Det är många olika frågor som rör sig i vår omvärld. Varje morgon får jag en uppdatering på nyheter som vi i Män för jämställdhet tycker vi behöver bevaka. Varje morgon är det mängder med artiklar som handlar om män som utsatt kvinnor för våld. Men i dag finns en annan nyhet som faktiskt har fler träffar. Det handlar om TCO:s pappaindex.

 

I mängder av lokala tidningar skrivs det att allt fler pappor i deras län tar ut mer föräldraledighet, och i något län visar media besvikelse över att det inte ökar. För hela riket ser det ut som att några fler pappor tagit ut något fler dagar än tidigare år. Men... Det vi också kan se i dessa undersökningar är att ungefär en tredjedel av papporna under 35 år tar ut mindre än en månads föräldraledighet. Det betyder att de inte ens tar ut en av de två pappamånader som de har rätt till.

 

Sture Nordh som är ordförande för TCO än så länge, menar att detta ”pekar åt en utveckling där en grupp pappor tar ut mer föräldraledighet medan en oförändrad grupp pappor inte tar ut mer än några få dagar”.

 

Det är inte något nytt, men det är bra att TCO  återkommer varje år med detta index. Det är så förändring sker.

 

Vi har i mängder av undersökningar och forskning från slutet av 1990-talet och framåt kunna konstatera att män väljer bort sitt tidiga föräldraskap. De män som väljer att vara hemma har dock blivit något mer engagerade föräldrar på ett omsorgsrationellt sätt. Hur det ser ut med de traditionella hushållsuppgifterna behöver vi kanske titta mer på, för det är med detta som också jämställdheten hemma ökar.

 

Jag tror det är dags att vi i Män för jämställdhet sätter lite mer fokus på pappafrågorna framöver, igen.



 

 

I går kväll, den 7 april, var jag på Knuten, en träffpunkt i Hallsberg, och berättade om Män för jämställdhet och hur vi tänker på män, maskulinitet, genus och jämställdhet. Den socialdemokratiska föreningen hade bjudit in mig att prata på ett öppet möte.

 

Det var många kvinnor och män som hörsammat flygbladet och medelåldern var rätt så hög. Men vilket trivsam känsla som uppstod när jag höll mitt föredrag. Många kände nog igen sig och samtalet som uppstod efteråt kom bland annat att handla om hur vi som är uppvuxna i 1960-talets skola, faktiskt följde den gamla Linggymnastikens anvisningar. Att de maskulinitetsbild som Victor Balck en gång förespråkade levde så starkt kvar, när våra (jag pratar då om pojkarnas) gymnastiklärare krävde blå kortbyxor och vita linnen. Att vi skulle stå i raka led och sträcka våra kroppar. Och om vi på något sätt försökt bryta detta led, denna norm, så var det en rungande örfil som gällde.

 

Att uppleva denna förståelse för maskulinitetsnormen och hur den sedan fortplantar sig ut i samhället i form av orättvisa mellan pojkar, flickor, kvinnor och män än i dag, är en lisa för en föredragshållare i jämställdhet.

 

Att sedan få klart besked från flera av dem som lyssnade att det faktiskt är hoppfullt när vi presenterar våra projekt, Killfrågor.se, machofabriken och Frihet från våld är ju bara så stimulerande.