Jag undrar vilka drivkrafter som håller antifeminister som Per Ström, Pelle Billing och många andra män runt om dessa två så aktiva. Själv drivs jag av en tanke om människors lika värde. Jag ser runt omkring mig, här i Hallsberg, i Örebro län, i Sverige och i resten av världen att vi har långt kvar till att vi har uppnått detta. En viktig faktor för mig när jag tänker på människors lika värde är kön.

 

Jag vet att det finns mycket mer som skapar åtskillnad. Sådant som var vi kommer ifrån i världen, vad vi har för hudfärg, om vi är funktionsnedsatta på grund av psykisk eller fysisk defekt i vår kropp, eller vad vi befinner oss i för ålder. Det finns många mer så kallade diskrimineringsgrunder, och jag tror det finns knytpunkter där flera av dessa faktorer samvarierar. Men det som spelar med i alla dessa är kön. En funktionsnedsatt flicka eller kvinna och en funktionsnedsatt pojke eller man bemöts på olika sätt på grund av sitt kön. Likaså är det med de övriga, så kallade, diskrimineringsgrunderna.

 

Jag har med åren i min gärning för rättvisa, blivit allt mer fokuserad på jämställdhet. Jag vill öka mitt kunnande på kön och genus. Jag tror att det är en viktig nyckel för att öka rättvisan i världen.

Jag tror att de olika traditionella förväntningar som finns på hur vi ska gestalta oss som könsvarelser stör oerhört mycket av det som skulle kunna bli mänsklig positiv utveckling. Och det är inte bara så att jämställdhet, eller vårt tänkande om kön, har med direkta mänskliga relationer att göra. Sådant som handlar om föräldraledighet eller orättvisa löner eller sådant vi brukar tala om när vi pratar jämställdhet. Nej, jag är säker på att det tänkande vi har när det gäller kön också speglar hur vi skapar vägar, månraketer, placeringar av mobilmaster och var pubarna i städerna ska ligga, och en himla massa annat som vanligtvis inte förknippas som en jämställdhetsfråga.

 

När jag tänker jämställdhet, genus och maskulinitet så tänker jag på vilken kategori av människor som har störst inflytande på våra vardagsfrågor, och vad som ligger bakom detta. Mina favoritfigurer från sagovärlden är Astrid Lindgrens ”Rumpnissar”. De ställer den viktigaste frågan som är värd att ställa. ”Vofför är det på detta viset?”

 

Just nu ställer jag den frågan till mig själv. Varför är det på det viset att Per Ström och hans vänner tar sig in i mängder med olika sammanhang där genusfrågorna diskuteras på ett seriöst sätt. Nu senast på Genuslistan, en informationskanal för genusvetare och andra med seriöst intresse för dessa frågor. Varför är det på det viset att Ström, Billing och de övriga männen som brukar kallas antifeminister, lägger så mycket energi på att smutskasta oss som tror på genusvetenskapen och feminismen? Jag tänker vad är det som ligger bakom deras ”kampanj” och hur länge har de verkat utan att vi förstått det?

Jag tycker absolut att de som inte tror på jämställdhet, feminism och genusvetenskap ska vara med i dialogen och förklara varför. Men jag har oerhört svårt att förstå och acceptera att deras argumentering går ut på att förlöjliga och misstänkligöra oss, i ställer för att föra en klok dialog om frågorna som är så viktiga.

 

Jag har tillfälligt valt att stänga ner min direkta kommentarsfunktion. Detta för att jag de senaste veckorna har fått inlägg från antifeminister som är på gränsen till förtal av mig som person. Jag vet inte om det är rätt av mig att göra på det här viset. Men jag har ändå valt att göra det.

 

När det gäller utvecklingen för ett rättvist samhälle hade vi kommit ganska långt, om vi bara håller oss till jämlikheten som idé, i mitten på 1970 talet. Det fanns till och med dem som menade att om löntagarfonderna hade genomförts hade vi varit farligt nära det socialistiska samhället. Vad gjorde de som inte ville ha solidaritet och rättvisa i samhället då? Jo, Svenska arbetsgivarföreningen avsatte en hel del pengar som de säkert gjorde skatteavdrag för, och sände ut män till de mer kapitalistiska länderna för att lära hur man ökar de individualistiska tankegångarna. Sedan startade de tankesmedjan Timbro och med åren har de lyckats göra svenskarna till ett folk som ser mer till sig själv, den enskilda individen, än till kollektivets bästa. Den gemensamma välfärden rivs mer i allt högra takt.

