Den 25 oktober fick jag en kommentar av Fredrik - läs den här - som jag gärna vill föra en vidare dialog om just nu. Här kommer mitt svar till Fredrik:

Ja du Fredrik. Jag undar om den kvinnliga bekantingen var en kvinna eller man? Var tror du om den underliga frågan? :-)

Jag har också träffat kvinnor som inte haft klart för sig att också män kan arbeta inom yrken som "normalt" sett utförs av kvinnor. Finns t o m forskning som visar på genusyrsel i situationer som dessa. Vid ett tillfälle för drygt tio år sedan skulle jag söka män till ett projket inom Örebro läns landsting. Vi tänkte skapa ett nätverk av män som jobbade inom vården. Nätverket var till för att dessa män skulle få möta andra män inom vården. De var inte då, och är inte heller nu, speciellt många som jobbar som sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker. Inte heller som undersköterskor. Vid ett tillfälle var jag på väg in på en medicinavdelning där jag visste att just då arbetade två män. När jag ställde frågan till de två kvinnor jag mötte; om de vet var de där männen som jobbar finns just nu. Fick jag svaret att det inte finns några män där. Utan ett leende som kunde tolkas som att de skämtade med mig.

Jag tror nog att de, som en hel del andra, tänkte att riktiga karlar jobbar inte med yrken som kvinnor har "modellmakt" över. Min tanke är att med ett genuspedagogiskt arbete kan vi komma mycket längre med att bryta de normer som finns för vad som är manligt och kvinnligt arbete. Sådan som både män och kvinnor faktiskt kan utföra.
Orden manligt och kvinnligt står för mig för en strukturell ordning. Det finns mängder av män som är kvinnliga och mängder av kvinnor som är manliga. Utan att för detta vara mindra män eller kvinnor. (Svårt resonemang eller...?)

Detta är en av förklaringarna till att jag tycker det är så viktigt med genuskunskap när man jobbar med jämställdhet. Det är sådan risk att det annars bara blir någon form av kvantiativ jämställdet. Alltså att vi räknar hur många biologiska kvinnor respektive män som finns i olika sammanhang. Jo - jag tycker att som ett medel kan också "kvotering" vara ett alternativ. Men utan genuskunskap kommer vi att stå still i utvecklingen till det jämställda samhälle som så många av oss vill nå.

Uj uj uj....det går alldeles för lång tid mellan mina bloggningar (heter det så - bloggningar?). Jag ska återigen försöka bli lite mer flitig, men det är så mycket som händer att en stunds tänkade framför datorn varje kväll känns lite mycket. Men jag ska som sagt försöka mig på en uppryckning igen. Inte minst för att ni är rätt så många som läser bloggen. Och det märks att ni blir färre för varje dag jag inte skriver. Så nu blir det  nystart igen...

Gårdagens Nerikes Allehanda här i Hallsberg hade två stora nyheter som gjorde mig undrande över hur media prioriterar vad som är mycket och lite viktigt. Den en handlade om det jättevarsel som Volvo har gjort på sin fabrik. Ytterligare 150 personer är varslade för att aktieägaran på Volvo inte ska förlora så mycket pengar. Med andra ord har 200 personer varlslats inom loppet av ett par veckor. Det är tragiskt och det kräver en enorm insats från många. I sitt tal när Volvos nya måleri invigdes nämnde Leif Johansson hur viktigt det var med en utveckling i Hallsberg och hur viktigt det vara med goda kontakter med kommunen. Han pratade också om att utan det goda arbetskraften i Hallsberg hade man inte satsat.
Vad det kan betyda får vi väl se framöver. Kanske blir det kommunen och resten av det offentliga samhället som får städa upp som vanligt när kaptialisterna ska tjäna pengar.

Nyhet nummer två - som hade mer utrymme i tidningen en det ovan nämnda - var att det nu har börjat två män inom förskolorna i Hallsbergs kommun. Och den administrativa chefen betonar på flera platser att det är komptenens som är avgörande och inte könet. Först vill jag säga att det så klart är bra att det finns män i förskolan, skolan och på alla andra platser där könsfördelingen är sned. Precis som det behövs fler kvinnor till Volvo - även om verkar liggar rätt högt i antal. De pratade om sådär en 30 % kvinnor när vi var där på studiebesök.

Men det som gör att jag reagerar är att det är lite pinsamt att man år 2008 ska ha detta som en nyhet större än ett varsel.
Jag funderar också om varför det skrivs så mycket om att det är kompetensen och inte könet som tillsammans med kompetensen avgör anställningen. Det finns ju en stor efterfrågan på fler män till förskolorna - då är väl också könet en kompetens. Det enda som utöver detta krävs är ju att det är utbildade - precis så som kvinnor ska vara. Fler kvinnor till församlingar där det är för få kvinnor och fler män till församlingar där det är för få män,  är väl en kompetensförstärkning? INte minst då pojkar och flickor, kvinnor och män bara genom vårt olika kön har så olika erfarenheter.

