Anders och jag vaktar inte bara språket. Vi tycker också att det är rätt så spännande att tänka på hur vi använder vårt språk. Inte minst när vi resonerar om saker som socialism, social-demokrati, maskulinitet, manligt, femininitet och kvinnligt. Det är riktigt roligt att följa hur orden växer fram. Titta bara på vad man enligt Nationalencykopedin kan härleda Patetisk ifrån.

  

pate´tisk adj. ~t
ORDLED: pat-et-isk

· starkt känslosam vanl. på ett högstämt sätt: hans ~a vädjan om hjälp; ett ~t tal som rörde åhörarna till tårar

BET.NYANSER: a) om företeelse som väcker starka känslor av gripenhet, medlidande e.d.: staden erbjöd en ~ anblick efter bombningen b) med mer negativ värdering löjeväckande: hans inställsamhet var rent ~; en ~ och misslyckad figur
KONSTR.: ~ (att+INF)
HIST.: sedan 1735; av grek. path\tikos 'lidande; känslofull'; till patos

pa´tos subst. ~et
ORDLED: pat-os-et

· stark och lidelsefull känsla som vanl. tar sig högstämda uttr. {epatetik}: han talade med ~ om de förtryckta; hennes sociala ~

HIST.: sedan ca 1785; av grek. pathos 'lidande; lidelse; upplevelse'; jfr antipati, homeopati, patetisk, patolog, sympati, telepati

Detta är ett svar på den kommentar jag fick av Nisse på inlägget den 28 januari om debattartikel i Aftonbladet.
Nisse riktade sig också till vårt nätverk för kvinnofrid i Örebro. Det är därför detta svar också beskriver nätverket som sådant.
-----------------
Jag vill börja med att förklara att ett nätverk inte är en organisation som ha en ordförande eller styrelse, så som traditionellt maskulina organisationer. Ett nätverk består av människor som möts lite då och då för att ventilera och agera om en för just det nätverket specifik fråga. Det finns lite olika nätverk bestående av män. Jag tror att ni alla tänker på nätverk för män, så som Rotary, Odd Fellow, bastuklubben et cetera. Det finns nätverk där för alla kön, både mixat och separatistiska. Vårt nätverk kallar vi för Män i Örebro för kvinnofrid. Vi har alltså det gemensamma intresset av att lära oss mer om hur vi som män ska agera för att motverka mäns våld mot kvinnor. Det innebär inte att vi ignorerar allt annat våld som män utför eller utsätts för. Det är bara det att vi när vi möts koncentrerar oss på frågan som vi tycker speglar så mycket av vår maskulinitets negativa sidor. Vi vill på olika sätt förändra detta.


Jag har alltså skrivit artikeln utifrån mina kunskaper och erfarenheter. Det är inte en artikel som alla 60 männen i vårt nätverk står bakom. Vad jag vet J


Det finns andra nätverk som tar sig an de frågor som du belyser och som vi inte förnekar. Mansjourerna gör ett mycket bättre arbete på det individuella planet med de män som utsätts för våld av kvinnor, än vad vi gör. Vi resonerar i vårt nätverk mer om strukturella frågor.


Att vi koncentrerar oss på mäns våld mot kvinnor är för att det är så oerhört mycket mer utbrett och systematiskt, än det våld som några män utsätts för av kvinnor. I SCB:s statistik kan vi se att när det gäller kvinnor som är misstänkta för misshandel mot män under 2005 handlar det om 508 stycken och när det gäller män som är misstänkta för misshandel mot kvinnor samma år, är siffran 4 500.  Könsfördelningen när det gäller sexualbrott är 990 män och 10 kvinnor. När det gäller våldtäkt är var det 190 män som blev lagförda och 10 kvinnor. Tyvärr framgår inte i den statistiken vilket kön som utsattes för brottet.


Men för att återgå till det vi i nätverket möts för att problematisera och det som jag var med och skrev i debattartikeln. Vi vill koncentrera oss på det kön som utför de flesta våldsbrotten och också på ett systematiskt sätt. Men vi är samtidigt mycket medvetna om att de traditionella könsmönster som existerar i vårt, och i troligen alla samhällen i dag, inte är bra för vår gemensamma tillvaro. Det genussystem vi lever i är inte bra för vare sig kvinnor eller män.

