Vad är en frisk och sund manlighet, frågar Micke Rubin i en kommentar på ett av mina inlägg. Ta nu chansen och förklara det Tomas, är följdkommentaren från min vän Anders Hammarlind. Så låt mig prova på att beskriva vad jag menar med en förändring av den dominanta maskuliniteten. Så var nu beredd på ett långt inlägg.

Maskulinitet är inte något givet utan något möjligt, skriver Per Folkesson i sin avhandling ”Katastrofer och män”. Han hämtar detta från den kritiske mansforskaren R Connel. Connell var den som utvecklade begreppet hegemonisk maskulinitet. Ett begrepp som vi i Män för jämställdhet också brukar uttrycka som dominant maskulinitet.

Uttrycket att maskulinitet inte är något givet utan något möjligt, tycker jag är mycket fruktbart när jag ska försöka beskriva vad jag avser med maskulinitet. Begreppet maskulinitet används ofta när vi jämför med begreppet femininitet. Alltså vi sätter det vi brukar kalla det ”manliga” i motsats till det vi brukar kalla det ”kvinnliga”. Att göra så skapar inte möjligheter, menar jag.

För mig innebär en sund maskulinitet att alltid reflektera över den hegemoniska maskuliniteten. Jag tror inte det existerar någon direkt definierad och enstaka sund maskulinitet. Det finns mängder med sunda maskuliniteter, såväl som mindre sunda. Reflektionen behöver utgå från en frågeställning om det vi som pojkar och män gör, är rätt i förhållande till kvinnor och andra män? För mig är det viktigt att förstå att när vi pratar om dominant maskulinitet är det den form av maskulinitet som sätts i relation till delaktig maskulinitet och underordnad maskulinitet. Det handlar om strukturer och inte bara om individuellt agerande. Jag menar dock att det är viktigt att sätta sig in i desse, för många akademiska tankar, för att kunna komma vidare. För att också förstå att vad som är maskulinitet för en person inte behöver vara det för en annan.

Hela jämställdhetsprojekt går ut på att varje individ ska ges möjlighet att vara just en individ. En människa helt enkelt (som att det skulle vara så enkelt?) som kan utvecklas utan att begränsas av det vi brukar kalla traditionella könsmönster. De delaktiga männen är de som utan att nå upp till de hegemoniska idealen ändå på olika sätt drar fördel av männens position i den heteronormativa ordningen, eller genusordningen som vi också kallar den. Den homosexuella mannen brukar räknas som en underordnad maskulinitet. Vilket jag också tycker är lite underligt då det också inom grupperna homosexuella finna mängder med olika former av maskulinitet. För mig utgör till exempel det vi brukar kalla för läderbögar en tydlig utformning av hegemonisk maskulinitet. Och visst är den man som går under beteckningen fjolla också en man, om han har en hanes biologiska uppbyggnad?

Och där dök ännu ett de problem som jag tycker finns, när vi pratar om manligt och kvinnligt, maskulint eller femininint. Vi sätter dem i relation till vår biologi. När jag pratar om genusordningen gör jag det utifrån att jag menar att vår biologiska konstruktion och vår sociala/kulturella konstruktion inte alltid behöver vara detsamma. Snarare är det så att vi skapar manlighet och kvinnlighet och lägger detta på den biologiska kroppen. Eller sätter det samman med den biologiska kroppen. För vad säger att en människa i en mans kropp inte kan vara kvinnlig? Eller vad säger att en människa i en kvinnas kropp inte kan vara manlig? Ja just det. Den genusordning vi lever i.

När vi upplever att en pojke (för jag vill i den här dialogen att vi håller oss till pojkar och män) gör något som brukar göras mest av flickor, då sänder människor runt honom ut signaler om att detta inte är brukligt. Vi har massor med exempel på pojkar som får tillrättavisningar om de allt för länge leker så som flickor brukar göra. Inom idrotten lever fortfarande uttrycket att ”du spelar som en kärring” om inte pojken/mannen spelar så bra som förväntat.

