Så har då världens första globala symposium om hur vi  ska engagera män och pojkar för jämställdhetsutvecklingen startat. Det är en otroligt härligt känsla att finnas på en plats som denna, med drygt 450 män och kvinnor från över 80 länder representerande alla världsdelar. Alla med samma syfte - att lära av varandra för att utveckla frågor som rör pojkar, män och jämställdhet.

Det första som hände under dagen var att styrkommitén för Men engage hade sammanträde. MFJ har fått uppdraget att samordna arbetet i Europa och därmed är också MFJ representerat i de viktiga sammanhang som ligger bakom det här symposiet.  Det krävs många organisationer och människor för att ett globalt arbete ska fungera. Från Sverige finns också Rädda Barnen i styrkommitén och vi tackar också SIDA som är med bland finansiärerna.

Se så fint sällskap MFJ faktiskt befinner oss i....

Det är så otroligt spännande att lyssna på allt som sker i världen. Det skapas nätverk och olika former av program för att engagera pojkar och män. Det kan handla om att motverka mäns våld mot kvinnor. Det kan handla om att man i norra Brasilien arbetar med träningsprogram för män som är på väg att bli fäder. Så som vi har pappagrupper på vissa håll i Sverige. Det kan handla om AIDS-förebyggande arbete i Afrika, eller antivåldsarbete i Afganistan. Det handlar också om mäns hälsa och mäns vinster av ett jämställt samhälle. Det handlar också om alla kvinnors och mäns rättigheter att välja sexuell identitet. Men hela tiden är det för kvinnors och mäns väg till ett jämställt samhälle som är grundfrågan.

Klockan 18 samlades sedan alla deltagare för en gemensam invigningscermoni där mängder av talare berättade om vikten av detta symposium. Det var då den där mäktiga känslan av att befinna sig i ett otroligt viktigt och stort sammanhang, infann sig.

När jag blev pappa 1983 var det inte vanligt i Sverige att män skulle dela på föräldraledigheten. Vi hade rättigheten sedan 1974. Men som Lars Jalmert beskrev det i en forskning då 1983, män är för jämställdhet i princip. Vi säger att vi vill, men vi  låter någon annan agera. Det sägs att vi då var först i världen med dessa frågor. 1995 på pekingkonferensen som FN anordnade fanns det med män från Sverige, bland annat Bengt Westerberg, och hade seminarium om män och jämställdhet. 2006 fanns Lars Jalmert och jag med i ett expertgruppsarbete om att ta fram en grundmaterial för att CSW 2007 på sitt 48:de session skulle enas om att män är en viktig part i jämställdhetsutvecklingen. Och nu 2009 ser vi på detta symposium hur det i praktiken pågår ett arbete över hela vår jordklot för att detta ska bli verklighet. Vi är här för att vi så som frivilligorganisatoner vill skynda på arbetet ännu lite till tillsammans med olika FN-organisationer.

Och här hälsar också världssamfundets ledare oss lycka till i vårt fortsatta arbete.Visserligen på en videolänk. Men det är mäktigt.

Det är drygt 450 personer från över 80 länder från alla världsdelar med på symposiet i Rio de Janeiro. Och hela FN-familjen. Dessutom en hälsning från generalsekreteraren via video.

I dag pågår två stycken rättegångar som jag tycker är kopplade till frågan om män, maskulinitet och genus. Klockan 9.00 började rättegången mot den man som agerat som hallick och de män som köpt unga flickor. Ja, de har faktiskt i grupp betalat för att få genomföra våldtäkter. Återigen får vi se och höra att detta är vanliga som finns mitt ibland oss. En av dem är till och med lärare på en skola med elever i nästan samma ålder som dem/den han köpt för att våldta. Läs mer i bland annat DN  och Lars Lindströms krönika i Expressen

Mäns våld genom någon form av sexuella uttryck drabbar både kvinnor och män. I Kumla, grannkommun med Hallsberg, våldtogs i lördags natt en ung pojke av sex stycken män. Läs i Nerikes Allehanda  


Samtidigt som detta pågår en annan rättegång i ett helt annat ämne. Sex stycken personer, jag är rätt säker på att det är män, är åtalade för Sveriges största insiderhärva. Di.se är en av dem som beskriver det.

Å sen har vi alla de här bonusaffärerna, och så har vi,....