Oj, sådan reaktioner man kan få av en liten fundering.
Kanske ska jag förklar vad som ligger bakom den snabba tanken jag gav i tröffhet, i torsdags.

Jag är orolig för det parti jag i grunden tror på är på väg åt ett håll jag har så svårt med. Jag vill se en samhällsutveckling som tar stegen åt vänster. Det är i det som brukar klassifieras som vänster som den människosyn jag tror på befinner sig. En människosyn som tar vara på alla människors unikhet i ett kollektiv. Och visst var det lite underligt att jag ställde frågan om det var det första steget i partiets väg mot höger. Det har ju tagits många steg sedan det underbara partiprogrammet från 1920. 

Men partiprogrammet i dag är också hållbart i ett vänsterperspektiv. Det jag, kanske alldeles för snabbt och ogenomtänkt, oroade mig för när jag hörde om Monas sätt att förändra i ledningspositionerna är att hon tar sina beslut alldeles själv. Ett socialistiskt parti kan inte ledas av endast en persons vilja. Ett socialistiskt parti är inte ett fotbollslag som ska ledas av en förbundskapten. Ett socialistiskt parti ska ledas av den valda partistyrelsen som kollektiv. 

Visst håller jag med Catharina i kommentaren till mig. Inte är Nuder någon vänsterprofil.

Och ibland kanske det är bra att tänka utan att vara fullkomligt politisk korrekt. Eller vad säger du Fredrik?

Jag skulle också vilja delge några ord från programmet 1920. Några ord att fundera på än i dag - tycker jag.

"Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra de utsugna klassernas sociala frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen"

Ulla Richter går på och blir förbaskad när några forskare skriver om hur också män drabbas av jämställdheten. Och jag kan inte annat än att vid första läsningen av DN:s debattartikel reagerar lika som Ulla. Och så funderar jag en gång till. Var det inte en nyligen en artikel också i SvD, där han Per Ström ondgjorde sig om de stackars männen. Jo, så var det. Den 2 januari menade denne Per Ström att männen kuvades under den statliga jämställdhetspolitiken. Visst blir jag förbannad, också som man, när jag läser artiklar som dessa. Skulle män vara kuvade i det patriarkala samhälle vi fortfarande lever i?


När jag sedan funderar en stund till så börjar det klarna för mig att dessa debattörer har missat något mycket väsentligt. Nämligen att utan den förra regeringens feministiska politik, utan den feministiska kamp som kvinnor utfört med stöd av några få män genom tiderna hade männen verkligen varit kuvade. För vad jag ser i den feministiska kampen och den jämställdhetspolitik som förs av genuskunniga människor, så är det för männens del ett stort stöd i att förstå att o-jämställdhet drabbar också män. Med en feministisk medveten genus- och jämställdhetspolitik kommer de traditionella könsmönster som så många män fortfarande omedvetet eller medvetet upprätthåller att förändras. Och den politiken för inte denna regering som inte ens törs använda ord som genus och könsmaktsordning.


Det debattörerna i DN och Per Ström säger, är bland annat att män missgynnas i förhållande till kvinnor. Kvinnor lever längre än män. 95 % av all enskild vårdnad av barn tilldelas kvinnor. De flesta våldsbrott drabbar män (52 %, för att vara exakt). Även om mäns våld mot andra män inte har samma systematik som mäns våld mot kvinnor. Faktum är att Ström bara skrapar på ytan. Listan kan göras betydligt längre. Mer än dubbelt så många män som kvinnor tar livet av sig. 70 % fler män än kvinnor har inte en enda nära vän. Fem gånger så många pappor som mammor tappar helt kontakten med barnen de inte bor tillsammans med.

Tittar vi på skolresultaten blir resultaten än mer nedslående. Över 30 % fler pojkar än flickor når inte målen i årskurs 9. 60 % av studenterna vid högskolan är kvinnor. Debattörerna har ju faktiskt rätt. Samhällets könsstrukturer och könsmönster drabbar män i form av stängda dörrar och ohälsa. Problemet för debattörerna, eller snarare upplysningsvis, så har detta varit välkänt inom den feministiska världen under lång tid. Kanske är det rent av så att det som tidigare kallades kvinnofrågor skapades i en medvetenhet om att både män och kvinnor måste förändra sina villkor för att alla ska få det bättre. Men då kvinnor har varit, och i mycket fortfarande är de mest förtryckta (Inte minst om vi ser med globala ögon på frågan) så måste jämställdhetsarbetet fokusera på relationer mellan kvinnor och män utifrån detta.


