Män måste släppa på makten i den stora världen, för att ....

8kommentarer

Anders Hammarlind tycker att jag ”glömmer” att prata om hur män drabbas i och av vårdnadskonflikter. Men det är nog inte så att jag glömmer det. Snarare är det så att jag inte lägger så himla stor vikt vid det i mina bloggtexter.

Men då Anders nu vill höra min uppfattning ska jag så klart dela med mig av den. Tack Anders för frågan. Men tyvärr blir det ett rätt långt resonemang. Jag hoppas ni står ut.

För ganska exakt 10 år sedan började jag jobba med jämställdhetsfrågor på heltid. Jag fick då chansen att genomföra ett projekt som gick under namnet Pojkar, pappor män i Örebro län. Det var länsstyrelsen i Örebro som tillsatte projektet för att man ville ha ett större engagemang från män i jämställdhetsarbetet. Jag hade då varit engagerad i Manliga nätverket, som Män för jämställdhet kallade sig då, i fyra år, eller så. Jag hade med andra ord funderat på det här med män och jämställdhet ganska länge.

När jag skrev min b-uppsats i Kvinnovetenskap så gjorde jag det med inspiration från Helene Aarseths och Öystein G. Holters nyutkomna bok Mens livssammenheng, 1993. Ja, det var den norska versionen jag läste då den svenska ännu inte kommit ut. Det var då jag började funderar mycket över begreppet modellmakt. Alltså det som kort sagt innebär att det kön som utfört en syssla väldigt länge, historiskt sett, också får en form av makt över hur sysslan ska genomföras. (Enkelt uttryckt)

En annan inspiration jag hade då, och fortfarande har, är Ulla M Holms avhandling ”Modrande och praxis”. I den filosofiska uppsatsen funderar Holm mycket över begreppet modrande, som en könlöst begrepp. Hon menar att modrandet är en praxis som alla kön kan genomföra. Modrande bygger mycket på omvårdnad och omvårdnadsrationalitet. (kort sammanfattat)

Ännu en En annan forskare jag mötte där i mitten av 90-talet var Christian Cullberg i Örebro. Han skrev ett par rapporter utifrån en undersökning om hur socialtjänstens personal, främst då de som inom socialtjänsten arbetade med ekonomiskt bistånd, bemötte mammor och pappor. Christian konstaterade i sitt arbete att dessa inte betraktade männen som föräldrar i samma utsträckning som kvinnorna. Det var lättare för kvinnor att få extra medel till barnen än för män. (kort sagt)

Med detta som bakgrund började jag också fundera över vad som gjorde att män inte ville vara med sina barn. Jag, när jag fick barn, var mycket ensam som man på den öppna förskolan och då 1983 -1985 var det inte mer än 5 % av alla föräldrapenning som togs ut av män. På 90-talet sådär 10 %. I dag ligger den siffran runt 20 %. Det var föresten då jag fick fart på mina tankar om jämställdhet och män. Det har sedermera kommit rätt många avhandlingar som handlar om vad som gör att män inte tar ut sin föräldraledighet när barnen är små. Alltså under den tid man som bäst knyter an till sitt barn – och vice versa.

Nu kommer jag till saken!

Jag menar att det i det manssamhälle vi lever i finns alldeles för många ursäkter för män som inte vill vara med sina barn när barnen är små. Att män väljer bort detta och inte så sällan också väljer bort att ta ett lika stort ansvar för hushållsarbetet som kvinnor, leder det så klart till att det blir svårare för män att få mer eller lika ansvar för barnen när det blir tal om skilsmässa. Det finns ytterst få skilsmässor som fungerar bra – som går till vårdnadstvister.

MEN... när vårdnadstvister är ett faktum borde kanske domstolar och socialtjänst vara än mer medvetna om den genusordning som råder i samhället. För visst kan det bland alla dessa tvister finnas män som är mer lämpade att vara med barnen än kvinnan. Män som gjort allt rätt. Men det troliga är att i de allra flesta fallen av vårdnadstvister har dessa män inte tagit så stort ansvar innan skilsmässan var ett faktum.