 

Är det något liknande som pågår när det gäller jämställdhet?

 

När vi för några år sedan hade nått en jämställdhetsnivå, då vi utsågs som bäst i världen, började de som arbetar med jämställdhet känna sig mogna för att riktigt ifrågasätta den grupp i samhället som fortfarande gjorde mest motstånd. Männen, eller snarare mansrollen började ifrågasättas utifrån ett tydligt genusperspektiv. Då blev det oro i manssamhället. När vår dåvarande jämställdhetsminister Margareta Winberg skrev, i en debattartikel, att hon ville se en ny maskulinitet i stället för den ”gamla unkna mansrollen”. Då blev det sådant liv i manssamhället, så att till och med en man som några år senare skulle komma att bli jämställdhetsminister i för samma parti som Winberg, Jens Orback, menade att Winberg var en könsrasist. Han fick mycket stöd för sina åsikter. Några år senare fick en kvinna och journalist, Edvin Rubar, i uppdrag att göra ett TV-dokumentär som kallades Könskriget. En dokumentär i två delar där den radikala kvinnojoursrörelsen och övriga feminister i samhället ifrågasattes på ett mycket utmanande sätt, milt sagt.

 

Efter detta har debattklimatet när det gäller jämställdhetsfrågor blivit allt hårdare. Genusvetenskapen har blivit allt mer ifrågasatt som vetenskap och feminism har blivit ett skällsord.

 

Finns det en medveten strategi för att återupprätta det unkna manssamhälle som vi var på god väg att lämna? Vilka är det som finansierar den här gången? Vilka är aktörerna? Varför är det på detta viset?

 

P.S. Du kanske tycker jag borde skriva något om mäns våld mot kvinnor idag, den internationella dagen för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. Jag tycker att det jag skrivit ovan handlar om just detta. D.S.

Jag är nyfiken på vad som ligger bakom att en del män är så misstänksamma mot oss män som menar att feminism är en vettig ideologisk grund. En viktig grundkunskap för att öka jämställdheten i samhället. Är det så enkelt som att de enbart tror att feminism handlar om ett matriarkat som vi inte vet något om, eller att de inte har kunskap om vad feminism innebär? Det är nog väldigt olika. 

Men när en klok man som Micael Högberg menar att vi också behöver byta ut begreppet "jämställdhet" till "lika spelregler" är det nog mer än markering att just han (Högberg) vill ha tolkningsföreträde till begreppet jämställdhet, tänker jag. Eller kanske en del i en större ”plan” som jag känner igen från andra sammanhang. Det finns begrepp som Makten inte vill att vi ska använda eller som de gärna vill omvandla. Några av dessa begrepp är solidaritet, feminism, genus, rättvisa och det finns många fler. Inga enkla begrepp, men viktiga.

Jag tänker också att det är ganska vanligt hos män att vilja tolka om verkligheten utifrån det maskulina perspektiv vi är formade i. Inte minst blir det tydlig när Högberg menar att jämställdhet är synonymt med kvinnans rättigheter. Jag tror nämligen inte att Högberg är okunnig om jämställdhetens utveckling. Det ser mer ut som att han vill tolka den med ett annat perspektiv. Att han dessutom menar att vi ska lämna de "ideologiskt präglade resonemangen och i stället utgår från vetenskapen" är ju väldigt intressant. För mig är det tydligt att det finns feministisk vetenskapsgrund. Jag brukar inte så ofta använda Wikipedia, men så här står det där” Feministisk vetenskapsteori, eller feministisk vetenskapsfilosofi, är en akademisk teoriutveckling huvudsakligen hemmahörande i filosofin som behandlar förhållandet mellan vetenskap och kön/genus.”

Å andra sidan brukar också begreppet genusvetenskapen vara något som de som är emot förändrade maktförhållanden mellan könen, har svårt att vilja se som vetenskap. 

Själv har jag oerhört svårt för den vetenskap som kallas för nationalekonomi. Att den skulle vara värderingsfri är för mig en chimär. Och visst finns det både socialistisk, liberal och konservativ nationalekonomi? Men nationalekonomi existerar!