Jag tog vägen tillbaka till socialdemokratin genom kvinnoförbundets mansliga. Nu vill jag med denna artikel höra om ni män som reagerar som jag på den, i mitt tycke, farliga trend som finns i att svänga tillbaka jämställdhetspolitiken till innan 1994 års proposition, vill vara med i arbetet för att få fart på jämställdhetspolitiken. En man jag mötte i Tallinn för några år sedan menade att då vi är söner av patriarkatet, då våra fäder och farfäder var med och skapade det, är vi också de som borde veta bäst hur vi ska riva ner det. Men vi kan bara skapa jämställdhet tillsammans med kvinnorna. Jag är beredd att sätta fart på Kvinnoförbundets mansliga. Vill du vara med så hör av dig.

I dag läste jag en insändare i Dagens Nyheter som fick mig att tänka till riktigt ordentligt. Per Sundgren, som författaren heter, uppmanar oss att tänka till innan vi stödjer någon välgörenhetsorganisation. Han gör det inte utifrån om pengar kommer fram eller inte. Nej nu tittar han på vad deras generalsekreterare och ordförande har för lön, respektive arvode. Detta är något jag funderat en hel del på tidigare utan att göra "slag i saken", som vi säger här i Närke. Pengarna behövs ju till så många olika ändamål.


Christer Zettergren är gd på Röda Korstet. Han tjänar 1 086 129 kronor. Deras ordförande heter Bengt Westerberg, den forne folkpartiledaren, han får 800 000 kronor i arvode. Charlotte Gornitzka heter gd på Rädda Barnen. Hon tjänar 996 006 kronor och Elisabeth Andersson som är ledare för SOS-Barnbyar tjänar 847 000 kronor. Bengt Westerberg har tydligen uttalat sig om att det är löner och arvoden som dessa man måste betala för att få ansvarfull och kompetent personal. JO, jag tackar jag. Kan inte alla landets sjuksköterskor, barnmorskor, förskollärare och andra yrken ta ansvar eller är det inte tillräckligt kompetenta?


När Kia Wetterberg gick igenom stålbadet där hon fick hjälp av JämO, Lena Svenéus, att till arbetsdomstolen ta frågan om en barnmorska skulle kunna få lika lön som en medicintekniker, fick hon aldrig höra något om att barnmorskorna hade så ansvarfullt arbete eller att det behövdes kompetens för att rekrytera dem. Jo, JämO hävdade det, men inte ville arbetsmarknadens parter lyssna på de argumenten.


Jag har under de senaste åren skänkt cirka mellan 600  och 1000 kronor per månad till olika välgörenhetsorganisationer. Detta trots att jag menar att vi inte ska behöva organisationer som dessa i ett välfärdsland. Vårt bistånd bör i stället öka.

Just nu är det Amnesty och Rädda Barnen som får den största delen av de pengar jag delar med mig. Men från och med i morgon kommer jag inte att ge pengar till någon organisation vars ledare har en lön som överstiger 350 000 kronor per år.


Tack Per Sundgren för att du satte en snigel på mitt öga.

Detta tal höll jag för en timme och 25 minuter sedan på Stortorget i Hallsberg.

Nyårstal i Hallsberg den 31 december 2008

  
Kära Hallsbergsbor, och när jag säger Hallsbergsbor menar jag alla som bor i vår kommun oavsett vilken ort, och alla ni andra som kommit hit för att tillsammans ringa in det nya året. År 2007 är mycket nära att ta slut.

Och när jag säger KÄRA så menar jag verkligen det.

  

Jag heter Tomas Wetterberg och jag kom flyttandes till Hallsberg med min fru på juldagen för ett år sedan. Jag har med andra ord varit Hallsbergsbo i exakt ett år och sex dagar. Om ni visste vad jag tycker detta år gått fort.

  

Vi flyttade till Hallsberg för att jag älskar Närke men arbetade i Stockholm. Det är ju mycket närmare till Stockholm från Hallsberg än från Örebro där vi tidigare bodde. Men inte handlade det bara om min tillvaro - vi ville också få mer tid med varandra min fru och jag.

