Vet ni att jag kallar mitt företag för BådeOch08?) Det är så här det ofta blir när jag hör någon använda sig av begreppen manligt och kvinnligt.

Vad kommer det sig att vi inte kan uttrycka oss som att vi har en kvinna som arbetar som ortoped. För det är intressant i vårt o-jämställda samhälle, att vi ändå börjar få några kvinnor som vill arbeta som ortopeder – trots att det finns så många män som inte vill ha det så. (Kanske finns också en hel del kvinnor som inte vill ha förändringar i de könsmönster som finns? Men jag tror att det är fler män som tänker könskonservativt.) Det är också bra att män vill arbete inom de yrken som domineras av kvinnor. Men det är inte bra att vi kallar dem för manliga sjuksköterskor, manliga undersköterskor, manliga förskollärare, manliga barnsköterskor och så vidare. Måste vi benämna vilket kön de har, ska vi inte säga något annat än att han är man eller att hon är kvinna. Men jag vill till den tid då inte ens det är intressant. Är vi på väg dit tror du?
Ja, det var en spännande fråga jag fick  häromdagen. Nu har jag också hört lite kommentarer både här och där. Inte minst när jag var i Botkyrka för att föreläsa om hur vi skapar kön.

Många tycket det är fel av rektorn i Motala att gå in och förvägra en pojke att vara Lucia på grund av traditionen. Där kanske jag kan hålla med då jag tycker att traditioner som bygger på kön måste tänkas igenom ordentligt. En del tycker att traditionen med en kvinna som Lucia är så stark att detta inte ska ändras. Men jag känner igen diskussionen från den tid när kvinnor inte ska få vara präster eller biskopar. Hmmm

Men så tänker jag på vad som mer kan ligga bakom att en pojke ska få vara Lucia. Kan det vara så att pojkarna inte tycker att de får inta sin självpåtagna ledarpositon om de inte får vara Lucia. Då känns det helt fel. Självklart ska i så fall Lucian vara flicka/kvinna. Kan det vara så att det är en maktdemonstration från pojken i Motala? Inte vet jag.

Nej det är med andra ord inte så självklart att en pojke ska vara Lucia. Men - det har länge varit självklart att flickor får vara stjärngossar och tomtar. Inte bara tärnor och tomteflickor. Någon stans måste vi se att vi alltid får en mycket större - och det känns som hårdare - diskussion när pojkar och män går in i det traditionellt kvinnliga.

Så med det bestämmer jag mig för att jag tycker att en pojke så väl som en flicka ska få inta Luciapositionen. Men det ska vara seriöst och inte på lek. Jag vill också att man ska vara helt övertygad om att det inte är ett maktspel där pojkarna återigen ska ta plats på flickornas bekostnad innan man går till slutgiltigt beslut.

(pust så svårt det kan bli ibland)