Jag måste bara kommentera dagens underbara nyhet från Hallsberg. en kvinna tillfälligt anställd på SJ har anmält till JämO, som fortfarande finns kvar, att hon genom porrbilder på väggarna känner sig mycket förolämpad. Ett ansvar som arbetsgivaren så klart borde ha tagit redan. För att inte säga de män som satte upp bilderna. Just nu kan du lyssna på hennes förklaring här.

Jag vill uppmuntra fler kvinnor och män att göra samma sak
      

      

           

       
Så har jag då varit sommarkorre i Boulevard. Radio Örebro. De närmaste 30 dagarna finns det kvar i arkivet, tror jag.
Här ovan är dagens bilder, förutom den sista som jag passade på att ta när jag var ute med Kia och hennes syster och man förra veckan. Vi är oftast i Hallsberg som jag berättat.

Milstolpar tycker jag sitter så fint här, då den visar på att det är en gammal vägsträcka som används. Det var landshövdingen som ansvarade för att det blev rätt och just den här stenen kom på plats 1781. Sedan är det radbyn Herrgryt som ligger till vänster om motorvägen när du kommer från Örebrohållet. Men hela vägen dit från Östansjö är underbar.

Efter det tre bilder från Nalavi ekäng. Först den vida utsikten över Lekeberg upp mot Kilsbergen, sedan en stund under en gammal ek. Det är en otrolig känsla att vandra i det här naturreservatet. Här finns dessa ekar mitt i gravfältet från järnåldern. Allt format uppepå ryggen av den stora drumlinen som formades under istiden. Hela Viby är fylld av dessa drumliner. Bilden genom enarna är söderut från Nalavi äng.

Därefter en bild på den kända bastun i Viby. Där träffas man varje lördag för bastubad och samtal om då och nu.

Jag märker att det blivit en hel del kyrkor jag inte gått in i. Just Viby kyrka är öppen på dagarna, så den ska jag återvända till. I dag var jag för tidigt där. Men kyrkan i Dovrasjödalen står alltid öppen. Geologerna menar att här kan man se hur berget ändrats genom hela jordens historia. Jag njuter av tystnaden och känslan av att finnas i ett enormt sammanhang.




Så här ser det ut när man kommer in i Gryt        Glassen jag åt i Hjortkvarn
via Haddebo...

Man är nästan garanterad att se vilda Hjortar    Boo kyrka är så vacker
när man rör sig runt Boo - Hjortkvar


Boo kyrkskola likaså...

Frukostfilosofi vid Tisaren                                      Interiör från PS:s fik i Pålsboda


Hällebosjön                                                               Hallsbergs del i Kvismaren


"Närkes domkyrka" = Sköllersta kyrka
Den här veckan är jag sommarkorrespondent i Boulevard, ett radioprogram producerat av Radio Örebro. Kia och jag har bestämt oss för att återigen vara hemma på vår semester och upptäcka lite mer av Hallsberg. Producenten för Boulevard gillade idén om att berätta om hur en semester på hemmaplan kan se ut.

Nu, så här när dag två av Boulevardserien är på väg mot kväll, tänker jag att det också kan vara kul att se lite bilder som tagits under dagen. Jag tänkte inte på det i går när jag var på Åmhälla och Tarsta borg. Här kommer några bilder från tisdagens utflykter. Förutom dessa utflykter hann vi så klart med hästarna en stund också. :-)

Hus nummer ett är byggt 1995.Se så snyggt det glider in i Östra skolan som stod klar 1895           ...Vi började dagen i Bergööska huset
Se så snyggt nytt och gammalt (östra skolan)möts./ Bergööska huset är också Turistbyrå nu på sommaren
Visst kan det vara värt ett besök?
Interiör från Bergööska huset                                Gammal station med ny pylonbro
Han har tänkt att slå sitt världsrekord. Över 20 mil per dag Utsikt över Tisare avslutade eftermiddagen
Han ska slå världsrekord i ultramarathon            Dagen avslutades på Skåle klint
För tio år sedan var jag och Kia på tältsemester med våra två söner. Vi var på västkusten . Närmare bestämt på en liten tältplats på Orust.

