Jag vill att jämställdhet ska genomsyra mina barnbarns samhälle

4kommentarer

Den här dagens blogg vill jag att använda till att kommentera de kommentarer jag fått på inlägget ”In hate we trust”. Kommenterar förväntas vara korta och det här blir ett lite längre inlägg.

Först till Mark:
Om du tittar in på vår hemsida ska du se att vi i MFJ ägnar hela vår tid till ”det lilla hörn vi män förväntas nöja oss med”. Att jobba med jämställdhet och ha ett perspektiv på män innebär för mig att också arbeta med det vi brukar kalla för mansrollen, det som vi kallar för maskulinitet. Och för att vi ska kunna ändra denna maskulinitet är det viktigt att arbeta med förändring av hela den genusordning vi befinner oss i. Den förra JämO, Claes Borgström, brukade prata om att jämställdhetsarbete är egentligen ett revolutionärt arbete. Revolutionärt just för att det handlar om att ändra hela samhällsordningen. Jag tror han har rätt i det. Så det lilla hörn vi män förväntar att nöja oss med är inte så litet.

Just nu, i den rådande genusordningen förväntas vi män att stå för alla de stora besluten, att genomföra krigen åt andra män och att vara den som ska förtjäna brödfödan åt både samhälle och familjen. Familjen ska dessutom vara hetero då en man inte förväntas att vara bög och att lesbiska kvinnor inte får existera för heteronomen annat än som utnyttjade i porrindustrin. Och kanske är det detta du menar med vår trånga maskulinitet, eller det lilla hörnet.  Då jobbar vi nog åt samma håll.

Anders H:
Du får ursäkta mig, men jag blir lite trött på dina återkommande kommentarer om att vi skulle vara någon form av talibaner i MFJ. Det är lite väl svepande och jag anar en viss form av förakt.

Jag vet inte om du minns hur vi i MFJ, men då kallade vi oss Manliga nätverket, på många olika orter i landet och på riksplanet har påverkat utvecklingen av pappagrupper i vårt land? På vissa platser, jag tänker på till exempel Örnsköldsvik, Stockholm och Sundsvall, var det män som var med i Manliga nätverkets samverkansgrupp på riksplanet, som även i praktiken genomförde utbildningarna. Många pappagrupper lever kvar – också dem i Haninge inte minst tack vare dig - och vi i MFJ propagerar fortfarande om vikten av dessa.

Jag tror att en pappa som är med aktivt från början inte kommer att förlora kontakten med sina barn även om de ibland kanske skiljs på grund av moderns för tillfället felaktiga agerande. Jag kan också berätta en histora från min närhet om en far som flyttat långt bort från barnets mor och barn. Som under den tid han levde med barnet inte gjorde en släng varken med barn eller i hushållet, som inte ens skrivit på att han är far, men som ändå får träffa sitt barn varannan vecka.
Men, vad har vi för långsiktig vinst i jämställdhetsarbetet att slänga olika historier mot varandra?

Det är orättvist av dig Anders, att hävda att MFJ inte ser hur vårdnadstvister skadar barnen och båda föräldrarna. Jag är dock inte lika säker som du verkar vara att dessa vårdnadstvister bara handlar om att vara elak mot just fadern. Glöm inte heller att de flesta skilsmässor inte leder till uppslitande vårdnadstvister.

Jag tycker också du är orättvis när du säger att vi i MFJ är av uppfattningen att alla män är, som du skriver, talibaner. Vi menar inte heller att alla män är våldsutövare även om vi vet att 98 procent av allt våld som utförs i världen utövas av män. Men jag hävdar att varken en kvinna eller en man kan se på en man om det är just han som kommer att misshandla henne eller honom. Vi har sett alldeles för mycket i våra rättssystem av vad som ser ut som helt vanliga män från alla samhällsklasser och etniciteter som begått oerhört allvarliga våldsbrott mot kvinnor och andra män.