Så Anders och ni andra – med detta vill jag säga att jag är helt övertygad om att det finns ett antal män som blir orättvist behandlade vid skilsmässotvister. Dom kan vara ganska många. Jag är helt övertygad om att bakom detta ligger den okunskap som finns om dagens genussystem. Hos männen, men också i vårt rätts- och socialsystem. Manssamhället är inte bra för alla män, då det är de gamla stereotyperna om vad män och kvinnor kan utföra för sysslor och vilka olika ansvar vi därmed ska få ta. Mäns makt över kvinnor är det som syns tydligast i manssamhället. Men manssamhället förtrycker också väldigt många män.

Min ingång i det feministiska arbetet är att bryta den maktordning som råder. Tyvärr är det allt för många som tror att det feministiska arbetet bara skulle vara bra för kvinnor. Det tror inte jag. Mitt engagemang i Män för jämställdhet bygger i dag på att jag vill medvetandegöra män att också vi förlorar på den genusordning som nu existerar. Att också vi har allt att vinna på ett jämställt samhälle. Men då måste män också dela på föräldraledigheten, hushållsarbetet, arbetet utanför hemmet och lönerna. Män måste släppa ifrån sig makten i den stora världen för att kunna dela på makten i den lilla världen, om man vill uttrycka det så.

8 kommentarer

Anders Hammarlind

06 Oct 2008 13:28

Min vän Tomas fegar verbalt som brukligt, han lägger inte alls så stor vikt vid pappor som inte får vara pappor på riktigt. Notera detta.

Istället lutar sig TW det gamla brukliga, mansväldet i stort och könsmaktsordningen som en svart-vit katekes. Män styr världen och alltet. Visst, men inte alltid, sällan mannen alla gånger säger jag. Tes-tuggandet i svensk Genusdebatt, den akademiska, är sedan länge ett stickspår ut i att bli obetydlig och i gamla Marxistiska tankemönsterspår, samma anda, samma gamla människor egentligen(Marx tvärdog i Sverige men återkom i Genus).

Allt i mångt och mycket härstammande från en forskare, Conell(aus), som menade att män alltid är i överläge. Jo så sa han , plus tillägget, de flesta män är inte alls med på lyxkryssaren och de stora pengarna är utanför dem(och makten) men den raden faller alltid bort i svensk Genus-debatt. Inte minst från forskare och docenter som blivit professorer eller allena rådande predikanter i Media.

Att alla män har makt inte stämmer alla gånger, det har TW aldrig förstått utifrån en gammal radialtradition. Synd, för här har vi låsningen, blockeringen och att inte ha hela kartan framför sig.

Därför kan inte Tomas se pappor som underordnade i familjesamhällsmaskineriet. Eftersom män alltid är, enl. könsmaktsordningen, alltid har makt har de det oavkortat och följdaktligen.

För män i vårdnadstvister - nu vänder jag mig utåt - vittnar väl detta om att män i jämställda manliga föreningar inte gagnar dem, men väl den ensida mammakampen(inte den legitima kvinnokampen).



Jag lägger inte stor vikt vid pappornas tillkortakommanden som pappor säger Tomas W, tycker jag han borde göra per omgående anser jag.

För hur ska någonsin papporna, männen, hitta hem till livet, barnen, hemmet om de inte har något egentliget värde på riktigt?!

Pappor är underordnade skrev jag och Tomas svarar jag "lägger inte så stor vikt vid det".......och därav kvarstår ojämställdheten.

Synd för vi kan göra mer.

Och den bra mansföreningen "män för jämställdhet" skulle - där Tomas sitter i styrelsen - kanske, måhända, tänka ett ytterligare varv kring maktfrågan. Vi ska inte bara prata om makten utan bryta mönstren - så Tomas, gör slag i saken, kom till skott. Lägg också vikt vid mäns tillkortakommaden - eljest är MFJ(män för jämställdhet) hopplöst låst i gamla fördomar.

Det är nu hösten 2008, inte 1968 min vän!



Spännade att se om MFJ kan axla ansvaret för förändring eller mest yra om att män har all och alltid makt och jämnt makt. Sitter med trave romaner, svenska, som handlar om jämställdhet idag och deras text mynnar ut i två vägar, kvinnor vill ha brutal sex(mot väggen, Åsa Mattsson) och män idag är sexuellt hopplösa. Är det där vi är?

Anders Hammarlind





Tomas W.

