Svar till Ulla Richter i AiP

0kommentarer

Ulla Richter går på och blir förbaskad när några forskare skriver om hur också män drabbas av jämställdheten. Och jag kan inte annat än att vid första läsningen av DN:s debattartikel reagerar lika som Ulla. Och så funderar jag en gång till. Var det inte en nyligen en artikel också i SvD, där han Per Ström ondgjorde sig om de stackars männen. Jo, så var det. Den 2 januari menade denne Per Ström att männen kuvades under den statliga jämställdhetspolitiken. Visst blir jag förbannad, också som man, när jag läser artiklar som dessa. Skulle män vara kuvade i det patriarkala samhälle vi fortfarande lever i?


När jag sedan funderar en stund till så börjar det klarna för mig att dessa debattörer har missat något mycket väsentligt. Nämligen att utan den förra regeringens feministiska politik, utan den feministiska kamp som kvinnor utfört med stöd av några få män genom tiderna hade männen verkligen varit kuvade. För vad jag ser i den feministiska kampen och den jämställdhetspolitik som förs av genuskunniga människor, så är det för männens del ett stort stöd i att förstå att o-jämställdhet drabbar också män. Med en feministisk medveten genus- och jämställdhetspolitik kommer de traditionella könsmönster som så många män fortfarande omedvetet eller medvetet upprätthåller att förändras. Och den politiken för inte denna regering som inte ens törs använda ord som genus och könsmaktsordning.


Det debattörerna i DN och Per Ström säger, är bland annat att män missgynnas i förhållande till kvinnor. Kvinnor lever längre än män. 95 % av all enskild vårdnad av barn tilldelas kvinnor. De flesta våldsbrott drabbar män (52 %, för att vara exakt). Även om mäns våld mot andra män inte har samma systematik som mäns våld mot kvinnor. Faktum är att Ström bara skrapar på ytan. Listan kan göras betydligt längre. Mer än dubbelt så många män som kvinnor tar livet av sig. 70 % fler män än kvinnor har inte en enda nära vän. Fem gånger så många pappor som mammor tappar helt kontakten med barnen de inte bor tillsammans med.

Tittar vi på skolresultaten blir resultaten än mer nedslående. Över 30 % fler pojkar än flickor når inte målen i årskurs 9. 60 % av studenterna vid högskolan är kvinnor. Debattörerna har ju faktiskt rätt. Samhällets könsstrukturer och könsmönster drabbar män i form av stängda dörrar och ohälsa. Problemet för debattörerna, eller snarare upplysningsvis, så har detta varit välkänt inom den feministiska världen under lång tid. Kanske är det rent av så att det som tidigare kallades kvinnofrågor skapades i en medvetenhet om att både män och kvinnor måste förändra sina villkor för att alla ska få det bättre. Men då kvinnor har varit, och i mycket fortfarande är de mest förtryckta (Inte minst om vi ser med globala ögon på frågan) så måste jämställdhetsarbetet fokusera på relationer mellan kvinnor och män utifrån detta.


Jag tog vägen tillbaka till socialdemokratin genom kvinnoförbundets mansliga. Nu vill jag med denna artikel höra om ni män som reagerar som jag på den, i mitt tycke, farliga trend som finns i att svänga tillbaka jämställdhetspolitiken till innan 1994 års proposition, vill vara med i arbetet för att få fart på jämställdhetspolitiken. En man jag mötte i Tallinn för några år sedan menade att då vi är söner av patriarkatet, då våra fäder och farfäder var med och skapade det, är vi också de som borde veta bäst hur vi ska riva ner det. Men vi kan bara skapa jämställdhet tillsammans med kvinnorna. Jag är beredd att sätta fart på Kvinnoförbundets mansliga. Vill du vara med så hör av dig.

Kommentera

Publiceras ej