 

Högberg har ett tydligt indiviudalperspektiv på maktförhållandet mellan könen, så som jag tolkar artikeln. Det tycks som att dessa individualister vill lägga allt ansvar på den enskilda individen. Det behöver inte vara så himla fel att tycka att individen har en del av ansvaret över sig själv. Tvärtom. Men när man uttalar sig så som Högberg får jag en känsla av att detta är en viktigt del i den helhetssyn som förespråkas. Det finns en mening med att uttala sig så. Min tanke blir att han, liksom så många andra individualister, på det viset också glömmer, medvetet eller omedvetet, hur viktigt sammanhanget människan växer upp via och befinner sig i, är för hennes/hans personliga val. Det är just därför jag allt som oftast hellre pratar struktur. Vi blir kvinnor och män i mötet med andra kvinnor och män, är den grundfilosofi jag bär på. Och som kvinnor och män måste vi få bli fria och inte styras av de genusmönster som idag reglerar så mycket av vårt sätt att vara, tänka och handla.

 Lika spelregler, heter artikeln jag läste.

 

 

Tänk att desto längre tid det tar mellan föreläsningarna, desto större ångest får jag i kroppen för hur de ska fungera.

I morgon ska jag föreläsa i en kyrka i Örebro. Frågan jag fick var att beskriva vad som är mina drivkrafter för det arbete jag utför, och för att jag är så engagerad i Män för jämställdhet och kvinnofridsfrågor.

Jämställdhet, genus och maskulinitet är begreppen som kommer upp när jag tänker drivkrafter. Att vara en del i förändringen av detta är också att vara en del i förändringen till ett samhälle som är fritt från orättvisor. Ett samhälle fritt från orättvisor måste vara ett samhälle där alla är solidariska mot varandra och ett solidariskt samhälle kan bara vara socialistiskt.

Så med andra ord är det inte underligt att just begreppen genus, maskulinitet och jämställdhet kommer upp när jag tänker berätta om vad som är mina drivkrafter. Det är inte speciellt ovanligt att människor runt mig söker mer psykologiska begrepp för att leta drivkrafter. Är det inte min taskiga barndom som gör att jag vill ha mer bekräftelse? Är det endast för min egen skull som jag gör allt det jag gör?

Nej, jag är rätt övertygad om att vi människor behöver varandra för att överleva. I ett samhälle som bygger på att stödja varandra, där vi finns inte för vår egen skull utan för att tillsammans med andra skapa något, kan vi alla må så mycket bättre. Det samhälle som tidigare socialister, demokratiska socialister, kämpade för gav långt många fler människor möjlighet till klassresor än dagens samhälle.

Så kanske är det så att genom att jag själv, tack vare det relativt solidariska samhälle jag själv växte upp i, har fått göra en klassresa, så är min drivkraft att också morgondagens unga kvinnor och män ska får göra sin klassresa. Eller snarare är min drivkraft att jag vill vara med och skapa ett samhälle där inte någon ska behöva göra en klassresa, då målet för den vision jag bär är det klasslösa jämställda samhället.
Hej där du som tittar in i min blogg.

Det var rätt länge sedan jag skrev något här. Det beror på en hel del olika saker. Inte minst på att jag nu håller till på facebook. Jag upptäckte att Facebook faktiskt fungerar som en liten blogg. Kortare inlägg visserligen. Men många fler läsare. Å andra sidan når jag ju bara vänner via facebook.

Nu tänker jag att vänner vill jag ha på fler ställen och flera olika sätt. Här på bloggen kan jag ju dessutom uttrycka mig om lite fler företeelser än på facebook. Här kan jag uttrycka mig med fler ord, även om jag inte så sällan får kritik för att orden är för många.

Från nu kommer jag använda den här bloggen till att kommenter den verklighet jag befinner mig och som ibland behöver kommenteras lite annorlunda. Jag vill här kommentera med min ideologiska övertygelse. En övertygelse som är gundad i den demokratiskt socialismen och där feminismen är ett viktigt instrument.


Jag är också ordförande för riksorganisationen Män för jämställdhet och vill jag uttala mig mer specifikt för den organisationen kommer jag att göra det på vår gemensamma blogg. Den heter Män för jämställdhets blogg, och där skriver jag, vice ordförande Conny och vår organisationssekreterare Klas.

Så väl mött när jag nu tänker börja blogga lite om mina tankar och funderingar om det mesta, igen.