Jag brukar som exempel på dominant maskulinitet ofta vända mig till idrottsrörelsen och den man som brukar benämnas för den svenska idrottsrörelsens fader, Victor Balk. I en skrift med namnet ” Om kroppsövningarnas betydelse för karaktärsdaningen såsom med att höja ett folks livskraft” (jag tror det var runt år 1860 eller så) skriver Balk på följande sätt:

En man ska vara rank och rakvuxen som en gran, med bröstet hvälfdt, huvudet fast och högburet, axlarna breda, musklerna hårda och nerverna starka. Han skall ega ett varmt hjerta och fast vilja; han skall vara modig och lugn i fara och olycka; samt alltid redo att finna utvägar i nöd. Han skall ega det sanna modet att aldrig avvika från pliktens bud, om en detta skulle störta honom. Han skall tåla nöd och ansträngning, smärta hunger och törst samt köld och våta, utan att klaga. - Sådan män behöfvas än i dag. Sådana män måste danas genom arbete, kamp och idrott!"
Enligt Viktor Balk var detta en sund maskulinitet.

Victor Balks tankar med idrotten var just att män skulle fostra pojkar till riktiga män. Något som kvinnor inte ansågs vara kapabla till. Något vi får höra rätt ofta även i dagens debatt. Det där om att det är alldeles för få män som finns runt våra barn. Inte minst när vi pratar om förskolan och skolan. Jag tror dessutom att mycket av detta lever kvar, men med andra ord, i dag när vi frågar oss omkring vad som anses som manligt.

Å så kommer då mitt svar på frågan vad jag anser vara sund manlighet i dag. Även om jag vänder mig mot begreppet "sund". Vad står det för egentligen?

En sund manlighet handlar om ifrågasättande av den rådande maskuliniteten. Oavsett i vilken samhällsgrupp jag befinner mig. Det handlar om att våga kliva ur den låda som andra skapat. Den fyrkantiga box som innehåller det som vi traditionellt kallar manligt. Men det handlar inte om att tömma ut lådans hela innehåll.

Mycket av det vi brukar kalla maskulint är också bra. Att ha ett varmt hjärta innehåller för mig mycket av det som går under beteckningen omvårdnad. Att använda sitt mod till att bekämpa krig och våld är något jag menar är en bra sida av maskulinitet. Men då menar jag att detta ska bekämpas utan våld.
Att använda modet till
- att säga nej till sexistiska skämt
- att inte hoppa från tian på hopptornet när de andra pojkarna hetsar
- att inte använda våld för att lösa konflikter
- att inse att makt måste ifrågasättas
- et cetera.

 Att använda modet till att avvika från pliktens bud även om det störtar honom - det ser jag som sund manlighet/maskulinitet. Att vara modig är inte så enkelt när man är ensam, dock. Ensam är inte stark. Jag menar att organisationer som Män för jämställdhet är viktiga för att män ska ges möjlighet att möta andra män i dialogen om maskulinitet och jämställdhet. Vi har ännu inte tillräckligt med mod för att som enskilda pojkar och män ställa andra pojkar och män till svars för de dåliga sidorna av maskuliniteten. Intge ens att ensamma ställa oss själva till svars.

Jag tror på den enskildes ansvar och jag tror på kollektivet män. För när den enskilde mannen börjar ifrågasätta kollektivet mäns värderingar, då tar den enskilde mannen ansvar för strukturernas förändring. Och den enskilda man som är medveten om att det i vårt samhälle existerar sexism och systematiskt våld mot kvinnor, som vet att kollektivet män har större privilegier än kollektivet kvinnor, som vet att mäns våld också är oerhört utbrett mot andra män, inte minst det vi brukar kalla för hatbrott mot homosexuella. Den man som är medveten om detta och ändå inte är intresserad av att göra något för att förändra. Den mannen tycket jag ska bära skuld. Likaså menar jag att när kollektivet män är tyst om dessa frågor, så bär det en skuld för vad andra män och kvinnor utsätts för av manssamhället.