Vid ungefär den här tiden på dagen hade vi slagit upp vårt tält, det regnade, och jag gick till kiosken för att köpa kvällstidningen. Kia och killarna var kvar i tältet och spelade något spel, eller något sådant. Jag minns inte riktigt. När jag kom tillbaka och öppnade tidningen fick jag läsa att en ung flicka hade blivit mördad i Örebro. Jag kommer ihåg den där tanken att det måtte väl inte vara någon vi känner. Jag kommer ihåg hur vi började fundera över vilka vänner vi har som har en dotter på 18 år. De närmaste dagarna följde vi sedan tidningarna om hur utredningen tog fart. Känslan av att ett mord på en ung flicka i vår stad följde oss den semestern. Mitt engagemang för frågor som rör män, våld och jämställdhet gjorde att mina tankar hela tiden rullade runt mäns självpåtagna rättighet att göra vad de önskar med unga flickor. Min ilska var stark men när jag är på semester med mina söner, då 15 och 13 år, försöker jag att inte prata om detta allt för mycket.

När jag sedan kom hem fick jag höra via vänner att den mördade flickan var Sara. Dotter till Lasse och Siv och storasyster till Ronja, som jag då kände lite på håll. Mina känslor för att detta mord hade ägt rum i vår stad skapade massor med kraft för mitt engagemang för jämställdhetsfrågor, jag måste bli än mer aktiv för att ändra den maskulina ordning som styr den rådande genusordningen, var min tanke. När Lasse några veckor senare kom och ville ha stöd för att bilda Sara-fonden, ville jag så klart göra allt jag kunde. Jag hade träffat Sara några gånger i samband med korta möten med hennes mamma och pappa. Jag kände dem inte då, som jag känner dem idag.

Men jag, Kia och sönerna pratade mycket den där semestern om män och våld och de känslor som föräldrar och syskon som förlorar sina barn och syskon kan uppleva. Vi kände alla väldigt starkt för föräldrarna och för det arbete som återstår för att få män att sluta sitt maktutövande över kvinnor och andra män. Mitt engagemang för dessa frågor kommer att bestå.

I dag, den 18 juli 2008, var jag vid Dovra kyrka och mina tankar var och är hos Lasse, Siv och Ronja och alla andra som var nära Sara.

Mina tankar är också hos Englas och Pernillas föräldrar och alla dem som var när henne. Jag läste för en stund sedan att Englas och Pernillas mördare åtalas just idag. En händelse som visar att vårt arbete för kvinnofrid fortfarande är lika aktuellt som för tio år sedan.

Visst straffas gärningsmännen, men vad gör vi för att nya ska formas?
På tal om det här med Mandom, mod och mörkermän så blev jag oerhört störd i dag ,den 14 juli, då jag läste Nerikes Allehanda. I dagen tidning finns en artikel om en dödsolycka i Karlskoga. En 19 årig kvinna berövades sitt liv när två personbilar kom körandes i för hög fart på Degerforsvägen. Den en av dem drabbades av vattenplaning och kunde inte stanna vid rött ljus. Den körde då på den bil som kvinnan kom farandes i. HALLÅ!!!

Vad är det som gör att man i en artikel som denna inte skriver tydligt att två män tävlar om vem som är bäst genom att köra sin bil alldeles för fort. Varför skriver man in att dessa män i sin iver av att mäta sig mycket väl är medvetna om att det regnar, eller åtminstone är blött på vägen. Varför skriver man inte att detta inte hindrar dem? Varför skriver man inte att denna maskulinitetstävlan är så mycket viktigare för dem än en annan människas liv, och hennes anhörigas sorg? I den efterföljande artikeln, där man skriver om hur dödsolyckorna ökar, skriver man inte ett ord om vilka aktörerna i de dödsbringande bilarna är?