06 Oct 2008 20:47

Ja, Anders, vad kan man säga när du läser mig som en viss potentat läser bibeln. Jag tycker själv jag är rätt tydlig med att förklara hur jag ser den enskilde mannens tillkortakommande i manssamhället. Det är ju därför jag också arbetar för att ändra systemet. Men så bildkonsten tolkas av betraktarens tankar, är ju också texten något som tolkas.



MFJ är en organisation som arbetar för strukturell förändring, samtidigt som vi arbetar med utveckling för den enskilda mannen. Vi vill utveckla killgrupper för att enskilda killar ska kunna fundera på sitt eget ansvar, killjourer för att killar som behöver stöd ska få det. Programverksamhet för män som slår för att den enskilde mannen ska sluta använda våld. Pappagrupper för att den enskilda mannen ska ta större ansvar. Allt detta som ett led i den strukturella förändring jag menar är viktigt för att vi ska nå ett jämställt samhälle. Vägen dit är lång, men inte förgäves.



Och så det där med 1968, the summer of love. Anders - vi ska inte slänga ut barnet med badvattnet. Det fanns mycket i 60- och 70-talet som tänktes rätt. Liksom det finns mycket i dag som tänkes fel.



Väl mött

Tomas W.

Anders Hammarlind

07 Oct 2008 07:25

Jadu Tomas, vägen är visst längre än vi kanske ens anar men, som du klokt nog skriver, inte förgäves utan - i även mina ögon - också fullt möjlig. Läser in mig, och minns förvisso, på jämställdhetsdebatten under 60-talet och med historieglasögonen på har det hänt ofantligt mycket. Mest tackvare kvinnoförbunden, statsråd av klass inom socialdemokratin(även Palme i synnerhet) och en och annan folkpartist plus några bra insatser av skribenter & författare.

Med Genusglasögonen på kan jag konstatera qatt det går ohyggligt långsamt just nu och att Genusdebatten fortfarande har slagsida. Män är som regel satta på plats när det gäller mycket, att sedan samhället styrs av en liten aggresiv manlig maktelit är delvis en annan sanning. Att förklara mäns tillkortakommanden är nödvändigt för mansföreningarna om de ska bli mer en en liten politisk parantes. Men om detta är vi uppenbart inte alls överens det minsta lilla.

Tomas W

07 Oct 2008 11:44

Jag undrar om vi inte är lite överens i alla fall...

Nog kan jag finna överenstämmlser på vissa områden, men vi får väl utveckla det.

Anders Hammarlind

09 Oct 2008 10:31

Låt oss utveckla det då Tomas, men vi är, tror jag, överens om ca 85-90-95 %, sedan fallererar det.

Nog så intressant säkert men fruktbärande, om vi kan mötas i det som icke förenar. Men jag kan inte se att alla män är förtryckande......som du.

Där är vi helt skilda.



Ha det gott min vän!

Anders

Tomas W.

09 Oct 2008 19:39

Men hur kan du tolka det som jag skriver och säger som att jag menar att ALLA män är förtryckande?



Anders Hammarlind

13 Oct 2008 13:26

ALLA män är alltid förtryckande i den feministiska ideologin, ALLA kvinnor är förtryckta av naturens ordning(Talibansspåret). Din sanningen är just denna, alla män förtrycker och alla kvinnor är förtryckta. Vem tror på det tror du? Så enkelt är det sannerligen inte.

Män är såväl elitförtrycklande som utan makt, säger jag, detta fattar du inte Tomas W utan i din svartvita röd-muppe-värld är män alltid Talibaner och kvinnor alltid offer för Taliban-kuluren.

Genusdebatten har gått snett i vårt land, dessvärre.

Och när det gäller Bra pappor som inte får vara pappor är det du säger illavarslande, det skiter jag i argumenteringen.

Så vi får gräla vidare du och jag Tomas men om mansrörelsen ska bli större än just den politiska tånageln - som idag- må du skärpa till till, minst sagt. För ska inte männen med på tåget?



Med hälsningar Anders Hammarlind

Tomas W.

17 Oct 2008 17:33

Då Anders har valt en argumentering som jag upplever som inte lyssnade, dessutom med ord som tyder på att han inte respekterar mig för mina åsikter, väljer jag nu att inte fortsätta denna dialog.

Kommentera

Publiceras ej