Det var nog inte så smart att återigen komma åter till skuldbegreppet. Men jag tror faktiskt det är relevant i den här debatten. Även om det kanske inte är så politiskt korrekt. Men, så här tänker jag.
"Tyvärr lever vi inte i den bästa av världar. Vi lever i en värld där de flesta pappor är experter på en hel del. Men definitivt inte på sina barn. Hur kan man vara expert på någon man bara träffar några timmar då och då när man inte är på jobbet eller på innebandyn med polarna?", så skriver Malin Lernfeldt som en svar på den artikel jag tidigare länkan in här i min blogg. Läs och begrunda... "Pappor måste prioritera rätt"
Jag årerkommer snart med egen text, men tänker att det också kan vara bra att läsa vad andra skriver.
Klicka på den här meningen så länkas du till en bra debattartikel

Jag känner så väl igen mig från den tid då jag själv var föräldraledig. Det tråkiga med det är att jag var föräldraledig 1983 och 1985. Det känns ibland som att det händer alldeles för sakta. Men åndra sidan 1985 var det bara 6 % av föräldrpenningen som män använde sig av. 2007 var det i alla fall 21 % av dagarna som används av män.
Tanken var att jag skulle sätta mig här och skriva om den otroligt tråkiga olyckan i Munsö, utanför Stockholm. Men min kamrat, tillika styrelseledamoten i Män för jämställdhet, har redan sagt vad som var tänkt att sägas. Så här finns citatet från dagens DN.

"Det är något knas i mansbilden som gör att män ska utsätta sig för sådana här saker. Det är alltid män som har den här odödlighetskänslan, säger Lars Jalmert, genusforskare och professor i pedagogik, till TT. Jalmert menar att män från unga år fostras in i ett beteende där de måste visa sin manlighet genom att ta onödiga risker. - Ja, det handlar ganska mycket om att visa att man är en riktig man, för hundratusende gången i världshistorien."

Artikeln i DN ser du om du klickar på denna mening

Inslag i Morgonsoffan som finns kvar till den 20 juli
Det pågår en spännande dialog på DN:s ledarsida just nu, mellan Hanne Kjöller som är ledarskribent och det moderata miljöborgarrådet från Stockholm, Ulla Hamilton.

Det började i går (tisdag den 7 juli) med att Hanne Kjöller angrep Hamilton för att vara fast i könstänkandet. Rubriken var då ”Antife(M)inisten). Detta för att Hamilton i någon intervju menat att man i Stockholm borde sätta upp skyltar med texten ” Din morsa jobbar inte här.” Skyltarna skulle upp för att på det viset få dem som picnicar att plocka upp efter sig. Helt enkelt en sådan där skylt som man så ofta ser i kontorsmiljöer, där kvinnor allt som oftast få städa upp och diska efter män.

I dagens DN (8 juli) svara Ulla Hamilton att hon inte alls är någon antifeminist och att skyltarnas text inte är hennes syn på familjen och rollfördelning i hemmet. Hanne Kjöller tycker dock att detta inte spelar någon roll. Kjöller skriver: ”Hamilton reproducerar hur som helst en föråldrad och stereotyp bild av könsroller. Även om hon inte tycks förstå det själv.”

När jag läste detta håller jag först med Hanne Kjöller, men sedan börjar jag att tänka på en av mina ”biblar” in i feministiskt tänkande. Jag funderar lite på hur Hanne Kjöller själv tänker om genus och vad hon ser i begreppet ”morsa”. Själv tänker jag sedan många år att den där skylten är en underbar liten text som finner sin plats lite här och var. Det är inte så sällan som jag fått diska och plocka upp efter andra på mina arbetsplatser. Kanske skulle det vara fint att sätta upp den i, bland annat, parker för att få unga kvinnor och män, samt kanske också lite äldre kvinnor och män att plocka upp efter sig. För modrande behöver inte vara ett könat begrepp.

