Kan en man vara hästtjej

2kommentarer

I kväll har jag haft ridlektion. Det är något jag gör varje tisdag. Slutar lite tidigare på jobbet för att hinna äta lite innan vi far ut till Linda (ridläraren) och lär oss ännu lite mer i ridandets ädla konst. Nåväl, varje gång sitter vi inte på hästen. I kväll var det tömkörning som är ack så viktigt för att lära mer i kommunikationen med Soldan. Min islandshäst heter så.

På vägen hem kom jag att tänka på min senaste föreläsning. Det var för några veckor sedan som jag hade förmånen att för tredje året i rad få vara med på Kärleksakuten, och föreläsa för de nya sexualupplysarna. Efter föreläsningen fick jag ta del av kritiken - som alltid är oerhört konstruktiv. Den här gången fick jag från en av deltagarna en viktig kritik som jag funderat väldigt mycket på. Hon eller han menade att jag hade en alldelse för heteronormativ när jag i en passus kallade mig själv för hästtjej. Kritiken går ut på att jag på det viset gav kraft åt fördomen att hästtjejer bara gullar och myser med sina hästar.

Min idé med att kalla mig hästtjej i detta sammanhang är mer att beskriva att jag, när jag håller på med hästar gör samma saker som alla dem som kallas för hästjejer. Att rida en lektion, eller något annat pass på hästen, som tar runt en timme kräver nästan 3 timmars engagemang. Utöver transporten till hästen. Det ska hämtas häst, den ska ryktas och ses över, det finns fler hästar som behöver översyn samtidigt. Och så ska hästen sadlas och tränsas för att sedan ha lektion. När så passet är över är det samma översyn av häst, tunga vattentunnor som ska till hagen och mockning av stall. Alltså inte så mycket gullande - men ändå en hel del av den varan också. Alltså menar jag inte att hästtjejer bara gullar och myser.

En hästkarl är något helt annat - normen för detta är mer någon som kör häst i skogen. Stora timmerstockar genom metedjup snö och så vidare.

Alltså vill jag visa att jag, som man, också kan anta modellmakten (som Ö G Holter och H Aarseth skulle kalla det) som utgår från hästtjejen. Samma liknelse som jag gör när jag pratar om män som förskolelärare eller sjuksköterskor, eller om de modrande männen. De som tar hand om hushållsarbetet såväl som allt som behöver göras med små och större barn. Utifrån den modell som kvinnor genom tiderna genomfört arbetet. ( Det som gör att jag tycker att män ska ta lika stor del i småbarnstiden och hushållsarbetet runt, så som kvinnor gör)

Men på vilket sätt framför jag det på en föreläsning. Tänk så viktigt det är med kritik och så viktigt det är att lyssna på all kritik.

P.S. till Emma-Grön. Tänk om feminister inom miljöpartiet och dito sossar kunde komma överens lite oftare. Jag ser fram mot den feministiska utvecklingen av socialdemokratin. D.S.

2 kommentarer

vivan

03 Sep 2008 17:30

hm...jag har jobbat som deltidsbrandman i 10 år

och alltid när brandchefen hade något viktigt att säga...så kallade han på sin "flock"...grabbar lyssna nu!!! och sen, ja du med= jag

det finns inte någon titel brandkvinna vad jag vet..

ett bra forum...kul med islands hästar..har ridit 1 gång...jättekul...kramiz:)

Lars Nilsson

04 Sep 2008 12:50

Jag kan mycket väl förstå, och till viss del sympatisera med, den kritik du fick. Om jag träffade en man som kallade sig hästtjej skulle jag antagligen tolka detta som att han själv ansåg (eller var rädd att den han berättade detta för skulle anse)det vara lite feminint att ha ett hästintresse och därmed skulle försöka skoja till detta på ett överslätande sätt. Som om han inte riktigt vågade stå för sitt intresse.



Jag förstår hur du resonerar runt begreppen "hästtjej" kontra "hästkarl" men varför måste man använda någotdera? Räcker det inte att säga att man har ett hästintresse eller att man rider? Varför måste man ge sig själv en titel av den anledningen?

Kommentera

Publiceras ej