  

En viktig orsak till att vi flyttade till Hallsberg var med andra ord tiden.

  

Tiden som det tog mig att ta mig till mitt arbete i Stockholm kom med flytten hit att bli 40 minuter kortare - per resa. Alltså en timme och tjugo minuter kortare restid varje dag betyder att jag fick nästan en hel arbetsdag mer tid för fri tid - per vecka. Att vi sedan har våra hästar inom Hallsbergs kommun, mellan Omhälla- och Tarsta fornborg - innebar ju att vi dessutom fick mer tid att vara med hästen och mer tid att rida och njuta av den vackra natur som finns i vår kommun.

  

När år 2007 började hade jag alltså flyttat till en ny kommun för att få närmare till mitt arbete i Stockholm - och ändå få vara kvar i Närke.

Och just innan år 2007 har avslutats har jag dessutom fått förmånen att börja arbete i Hallsbergs kommun. Jag har numera inte mer än 10 minuter till mitt arbete och lika kort väg hem. Det betyder att jag under år 2008 kommer att få ungefär 480 timmar mer fri tid än jag hade under år 2007. Det är lika mycket som 12 arbetsveckor. Alltså två semesterperioder. Kan ni tänka er hur bra det har blivit för mig genom att flytta till Hallsberg?

  

Är tid en viktig fråga i Hallsberg kan man då fråga sig? Kanske -

Hallsberg är, som vi alla, på något sätt beroende av tiden. Nu kanske inte en kommun kan vara beroende av tiden då tiden endast påverkar levandet ting. Eller ...?

    

Men vi som bor och verkar i Hallsberg är i allra högsta grad levande ting. Tågen som passerar och också ofta stannar i Hallsberg har sina tidtabeller. Många som bor i Hallsberg pendlar till sitt arbete i någon annan kommun Det kommer också många till Hallsberg för att gå i skolan eller arbeta. Deras tillvaro är beroende av tågtiderna.

  

Tiden sägs ibland gå fort och ibland sakta.

Det är kanske mer upplevelsen av tiden som är tid, än själva tidens gång.

För vad är egentligen tid? Tid är inte något som bara går - eller?



Nina Björk skrev häromdagen i Dagens Nyheter om tiden: "Att den faktiskt finns, att den faktiskt går - att den förvandlar. Nya ränker nya lister. Med Edith Södergrans ord en förvandlerska, en förstörerska, en förtrollerska som kommer och erbjuder oss nya tillvaror med nya frön, som ringlande ormar, som klippor i havet. Det gives inga alternativ till tiden. Eller det alternativ som gives är sämre."

(slut på Nina Björks citat)

  

När vi flyttade till Hallsberg bestämde vi att under 2007 års semester skulle vi lära känna vår nya kommun. Vi hade som mål att inte passera kommungränsen. Löftet var svårt att hålla, som ni förstår, då kommunens gränser är rätt så krokiga. Vi åker till och med genom Kumla för att komma till våra hästar vid Tarsta. Att rida upp på, och runt Tarsta fornborg, är som att flytta sig tillbaka i tiden.

  

När vi står där uppe på borgens topp kan vi se Sköllersta - en modern del av Hallsberg med anor från andra tider.

I Sköllersta där det tillverkas Sibyllakorv. En delikatess som är stor åtgång på under semestertider och som är vida känd. Inte bara i Sverige. Är korven beroende av tid?

Ja...om den inte äts upp inom rimlig tid är den inte god och den tillverkas vad jag förstår under dygnets alla timmar.

  

Och på tal om delikatesser så finns inom vår kommun, i Hjortkvarn, numera en glass som kommer att få många människor att besöka vår kommun. Tidlös glass där visserligen försäljningen kan vara beroende av de olika års-tiderna. Och för att inte tala om vikten av glass under semester-tider.

När vi är i Hjortkvarn måste vi också skapa tid för glassälskarna att se den vackra bygden runt Svennevad och Boo herrgård. Det gamla fideikommisset som funnits där sedan 1600-talet och som varit i släkten Hamiltons ägo sedan 1748.

  

En by som på något sätt är kvar i en annan tid. Här runt den otroligt vackra kyrkan ståtar gravar från alla dessa tider, där står slottet från 1870-talet och nära parken finns en ö med många, kanske lika gamla ekar. För att inte tala om landets första folkskola. Promenaden tar oss liksom tillbaka genom tiderna.