Att sedan tro att jämställdheten ökar på grund av detta enkla faktum är nog också att inte kunna så mycket om jämställdhetsutveckling. Jag får nog en känsla av att männen - så som de speglas i media vilket inte behöver vara det rätta - mer kommer in som traditionella genusvakter. Och det är riktigt trist att i en artikel av detta slag diskussionen om män som pedofiler dyker upp. Artiklar som dessa visar återigen att vi har långt kvar till det genusmedvetna jämställda samhället.

Jag tror fortfarande att det är viktigt med genuskunniga pedagoger oavsett kön när det gäller utvecklingen av jämställdhet. Och jag hoppas att inte någon tror att jag med detta menar att män inte behövs inom förskolan. Jag menar att alla kön behövs inom förskolan och på alla andra platser i samhället. Men jag vill att vi också ska utveckla en genusmedveten pedagogik.

Men när man gör en artikel som denna - större än det varsel som samtidigt drabbat Volvo i Hallsberg - så visar man också att vi har långt kvar till det genusmedvetna jämställda samhället.

Lördag kväll och jag kom just hem efter att ha varit på teater här i Hallsberg. Det gäller att närvara så fler föreställningar kommer till byn. Men just den här teaterna hade jag kunnat vara utan. Superwoman skulle handla om jämställdhet och mångkultur. Och det gjorde den också på något vis. Men den byggde på en mängd vanföreställningar som finns runt det här med att bli jämställd. Till exempel det där om att männen i 2000-talets början håller på att ta ifrån kvinnorna möjligheten att amma. Eller den där tanken om att kvinnor måste bli som män i det jämställda samhället. Och de lyckades också få in en radda om hur viktig familjen är och hur vi svenska glömmer familjen för vårt ego.

Några män fick också göra bedömningar, via förinspelade videosnuttar, om hur kvinnor i samhället förändrats sedan 1980-talet. Budskapet var något om att både kvinnor och män förlorat sin identitet. Identiteten skulle du innebära att kvinnor ska underordna sig män - då blir de riktiga kvinnor. Och vi män som tycker oss leva jämställt är så klart mesar.
Den där tanken om att en riktig karl kan inte utföra samma funktioner som en kvinna. Om han gör det blir han kvinnlig.
Samma tanke som säger att när kvinnor utför sysslor som män traditionellt gjort - då blir hon manlig.

Att sådana här vanföreställningar existerar tror jag är ett resultat av att motståndet mot det jämställda är enormt just nu.

Jag uppmärksammade dock att de nästan 75 personer som fanns i publiken i alla fall resonerade om jämställdhet i pausen. Så långt är det väl bra. Men jag blir rätt så trött på den där bilden som rör sig hos så många att jämställdhet skulle sudda ut essensen av den bilogiska kvinnan och mannnen - per definition. Hela pjäsen rörde samman de biologisktiska argumenten med de socialkonstruktiva så jag är helt säker på att den som tror på tanken att jämställdhet nu har gått för långt, nu fick ännu fler argument.

Men... jag har i alla fall varit på teater i Hallsberg och det är viktigt att så många som möjligt är med när det händer saker i vår lilla by.
Anders Hammarlind tycker att jag ”glömmer” att prata om hur män drabbas i och av vårdnadskonflikter. Men det är nog inte så att jag glömmer det. Snarare är det så att jag inte lägger så himla stor vikt vid det i mina bloggtexter.

Men då Anders nu vill höra min uppfattning ska jag så klart dela med mig av den. Tack Anders för frågan. Men tyvärr blir det ett rätt långt resonemang. Jag hoppas ni står ut.

För ganska exakt 10 år sedan började jag jobba med jämställdhetsfrågor på heltid. Jag fick då chansen att genomföra ett projekt som gick under namnet Pojkar, pappor män i Örebro län. Det var länsstyrelsen i Örebro som tillsatte projektet för att man ville ha ett större engagemang från män i jämställdhetsarbetet. Jag hade då varit engagerad i Manliga nätverket, som Män för jämställdhet kallade sig då, i fyra år, eller så. Jag hade med andra ord funderat på det här med män och jämställdhet ganska länge.