Modrande, säger Ulla M. Holm i sin avhandling ”Modrande & Praxis – en feminististfilosofisk undersökning”, är en social praktik som kan utövas av både kvinnor och män. Modrande handlar om det ansvarsfulla handlande som ”utförs idealtypiskt av var och en som vårdar, befrämjar, omsörjer, ansvarar för och bryr sig om en annan unik mänsklig varelse som är ur stånd att klara sin överlevnad eller utveckling på egen hand och som därför är beroende av att någon ägnar sig på detta sätt åt honom/henne.” Visserligen är det i vår genusstruktur oftast kvinnor som brukar ta detta ansvar fullt ut. Även om allt fler män också tar ansvar för hela modrandet. Det är kanske just den delen som män som tar ut sin föräldraledighet ägnar sig åt? Även om jag anar att män som är föräldrar försöker få en hel del av hushållsarbetet gjort på andra sätt än kvinnor, eller helt enkelt lämna över det till kvinnan. Men fram för allt så är det allt fler män som går in i sin modrande roll.

Under en period arbetade vi i Män för jämställdhet för att landstingen ska utveckla pappagrupper där män i ett tidigt skede ges möjlighet att fundera tillsammans med andra män om den kommande föräldraperioden. Vad innebär det att vara förälder, vad innebär det att modra?
I modrandet ingår alltså det som miljöborgarrådet Ulla Hamilton kanske vill åt, att lära barnen att inte låta andra städa efter sig. Eller vänta nu.....

Hur hänger det samman för en moderat som också strävar efter att föräldrar ska köpa andra som både städar, hämtar på förskolan och tar hand om barnen där hemma. Något som jag tror att också Hanne Kjöller har skrivit en del positivt om. Kanske är det så att de båda nu börjar inse att modrande och praxis hänger samman. Att med ett gott föräldraskap där båda delar på föräldrapenningen och hushållets alla praktiker, med en god förskola och skola där barnen också får lära sig omsorg om varandra, med ett solidariskt samhälle, som kommer vi kanske att lära oss att inte heller skräpa ner.

Jag såg för övrigt att senaste numret av Genus handlar om genusperspektiv på klimatfrågan. Men det återkommer jag kanske till.
Så var du Almedalen slut för den här gången för  mig. Den här gången blev det 2 ½ dag och Mfj var med på två evenemang. Vårt eget i går och öppen scen som Miljöpartiet bjöd in till i dag.
Men dagen började på ett välsbesökt seminarium om vem som har den vassaste jämställdhetspolitiken, vilket vara Socialdemokraterna som arrangerade. Så klart menade de att de är vassast men att det också vill bli än mer vass till dess de tar över regeringsmakten. Vi får väl se? Lovvärt är i alla fall att de skapat en mycket spännande rapport, som jag inte fick fatt på i dag. Får väl vänta till den kommer på webben. Samtalet var också väldigt bra lett av Claes Borgström. I panelen fanns bland annat Getrud Åström som gjorde den senaste jämställdhetsutredningen, där det finns skrivningar om arbete med män och jämställdhet. Vilket hon inte nämnde i dag. Lars Jalmert, var där som professor och mansforskare. Att han är med i styrelsen för Mfj är ju också ett plus, men det nämndes inte. Däremot nämnde Claes Borgström Mfj när han pratade om organisationer som arbetar för att förändra maskuliniteten vilket leder till att mäns våld mot kvinnor också kan minska.



Efter lunch med mcyekt trevliga personer var det så dags för vårt tal i Almedalen. Riktigt kul att få vara med där. Ett bevis på att vi blir allt mer erkända som organisation, tycker jag. Tyvärr blev det regn och de politiker som skulle vara där, och den stora publik som brukar vara där när solen lyser, blev inte mycket av.



Så då Miljöpartiet bjudit in till öppen scen blev det också så att de flesta som ville skydda sig från regnet också hamnade på scen. Men det är inte illa med kanske 50 pers som lyssnar en regning dag, när jag räknar också dom som fanns bakom mig när bilden togs. Under många träd stod folk samlade.



Intimt och bra blev det och här ovan ser ni en samarbetspartner med Mfj. Allt om jämställdhet som håller på att skapa ett forum på nätet för jämställdhetsnyfikna. Samarbetet  vi just nu håller på med är en maskulinitetskonferens som troligen kommer att genomföras i december.

Och vad talade då jag om? Orkar du så finns hela talet i denna länk.