Nej, jag räknar inte upp fler saker just nu. Jag konstatera bara att när det gäller brottslighet i olika former så är män klart överrepresenterade. Det är inte alla män. Nej jag hävdar inte det. Men det är så pass många män att jag hävdar att det finns något i fostran till man som innebär att män blir överrepresenterade i den här formen av brottslighet. Män som kategori ger uttryck för mindre empati än kvinnor som grupp. Vill vi så kan vi ändra på det. Det är därför jag tycker det är så oerhört viktigt att vi får ännu mer fart på arbetet i Män för jämställdhet - för att engagera fler män i arbetet med att förändra den traditionella maskuliniteten.

Vi har killgrupper.se. Vi håller på att spela in små filmer för att i skolor och på andra platser där det finns unga män, resonera om vad det innebär att fångas i traditionella mansmönster. Vi är med i opinionsbildningen både på statlig och kommunal nivå.

Min egen övertygelse är att vi inte bara kan resonera om detta bland unga män, vi måste vara med och arbeta för jämställdet i hela samhället. Förskolor, skolor, idrottsammanhang, musikklubbar, företag, facket et cetera. Helt enkelt där det finns människor och där vi producerar för människor måste vi har medvetenhet om genus och jämställdhet.

Å då behöver vi bli många fler som trycker på för detta. Kanske inte alla kan vara jätteaktiva, men genom att stödja oss med ditt medlemskap får vi som gillar att vara aktiva energi till att fortsätta. Och vem vet, kanske hinner du med att aktivera dig på något sätt med stöd av nätverket. Medlemskap för att stödja oss eller för att bli aktiv kan du söka genom vår hemsida www.mfj.se
Så har jag då blivit ordförande för riksorganisationen Män för jämställdhet. En organisation som jag faktiskt varit medlem i sedan allra första gången det kom ett upprop till män som ville motverka mäns våld mot kvinnor i det forna Jugoslavien. Det var nämligen så det började.

Männen som 1993 var med i styrelsen för Rädda Barnen sände ut ett upprop i, jag tror det var, Svenska Dagbladet. Hur jag kom över den minns jag inte, men jag minns att jag då läste kvinnovetenskap och att jag skrev på. Jag var inte ensam. Över 2000 namnunderskrifter kom det in och det Manlinga nätverket bildades.

Någon gång i slutet av 90-talet var jag med i en samordningsgrupp på nationell nivå, men den största delen av 90-talet försökte jag starta nätverk i Örebro län. Jag bodde i Örebro då. Från och till gick det bra. Men bäst gick det när Örebroarna under ett år, 1998, fick uppleva två mycket obehagliga saker. Det försat riktigt otäcka som hände var att Sara blev mördad. En 18 årig flicka, dotter till ett par vänner till mig, mördades på ett mycket brutalt sätt. Örebro blev så klart alldeles handlingsförlamat och inte en kvinna tordes gå i frid på gator och i parker. Saras föräldrar, jag och några vänner till skapade Sarafonden för att samla pengar till en belöning till den som kom med tips till polisen för att kunna gripa mördaren. Vi sålde bland annat white ribbonmärken och ett nätverk skapades i Örebro.

Det andra som hände var att en pedofil som arbetade på en förskola i Örebro greps. Du kan tänka dig att det blev uppståndelse. Inte bara i Örebro, utan i hela landet. Jag fick bland annat samtal från dagens eko med frågor om det var rätt att man på en förskola hade satt upp lappar om att den man som arbetade inte skulle vara nära barnen. Män ville inte längre jobba kvar i förskolorna och vi bildade ett nätverk för män som arbetade där för att de skulle få en chans att stödja varandra.

1999 började jag jobba på Regeringskansliet och kunde inte längre vara lika aktiv i Män för jämställdhet. Som tjänsteman måste man vara försiktig med vilka organisationer man tillhör. Det får inte misstänkas att man stödjer egna intressen när man arbetar på RK. Som om jag inte stöder egna intressen när jag arbetar med utvecklingen av män i jämställdehetsarbetet. :-)

Nu har jag inte varit anställd på RK sedan december 2006 och har därför återigen kunnat vara aktiv i Män för jämställdhet. Jag har varit med i styrelsen ett år och nu har jag fått förtroendet att vara dess ordförande. Det här ska bli så himla roligt och jag är så glad.

Med det har jag också bestämt att jag från och med nu bara kommer att skriva utifrån mitt ordförandeskap på den här bloggen. Men jag hoppas att jag därmed inte tappar allt för många läsare. Jag har ju ändå i huvudsak skrivit om jämställdhetsfrågor.