Dag 3

0kommentarer

En av de första frågorna som kastades i mitt ansikte i dag var följande: Vad kan det betyda om vi börjar prata om mäns sexuella rättigheter? En fråga jag faktiskt inte funderat så mycket på, måste jag erkänna. Att kvinnor ska ha sexuella rättigheter är inte så underligt då de under århundraden varit underordnade mäns rättigheter. Men att män skulle har rätt till sexuell njutning, till exempel genom att vägra använda kondom eller vägra acceptera abort för att han vill ha barnet, det är frågor som blir mycket svårare. Vilka män kan behöva mest stöd när vi pratar om mäns sexuella rättigheter? Är det transpersoner? Är det män som prostitueras? Är det män som "bara" har sex med andra män? Ja, frågorna blir många när titeln på seminariet är Men, healt, sexuality and HIV/AIDS.
En viktig slutsats som jag ser det i frågeställningar som var många är att det finns ett problem med män som lever i relation till den hegemoniska maskuliniteten. Denna maskulinitet leder ju bland annat till att män har många fler sexuella kontakter än vad kvinnor har, och med flera könsidentiteter. Fram för allt om vi tittar oss runt globalt. Men i alla kulturer innebär denna maskulinitet att män inte söker hjälp när vi får problem med vår hälsa. Det är skamligt med könssjukdomar, prostataproblem och impotens. Vi behöver diskutera alla dessa frågor. 3 miljoner människor, varav de flesta av dem, i Indien har HIV/AIDS. Här finns mycket att tänka igenom. Det är viktigt att fundara på vad maskulinitetskonstruktioner gör för att motverka dessa sjukdomar.

När vi gör det kom jag att tänka på ett av gårdagens diskussionsämnen. Homofobi - rädslan för nära kontakt med människor med samma kön. I Mexico har de sett detta som så stort problem för jämställdhetsutvecklingen att de genomför jättekampanjer för att motverka homofobi. Likaså i Brasilien.  Något att tänka på inför sommarens pridefestival som har temat heteronormativitet.

Hur får vi ungdomar att resonerar om maskulinitet och jämställdhetsfrågan var frågan på ett mycket spännande seminarium jag också var på. Det var ungdomar som genomförde seminariet och en mycket viktig tanke som en killa från Bosnien presenterade var; Hur kan vi lita på vad de vuxna säger, de som som sig vara förebilder, när de inte lever som de lär. En lärare och vuxen kan ju många gånger vara vår fiende, utryckte denna unga kille. Jag tänker på allt motstånd jag möter när jag vill leva som jag lär. Hur kvinnor och män i min närhet kan tycka jag är "präktig" för att jag försöker tänka genus och icke sexistiskt också i mitt handlande. Intressant, eller hur?


Ungdomspanelen hade dock en hel del funderinga om varför de ses som en annan avdelning än hela symposiet. En fråga jag tycker är viktig för oss alla att tänka på. Kan inte vuxna och ungdomar finnas i samma sammnhang för att resonera om män, maskulinitet, femininitet och jämställdhet?

När dagen började närma sig sitt slut var jag på ett seminarium som handlade om hur man på olika platser i världen, i huvudsak u-länder, arbetar med träningsprogram för män. Program som handlar om att få män att ändra sin maskulinitet och bli mer jämställda med kvinnor. Det dyker upp några frågor i mitt huvud som jag då skriver ner. Hör på dem och begrunda.
  • Vad är det som gör att vi behöver träna män i att bli mindra machomän? Är män från födseln annorlunda än kvinnor?
  • Vad är det som gör att det är så små argument som räcker för att slå mansarbetet, och jämställdhetsarbetet, i sank. Jag tänker här på Jan Guilous artikel i FIB-kulturfron på 70-talet när han kritiserade den dåvarande mansrörelsen för att vara bögaktig. Och jag tänker på Edvin Rubars smutsiga dokumentär "Könskriget"
  • Vad är det som gör att det på så många platser i världen arbetas med program för att ändar maskuliniteten på micronivå, när detta inte slår igenom på macronivå?
  • Vad kommer det sig att det är så många vita medelklassmän som jobbar med att förändra maskuliniteten i länder med svart befolkning?
Ja, det är som sagt mycket spännande att vara med på världens första globala symposium om Engaging men and boys in achieving gender equality.

Kommentera

Publiceras ej