Jag arbetar med en förändring av maskuliniteten för att jag ser framför mig ett samhälle där mina barnbarn ska kunna vistas fritt ute i samhället och hemma i sina hem utan risk för att utsättas för våld eller förtryck, oavsett kön eller könsidentitet. Jag arbetar för jämställdhet för att jag menar att alla människor är lika värda och för att jag tror på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Jag vill att det ska genomsyra mina barnbarns samhälle.

4 kommentarer

Mark W

24 Apr 2009 07:15

Jag vill rikta mig till dig Anders H om du läser. Det du berättar om är mycket sant att pappor i Sverige idag inte ses av samhället som fullvärdiga föräldrar på samma sätt som mammor. Det är just därför jämställdhetsarbete är så viktigt eftersom alla har att vinna på att rasera de rådande normer som är så destruktiva. Ett jämställt samhälle per definition är ett samhälle där alla har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Tyvärr är den rådande ordningen så att män endast för att de är män ses som sämre föräldrar än kvinnor endast för att de är kvinnor. Så hjälp oss i kampen Anders, att skapa ett jämställt samhälle så alla får samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett kön.

Anders Hammarlind

24 Apr 2009 09:37

Klart jag läser Tomas nogsamt och intresserat, hej Mark W, och visst är det så att pappor idag, mest, är pappor bara medan mammor är föräldrar. 20% av skilsmässorna innefattrar grava vuxna samarbetsproblem, och problematiskt för barnen inte minst som drabbadde. De flesta människor kan separera vuxet och moget. Några inte alls och då går samhällsmaskineriet igång och ofta i könsrollsobalans dessvärre.

Pappor behöver support och stöd, därav min kritik mot mansorganisationer som fastnat gammal förlegad könspolitik.

"Gå vid första slaget" har fastnat hos många. Det arbetet är det viktigaste men man måste också inse mäns tillkortakommanden och i stort, som smått. Och kvinnors underordning därtill. De flesta män slår inte och de som blir slagna, misshandlade, är mest män(av andra män). Det är ett inferno men de flesta män - som kvinnor förstås - är mer fridens vardagliga förkunnare. Men detta får inte hindra oss från att se andra problematiker, som just, pappors underordning. Och jag vill fästa uppmärksamheten på uttrycket " i lagens anda" som betyder att pappor och män - vid skilsmässa, separation - väl vet om hur Socialtjänst och Domstolar dömer. Man viker ner sig eftersom spelreglerna inte är alltid fair play.

Jag delar i mångt och mycket Tomas syn i det mesta men jag är

sedan lång tid tillbaks icke med på alla dessa nidbilder av män som florerar i feministdebatten(där MFJ är med). Män har tagit för mycket skit de senaste åren, även om det verkligen finns gott om manliga skitstövlar. Men jag väljer att se det i stora tal. Gällande MFJ vill jag se modern bredd och kommande nyansrikedom. Och då, först, kan föreningen bli betydligt större än nu.

Jo, jag läser Mark W - får- många mail om just pappors förtvivlan i vårdnadstvister och jag tar dem på allvar. Hur många pappor som vänder sig till Tomas organisation vet jag inte men det vore bra om man gjorde det.

MFJ har säkert en bredare mission.

Kaliber P1 hade i söndags ett inslag om när mammorna tar barnet och drar - tusen fall per år(och inte missshandelfall) - och nu några dagar

senare har inte någon tidning alls kommenterat det. För, som jag säger, pappor är inte föräldrar utan pappa.

En vår förhoppning; Hoppas ändå vi kan sitta i samma roddbåt Tomas W,

önskar er alla en ljuv sommardag som nu stundar trots att vi fortfaranade är i april månad blott.

Tack för inlägget Mark W, du ser e-postadressen.

Anders Hammarlind

anders.hammarlind@surfnet.fi

Lappalainen (S)

28 Apr 2009 17:35

Grattis till ordförandeskapet i MFJ!



Tomas W

29 Apr 2009 17:47

Tack till både Anders och Toni ;-)

Kommentera

Publiceras ej