1993 skrev männen i Rädda Barnens styrelse ett upprop för att engagera män i vår land för att motverka mäns våld mot kvinnor. Det som fick dessa män att agera med ett upprop var det oerhörda våld som män utförde i striderna i det forna Jugoslavien. Ett krig där det blev allt tydligare att män våldtog kvinnor, oavsett ålder, om de bara tillhörde fiendens män. Det skapades fångläger för kvinnor dit soldater sedan kom för att våldta. Männen i Rädda Barnens styrelse kände att vi som män måste göra något för att ifrågasätta denna typ av maskulint våld.

Detta upprop, som gav dryga 2 000 underskrifter av män, kom att bli starten av det Manliga nätverket, som sedermera bötnamn till Män för jämställdhet. Men visst är det intressant att när våldet fanns på en annan plats i vår värld var män beredda att agera?

Men det gav ändå som resultat att fler av de män som skrev på var allvarligt intresserade av att arbeta konkret och vara en del av jämställdhetsutvecklingen i Sverige och världen. Detta nätverk är i dag den största organisering av män som engagerar sig för jämställdhet och för kvinnofrid i vårt land. Vi är i dag en etablerad riksorganisation som finns på många håll i landet i form av lokala grupper och nätverk. Vi tas på allvar när regering och andra organisationer vill höra oss hur vi tänker om jämställdhet och mäns våld. Att vi får vara med här hos er denna dag i Almedalen är också en bekräftelse på detta.

Sedan Manliga nätverket startade 1993, är frågan om mäns engagemang i jämställdhetsarbetet en fråga som diskuteras i hela världen. Kanske inte endst beroende på oss, men vi är delaktiga i en världsomspännande rörelse.
Vi är alla övertygade om att o-jämställdhetsfrågor inte endast är ett problem som ska lösa av kvinnor. Hur o-jämställdhetetens yttringar ser ut är alltid beroende av den relation som finns mellan kvinnor och mäns inflytande i en maktordning.  Män behövs i jämställdhetsarbetet och män är viktiga för att få män att sluta använda våld.

2004 fokuserades FN:s kvinnokommission frågan om mäns roll i utvecklingen av jämställdhet. Ett par av medlemmarna i Män för jämställdhet fanns med i expertgruppen, och likaså i New York när frågorna kom till beslut.
Och i år, 2009, är Män för jämställdhet ansvarig för att utveckla den världsomspännande frivilligorganisationen/NGO:n ”Men engage” - i Europa.

Män för jämställdhet har vid flera tillfällen påtalat för både den förra och den nuvarande regeringen hur viktigt det är att frågan om män och jämställdhet tas på allvar för att utvecklingen till ett jämställt samhälle inte ska försenas. För visst är det så att kvinnofrågan som det tidigare kallades när man pratade om jämställdhet, också är viktigt för män. Eller för att uttrycka det på ett tydligare sätt. Att vi inte har jämställdhet i vårt land beror i huvudsak på att män som grupp gärna upprätthåller sin maktposition.

Men vi ser också att denna maktposition och de normer för dominant maskulinitet som råder också innebär en hel del negativa verkningar också för män. I ständiga försök att upprätthålla någon form av manlighet skapas också underordningsmekanismer även inom gruppen män. Detta leder till våld från andra pojkar och män, självvåld och missbruk, hemlöshet, svårigheter i utövandet av föräldraskap, svårigheter att söka hjälp vid ohälsa, könsidentifikation som innebär att det är svårt för män att söka sig till vissa yrken, så som de som domineras av kvinnor och så vidare....

I vårt remissvar på utredningen om den nya jämställdhetspolitiken påpekade vi år 2005, att som ett komplement till den nya jämställdhetspolitiken skulle regeringen tillsätta en arbetsgrupp eller utredning med specifikt uppdrag att kartlägga kunskapsläget om skapandet av maskulinitet, och utifrån det analysera möjligheterna för jämställdhetspolitiken att skapa mer effektiv förändring bland män och pojkar. Detta förslag återkom vi med när den nya regeringen inför sin handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer var under produktion.