När jag skrev min b-uppsats i Kvinnovetenskap så gjorde jag det med inspiration från Helene Aarseths och Öystein G. Holters nyutkomna bok Mens livssammenheng, 1993. Ja, det var den norska versionen jag läste då den svenska ännu inte kommit ut. Det var då jag började funderar mycket över begreppet modellmakt. Alltså det som kort sagt innebär att det kön som utfört en syssla väldigt länge, historiskt sett, också får en form av makt över hur sysslan ska genomföras. (Enkelt uttryckt)

En annan inspiration jag hade då, och fortfarande har, är Ulla M Holms avhandling ”Modrande och praxis”. I den filosofiska uppsatsen funderar Holm mycket över begreppet modrande, som en könlöst begrepp. Hon menar att modrandet är en praxis som alla kön kan genomföra. Modrande bygger mycket på omvårdnad och omvårdnadsrationalitet. (kort sammanfattat)

Ännu en En annan forskare jag mötte där i mitten av 90-talet var Christian Cullberg i Örebro. Han skrev ett par rapporter utifrån en undersökning om hur socialtjänstens personal, främst då de som inom socialtjänsten arbetade med ekonomiskt bistånd, bemötte mammor och pappor. Christian konstaterade i sitt arbete att dessa inte betraktade männen som föräldrar i samma utsträckning som kvinnorna. Det var lättare för kvinnor att få extra medel till barnen än för män. (kort sagt)

Med detta som bakgrund började jag också fundera över vad som gjorde att män inte ville vara med sina barn. Jag, när jag fick barn, var mycket ensam som man på den öppna förskolan och då 1983 -1985 var det inte mer än 5 % av alla föräldrapenning som togs ut av män. På 90-talet sådär 10 %. I dag ligger den siffran runt 20 %. Det var föresten då jag fick fart på mina tankar om jämställdhet och män. Det har sedermera kommit rätt många avhandlingar som handlar om vad som gör att män inte tar ut sin föräldraledighet när barnen är små. Alltså under den tid man som bäst knyter an till sitt barn – och vice versa.

Nu kommer jag till saken!

Jag menar att det i det manssamhälle vi lever i finns alldeles för många ursäkter för män som inte vill vara med sina barn när barnen är små. Att män väljer bort detta och inte så sällan också väljer bort att ta ett lika stort ansvar för hushållsarbetet som kvinnor, leder det så klart till att det blir svårare för män att få mer eller lika ansvar för barnen när det blir tal om skilsmässa. Det finns ytterst få skilsmässor som fungerar bra – som går till vårdnadstvister.

MEN... när vårdnadstvister är ett faktum borde kanske domstolar och socialtjänst vara än mer medvetna om den genusordning som råder i samhället. För visst kan det bland alla dessa tvister finnas män som är mer lämpade att vara med barnen än kvinnan. Män som gjort allt rätt. Men det troliga är att i de allra flesta fallen av vårdnadstvister har dessa män inte tagit så stort ansvar innan skilsmässan var ett faktum.

Så Anders och ni andra – med detta vill jag säga att jag är helt övertygad om att det finns ett antal män som blir orättvist behandlade vid skilsmässotvister. Dom kan vara ganska många. Jag är helt övertygad om att bakom detta ligger den okunskap som finns om dagens genussystem. Hos männen, men också i vårt rätts- och socialsystem. Manssamhället är inte bra för alla män, då det är de gamla stereotyperna om vad män och kvinnor kan utföra för sysslor och vilka olika ansvar vi därmed ska få ta. Mäns makt över kvinnor är det som syns tydligast i manssamhället. Men manssamhället förtrycker också väldigt många män.

Min ingång i det feministiska arbetet är att bryta den maktordning som råder. Tyvärr är det allt för många som tror att det feministiska arbetet bara skulle vara bra för kvinnor. Det tror inte jag. Mitt engagemang i Män för jämställdhet bygger i dag på att jag vill medvetandegöra män att också vi förlorar på den genusordning som nu existerar. Att också vi har allt att vinna på ett jämställt samhälle. Men då måste män också dela på föräldraledigheten, hushållsarbetet, arbetet utanför hemmet och lönerna. Män måste släppa ifrån sig makten i den stora världen för att kunna dela på makten i den lilla världen, om man vill uttrycka det så.
Jag tänker kommentera Anders Hammarlinds inlägg så fort jag hinner. Det är viktigt att vi män också uppmärksammar män som kommer till korta i det patriarkala systemet. Jag tänker dock vänta ett par dagar innan jag kommer med något där. Just nu är jag lite för trött. Förlåt mig för det?

Det jag just nu vill säga är att jag är oerhört stolt och glad för att Harrys i Örebro stödjer vårt arbete med Män för kvinnofrid i Örebro. Harrys i Örebro är det andra företaget i landet som går in och stödjer vår kampanj Säkerhetnålen. Detta genom att lägga en banner på sin hemsida. Men de gör också en dubbel insats då det också länkar till Män för Kvinnofrid i Örebro län.
En viktig orsak för Harrys att engagera sig är det oerhört utbredda våldet som finns runt krogarna. Utfört i huvudsak av män. Ägaren till krogen är seriöst orolig för de kvinnor som ibland ses vandra hemåt i natten. Att män tar sig rätten till trakasserier av kvinnor är en av orsakerna till att vårt arbete för att motverka mäns våld stöds.

Tack Harrys för det!!!