  

Tillbaka i Hallsberg finna många olika byggnader från olika tider som påminner om människor som levt här, som ger oss perspektiv på tid.

  

Familjen Bergöö kom till Hallsberg när järnvägen mellan Göteborg och Stockholm stod klar. Här etablerade Adolf en handelsbod och snart föddes hans och Hildas tre barn. Ett av barnen var Karin. Karin utvecklades till en stor konstnär, med inriktning på textilkonst och inredning, men hon målade också en hel del tavlor liksom hennes man Carl Larsson. För så vill jag se det. Han var hennes man, mer än hon var hans fru. Hennes talangs utveckling kanske t o m stoppades när hon gifte sig med honom?

  

Bland de få statyer vi har här i Hallsberg, med rallaren som var viktig för vår bygd, och med pojken som sitter där utanför centralen och väntar, borde vi också ha en staty av Karin Bergöö. Under min tid här i Hallsberg ska jag från och med i dag försöka få med er på att vi här på torget ska ha en staty av Karin Bergöö och vi ska tillsammans med hennes sällskap arbeta för att visa hennes färdigheter. År 2009 är det 150 år sedan Karin föddes och 120 år sedan Bergööska huset byggdes. Jag vet att planering pågår inför det året.

  

År 2008 blir mitt 54:de år. Är det fler än jag som brukar tänka på att det känns som att man inte är i den ålder man faktiskt är? Är vi på något sätt tidlösa då?

  

Eller hur är det med tiden när ni tänker på den där dagen ni fick ert barn - om du nu är förälder. Eller den där dagen ni träffades som par - om ni nu är ett par. Eller den där dagen du började skolan? Eller sedan ni stod här på torget, eller var någon annan stans, och väntade på att ringa in år 2007.

Vi brukar tänka och säga att det var som i går. Tiden går så fort!

  

Men kan tiden gå för fort? Vad händer under all den tid vi har? Tänk så mycket som hänt i och runt er relation - eller sedan ni hade en relation - eller sedan ni började skolan. Eller vad som hänt med vårt land, vårt Europa, vår värld sedan den första i släkten Hamilton, släkten Bergöö, släkten Johansson, eller släkten Kliko kom till Hallsberg. Tiden kan väl inte gå fortare än alla de upplevelser vi har under tiden? Går tiden fort har vi alltså hunnit med mycket och vill så mycket mer. Går tiden sakta - ja då kanske vi också hinner mer?

  

År 2007 var ett bra år när det gäller utvecklingen av Hallsbergs.

Och för mig känns det som att året gick väldigt fort.

  

Men varje år innebär också sorg. Förutom den personliga sorgen som många upplevt under 2007 har vi också i vårt kollektiva medvetande delat sorg vid ett par tillfällen. Både genom den husbrand där en liten flicka och hennes pappa förolyckades och då Sören Larsson gick bort.  Jag tror att alla vi som bor i Hallsberg har delat sorgen med de anhöriga vid båda dessa tillfällen.

  

Sören är för mig en man som personifierat Hallsbergsandan, allt sedan mina första möten med honom under slutet av 1970-talet.

Här i Hallsberg lyssnar vi på varandra och arbetar för att vi ska vara en viktig del i regionen, landet och Europa. Vi är en naturlig del av världen.

Här i Hallsberg ser vi det som viktigt att ta intryck från andra och stödjer dem som arbetar för detta. Här i Hallsberg tar vi emot som nya innevånare med en varm hand oavsett om vi kommer från Örebro, Somalia eller Irak.

  

Jag vill att vi tar med oss den andan också in i 2008.

  

Så låt oss nu hoppa av från tåg 2007, men inte glömma resan den är viktigt och den gav oss viktiga erfarenheter också för vår framtid.

  

Låt oss ta plats på tåg 2008. Tåget som tar oss in i nya upptäckter, nya erfarenheter, nya höjdpunkter som vi kan ha nytta av för att tillsammans utveckla vårt spännande Hallsberg.

  

Och som ni alla vet så leder ju inte tågen bara bort från Hallsberg - de leder också hem till Hallsberg.

  

GOTT NYTT ÅR 2008