Nu hoppas vi att frågan kommer upp i valrörelsen tillsammans med övriga jämställdhetsfrågor. För jag hoppas verkligen inte att den nationella valrörelsen kommer att bli lika blind för jämställdhetsfrågor som valrörelsen inför EU-parlamentet.

Vi menar att för att motverka mäns våld, både mot kvinnor och andra män, behövs ett systematiserat nationellt åtgärdsprogram. Dels för det allmänna våldsförebyggande arbetet riktat till pojkar och män. Dels för interventioner riktade till män med våldsbeteende som antingen söker frivilligt för att motverka detta, eller för dem som döms för olika våldsbrott.

Men det är också viktigt att se detta våld i ett större sammanhang, vilket vi menar att en en utredning/arbetsgrupp får till uppgift att analysera och identifiera. Det är viktigt att undersöka de specifika normer och mekanismer som påverkar pojkar och män inom en rad samhällsinstitutioner, och som återskapar och upprätthåller en maskulinitet som bygger på att hävda makt. Analysen bör också identifiera olika sociala kategorier av män, såsom män med heterosexuell identitet, män med olika kulturell bakgrund, män med HBT-identitet, och andra kategorier av män för att söka deras olika motstånd och förutsättningar för att förändra för jämställdhet.

Män för jämställdhet är en unik organisation på det viset att vi vill engagera män för att uppnå en förändring bland pojkar och män. Vår utgångspunkt är en förståelse av pojkars och mäns situationer i det ojämställda samhället. Vi är övertygade om att alla, flickor, pojkar, kvinnor och män, vinner på jämställdhet och frihet från våld. Män för jämställdhet är en rörelse bland män som inte är lik den mansrörelse som fanns i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Män för jämställdhet är en organisation som bygger vidare på, och deltar i, den feministiska utveckling som kvinnorörelsen har startat och utvecklar.

Just nu håller vi på att framställa två stycket viktiga verksamheter för att skapa ett normkritisks samtal om pojkar, män och jämställdhet. Dels ett projekt som handlar om att bygga upp en chattsida för pojkar 10-14 år där möjligheten ska finnas att chatta om svårigheter och funderingar som finns för unga pojkar på väg in i någon sorts manlighet. Dels ett projekt som går under namnet killnorm, där ett antal korta filmer och ett diskussionsmaterial är under produktion för att i olika sammanhang föra dialog med pojkar och män om de normer som styr pojkars och mäns handlingsmönster. I det sista projektet är vi väldigt glada för samarbetet med Roks och SKR, och att Amnesty finns med på ett hörn.
Vi är övertygade om att dessa metoder för samtal om pojkar, män och maskulinitet är viktiga steg mot ett jämställt samhälle.

Men om jämställdhetsarbetet ska ta riktig fart är det viktigt att ni som politiker tar tag i dessa frågor och ger oss NGO:s stöd. Vi får i dag stöd för våra nyss nämnda projekt av Allmänna arvsfonden, som är en förlängning av regeringen. Men de två senaste regeringarna har inte gjort tillräckligt för att påskynda utvecklingen till det jämställda samhället. För att påskynda jämställdhetsarbetet har vi vid flera tillfälle föreslagit följande utifrån att vi vet att könsmönster i samhället handlar om hur kritiska vi är till de genusnormer som styr vårt handlande.

