År 2010 går mot sitt slut och det är dags att summera. För hur är det man brukar säga? Det är genom historiens glasögon man förstår nuet för att planera framåt. Jag vet inte om detta är sagt av någon annan, men det känns som att det är något jag står för J

 

2010 har varit ett år där det hänt en hel del och där maskuliniteten på olika sätt gjort sig påmind.

 

Året började oerhört illa. Ja, rent av något som jag klassar som katastrof för den fråga som ligger mig närmast om hjärtat.

 

Vi som arbetar för att fler män ska engagera sig i jämställdhetsarbetet fick oss en riktig ”knäck” när Göran Lindberg greps av polisen misstänkt för våldtäkt, sexköp och mängder med brott mot kvinnor. Den värsta upplevelsen hade så klart de kvinnor han kränkte, men redan vid gripandet förstod jag att det skulle bli ett tufft år också för oss män som driver feministiska frågor. Det finns många män i vårt land som letar efter tillfällen att kasta sig över oss som arbetar med dessa frågor. Vilket de också passar på att göra.

 

Det började dyka upp mängder med kommentarer på min blogg, som gick ut på att jag som man inte gick att lita på i dessa frågor. Visserligen är det inte något nytt och oftast är det till och med viktigt att bli ifrågasatt. Delar av kvinnorörelsen har sedan länge varit misstänksamma mot oss män som engagerar oss i jämställdhetsarbetet.  Att kunniga aktiva kvinnor ifrågasätter oss är inte så svårt att förstå, då de flesta män inte gjort mycket för att vara en del i jämställdhetsutvecklingen. Snarare är det framför allt hos män motståndet mot jämställdhet har funnits och finns. Så som genusordningen ser ut innebär det också, att när vi som är män för fram kunskaper kvinnor uttalat i många år, så hyllas vi. Precis som när män kommer in i yrken som till antal och innehåll domineras av kvinnor och som är uppbyggda ur kvinnors kulturella erfarenheter. Dessa män upphöjs, medan kvinnor ses som så naturliga att de knappt uppmärksammas.

 

Men, det jag nu reagerar på är att de som skriver är män och att deras inlägg verkar så fyllda med hat. De här männen använder ett språk som är så starkt laddade att de inte går att bemöta. Det är ord och begrepp som jag som ansvarig utgivare inte kan acceptera på min blogg. Däremot väljer jag att publicera de kommenterar som ifrågasätter mina värderingar och kunskaper. Där den som skriver väljer att göra detta utan illvilliga ord och begrepp. Men tyvärr får jag en känsla av att dessa mäns syfte med inläggen är få mig och Män för jämställdhet att tystas ner i debatten. När det gäller mig personligen har de tyvärr lyckats till viss grad och under en lång period. Dessa kommentarer tillsammans med den chock det innebar för mig att Göran Lindberg hade gjort det han nu är dömd för, har fått mig att bli oerhört tyst i jämställdhetsfrågan. Det har gjort ont! Men nu börjar såren läka.

 

Något som också präglat året är att det var ett valår. Det var intressant att se hur jämställdhetsfrågan på något sätt ”glömdes” bort i valdebatten. Den kom in lite så där pliktskyldigt i några valtal, men det blev inte någon större dialog i mediadebatten.

I hela valrörelsen var det nog bara Feministiskt Initativ som var tydliga med genus- och jämställdhetsfrågor. De andra partierna verkade tro på United Minds, och andra PR-byråers undersökningar om att jämställdhet inte är en fråga som väljarna vill prata om. En underlig idé då alla politik faktiskt handlar om hur flickor, pojkar, kvinnor och män ska få möjlighet att leva sina liv. Flera av de övriga partierna säger sig ha feminism med i sina program, men det såg vi inte mycket av i valrörelsen. Vi får se vad som händer när de flesta nu slickar sin sår i så kallade valanalyser.

 

Någon ny regering fick vi inte! Den omvalda, valde dessutom att gradera ner jämställdhetsfrågorna som bisysslor till den biträdande utbildningsministern!

I Riksdagen blev det dock en hel del förändringar. Inte minst när jag tittar med mina genusglasögon på. Det blev fler ledamöter som är män än på länge. Dessutom valdes ett parti som står för mer tydliga patriarkala värderingar än många andra in i riksdagen. 18 kvinnor och 2 män som är Sverigedemokrater. Men också Kristdemokraterna har gått ut rätt hårt under det här året med att bekämpa allt vad genuskunskaper innebär. Vi får se vad resten av partierna gör under år 2011.

 

Men trots detta ser jag att det händer mycket inom jämställdhetsområdet. Det finns många NGO´s som driver frågorna framåt. Inte minst det vi gör inom Män för jämställdhet..
Killfrågor.se har just firat sin ettårsdag på nätet. Underbart chattforum för unga pojkar.
Matchofabriken, ett diskussionsmaterial för unga kvinnor och män som vi producerar tillsammans med ROKS och SKR, är nästan färdigt och lanseringsplanering pågår. 

Många av våra grupper ute i landet fyller den funktion som jag menar är en av de viktigaste med Män för jämställdhet. Att män stöder män att agera för att öka jämställdheten och att motverka mäns våld, och därmed också öka kvinnofriden i vårt land.

 

Som en del av det pågår det, bland annat i Umeå, mängder med seminarier om maskulinitet och killgruppsverksamhet. I Göteborg utvecklas både killgrupper och pappagrupper. I Örebro håller man de goda samtalen om maskulinitet levande. På många platser runt om i landet skapar män aktiva inom Män för jämställdhet aktiviteter som utvecklar jämställdhetsarbetet. Många gånger gör vi detta tillsammans med kvinnor från kvinnorörelsen.

 

Vi blir allt fler medlemmar i Män för jämställdhet och det känns riktigt bra.

 

Under Almedalsveckan hade vi några seminarier, bland annat ett där vi bjudit in alla partier som kandiderade till riksdagen, för att prata om den analys vi gjort av deras partiprogram contra män, jämställdhet och våld. Det var ett välbesökt seminarium och på åhörarplatserna fanns också en hel del gulklädda Sverigedemokrater som förhoppningsvis lärde sig mer om jämställdhetsfrågorna. Män för jämställdhet är också en viktig del i den världsomspännande rörelsen MenEngage.  Så till den höga grad att vi samordnar det som händer i Europa.

 

Så, lite smolk i bägaren i form av trista kommentarer så här i slutet på året på min blogg är inte så farligt i förhållande till att det faktiskt samtidigt händer saker som är positiva för jämställdheten, när vi nu är på väg in i år 2011. Nu får vi se hur vi lyckas förvalta det vi har på gång och hur vi kan fortsätta vara en kraft för att fler män ska engagera sig i frågor som rör män, maskulinitet och jämställdhet. Dialogen med er som vill föra en seriös sådan ska så klart fortsätta. Björnen har med andra ord vaknat.

 

Gott Nytt år på er alla!!!