Mandom, mord och mörkermän!!!
Den 10 juli anländer jag till Gotland vid 02.45. Solen är på väg upp över havet och dagen verkar bli fin. Jag är trött.
Mats tar emot i domprostens hus. Vilket härligt möte. Tänk hur många gånger jag vandrat förbi domkyrkan. Varit inne i den och njutit. Passerat huset som Mats, Ylva och August nu bor i. Nu får jag också möjlighet att se detta inifrån. Mats är som vanligt mycket välkomnande och säger att jag nu är den elfte personen som går till sängs i huset. Trots detta ser jag inte en människa mer än Mats. :-)

Vid sjutiden vaknar jag och känner mig rätt så pigg, faktiskt. Duschar och tar mig ner till hamnen för att se om det går att få frukost någonstans innan seminariet börjar. Kaffestugan öppnar klockan åtta. När jag sitter där och njuter av hav, kaffe och smörgås kommer så Åsa Regnér. Åsa jobbar på RFSU och ska ha ett seminarium om mödradödligheten i världen. Åsa känner jag sedan min tid på Regeringskansliet och vi får ett mycket spännande samtal där på morgonen. Har du funderat på hur många kvinnor som dör av mödradödlighet i världen. En, av flera orsaker, är som jag ser det mäns kontroll över kvinnor. Varför skulle vi annars inte se till att det finns ordentlig förlossningsvård i världen. C:a 7 miljoner blivande mödrar och barn dör per år av den anledningen. Ändå ses inte mödradödlighet som den gigantiska katastrof det är. Men det finns många fler orsaker till mödradödlighet. Bland annat blödningar, komplikationer vid illegala aborter (250 dödsfall varje dg), barnsängsfeber och eklampsi (svår blodtryckssjukdom) kan man läsa på RFSU´s hemsida. Ännu en tung fråga att tänka till om.

Efter det är det dags för det seminarium jag själv ska delta i. Mandom, mord och mörkermän - ett samtal om mansrollen i patriarkal tappning Är det mansrollen att män i maktpositioner är aktörer för ett förtryck? Talar feminismens män om en mansroll? Vem är "man" idag? Medverkade i samtalet gjorde Birger Östberg från Feministiskt Initiativ och Lars Jalmert professor i pedagogik men också mansforskare sedan börjar av 1980-talet. Och så jag då, som denna gång representerade Män för jämställdhet. Samtalet modererades på ett mycket bra sätt av Stina Sundberg. En av de två talespersonerna från Fi.

Vi lyckades få till ett mycket spännande samtal om allt som rör maskulinitet och jämställdhet. Det är väldigt spännande att samtala med män som är tydliga i sin feministiska tanke. Vad jag förstår av minerna i publiken så var det många som gillade vad de hörde. Frågorna kom att handla om det mesta, från om maskuliniteten är bottnat i biologi till om vi verkligen kan enas inom den feministiska rörelsen - för att feminism och jämställdhet verkligen är den viktigaste frågan, skild från övriga. Den enda gången vi inte var överens var för övrigt när just den sista frågan dök upp. Det var också då jag blev lite mer än representant för Män för jämställdhet. Min idébotten för de feministiska tankarna bottnar i en socialistisk feminism. Där klass, kön, sexuell läggning, funktionshinder alla är viktiga delar, men där kön tränger genom de övriga kategorierna. Kanske är detta grunden till att Fi förra gången inte nådde fram till riksdagen. Och kan nazisterna ligga runt fyra procent i opinionsmätningarna är jag undrande över vad vi missat i vårt feministiska budskap. Här måste, inte minst, socialdemokraterna bli mycket mer tydliga, vilket inte Mona Sahlin lyckades med i Almedalen.

Artikel om samtalet från Gotlandstidningen