  • Utveckla en genusmedveten pedagogik för förskolan, skolan och universiteten
  • Skapa genusmedvetna kill- och tjejgrupper i alla skolor
  • Skapa ett nationellt program för att upptäcka, stödja och rehabilitera pojkar som upplevt våld i nära relationer.
  • Stöd utvecklingen av professionella mansmottagningar och kriscentra för våldsutövande män som har påbörjats i vissa kommuner.
  • Var inte så rädd för att ta ställning för delad föräldraledighet oavsett vilken könskategori föräldrarna tillhör. Om man sedan bestämmer sig för tredelning som en övergångsfas eller delar den rakt av direkt har vi i nuläget inte bestämt oss för inom Mfj. Men att barnen har rätt till sina båda föräldrar är oerhört viktigt för både barnets utveckling såväl som utvecklingen av jämställdhet i samhället.
  •  I Norge har de haft en idégrupp om män och jämställdhet, vilket vi hade redan på 1980-talet. Men för dem innebar detta arbete att man också skapat en skrivelse om män och likestilling som regeringen överlämnat till riksdagen. Se till att vi kommer i kapp där och inrätta så fort ni kan ett liknande arbete.
  • Visst vore det något att gå till val på? 
Kort och gott vill vi, nu när vi har chansen, uppmana er som finns inom politiken att ta tillbaka initiativkraften när det gäller jämställdhetsfrågorna. De som kommer att driva den bästa jämställdhetspolitiken inför framtiden kommer också att vinna valet. Men då gäller det att ni ser till att integrera genustänket i alla politikområden. Vilket nuvarande regering helt har missat.

Män för jämställdhet är idag en jämställdhetsorganisation som samarbetar med Sveriges kvinnorörelse för att få er inom den partipolitiska sfären att förstå att jämställdhet inte är en mjuk fråga som man tar till när man ska få lite extra poäng. Jämställdhetsfrågan är den viktigaste delen inom hela det demokratiska området – då hanar och honor oavsett var de kommer ifrån eller vilken religionstillhörighet de har, funktionshinder eller inte, hetero- homo- eller transperson, ålder, klass eller vilken annan jämlikhetskategori ni än tänker på, finns hela tiden en genusproblematik som måste beaktas.

Tack för att Mfj blev inbjuden till denna möjlighet med öppen scen i Almedalen.



Just nu känns det som att Män för jämställdhet verkligen har hittat den rätta vägen. I dag hade vi vårt seminarium, tillsammans med Roks och SKR. En full sal, vilket innebär drygt 60 pers. Här i Almedalen är det kvinnor och män som är engagerade i frågorna som kommer till seminarierna, vilket innebär att det också betyder lite mer hur reaktionen på seminariet ska bli.
Den första 45 minuterna hade vi ett samtal om hur vi tillsammans och var för sig arbetar förebyggande. När vi pratar förebyggande pratar vi om det som brukar kallas för primärprevention. Alltså vad gör vi för att våld inte ska uppstå. Vi som satt i panelen är överens om att det handlar om att jobba med både unga pojkar såväl som med vuxna män. Att det handlar om att ha en feministisk grundsyn i sitt arbete oavsett om det sker inom utbildningssektorna eller som för oss i olika möten med män och kvinnor. Män för jämställdhet har en viktig roll i påverkansarbetet när det gäller män och med detta tydliga stöd från de två kvinnojoursorganisationerna känns det som att vi kommer att komma långt.
Män för jämställdet presenterade våra två projekt, där killfrågor.se fick lite minder utrymme än projekt killnorm. som kommit lite längre.
Deltagarna fick se några av de filmer som är under produktion och Per Östberg som är projektledare berättade om projeket.
Helt klar för mig är att detta är något som verkligenn kommer att bli två mycket bra verksamheter för att få igång det normkritiska samtalet om män, jämställdhet och maskulinitet.
Läs också vad Roks skriver på sin blogg om seminariet

Efter seminariet var jag på mingel med Sveriges kvinnolobby vilket också bådar gott inför framtiden. Det är självklart att en organisation som vår måste samarbeta med kvinnorörelsen.



Så är jag då i Visby. Ja, jag kom hit redan i går eftermiddag och började sprida lite flyers inför seminariet vi ska ha idag.
Men jag har själv inte varit på något annat än att lyssnat på Mona Sahlins tal i Almedalen och ett samtal med henne i Domkyrkan. En häftig tradition som Domkyrkan har sedan ett par år tillbaka att bjuda in partierna, med förhoppnings att partiledaren kommer, till avspända samtal inför natten. 22.00 är en härligt tid att koppla av till goda samtal.

På förmiddagen i dag har jag kollat in den lokal vi ska ha och lagt ut flyers på strategiska platser. Nu får vi se hur många som kommer på eftermiddagen