I dag kunde jag hitta en riktigt härlig nyhet på Regeringens hemsida. Regeringen har beslutat att ge Skolverket i uppdrag att genomföra insatser som har till syfte att öka jämställdheten i förskolan. En viktig del i den satsningen, som jag också hoppas kommer att inbegripa mer arbete med genuspedagogiken, är att det nu också finns ett uppdrag till Skolverket att skapa insatser för att öka andelen män som arbetar inom förskolan.

I dag uppgår andelen män som arbetar i kommunal förskola till 2,8 procent och inom fristående förskola till 5,3 procent, skriver Regeringen. Det har visserligen varit ont om män i förskolan genom tiderna och många olika försök har gjorts för att öka andelen. Men det har i alla fall funnits mer än dubbelt så mycket män tidigare. 1983 fanns det mer än 4,6 procent män i detta yrke.

Min uppfattning är att en viktig orsak till att så få män jobbat i förskolan är de föreställningar som finns i vårt samhälle om vad män, respektive kvinnor, är mest lämpade för att utföra för arbetsuppgifter. Dessutom oron för vad män kan hitta på med våra barn.

När polisen i Örebro grep en pedofil på en förskola år 1998, blev dessa föreställningar uppenbara. Nervositeten av vad män kunde göra med våra barn tog överhand och paniken blev stor. Jag själv arbetade då med ett jämställdhetsprojekt på Länsstyrelsen i Örebro och fick bland annat en fråga från riksradions nyhetsredaktion, om vad jag hade för uppfattning om att det på någon förskola i Stockholmstrakten hade satts upp skyltar med innebörden att; I dag arbetar en man på vår förskola, men han kommer inte vara själv med barnen.

I Örebro minskade andelen män inom förskola och fritidsverksamheten, liksom i resten av landet, efter denna händelse.

Det är skönt att idag höra jämställdhets- och förskoleminister Nyamko Sabuni säga att:
- Förskolan ska vara en attraktiv arbetsplats för både kvinnor och män. Det är viktigt att barn i förskolan får möta kompetent personal och vuxna förebilder som är både kvinnor och män.

Med det uppdrag som nu Skolverket får kommer de också att tar reda på vad som tidigare gjorts för att öka andelen män i förskolan. Vi kommer då få mer klarhet i att detta arbete är en lång process, som också handlar om värderingar. Är det maskulint tillräckligt att arbeta med omvårdnad av barn, för att unga män ska söka sig till dessa utbildningar. Kommer dem som arbetar i förskolan och föräldrar av alla de slag, att acceptera fler män som arbetar inom förskolan? Enligt en studie från 2005, som gjordes av Margareta Havung, kan vi se att män som arbetar inom förskolan utsätts för en hård granskning av sin omgivning – en ”riktig man” ska inte ägna sig åt sådan som kvinnor gör. Läs mer om detta i Jämställd förskola, som slutbetänkandet av Delegationen för Jämställdhet i Förskolan gav ut år 2006.

Det är också viktigt att vi har klart för oss varför vi vill ha fler män inom förskolan och vilken roll både kvinnor och män har i att vara en del i att förändra traditionella könsmönster och könsroller. Eller ska vi ha det för att förstärka den rådande genusordningen?

Män för Jämställdhet anmäler sig redan nu att låta sig inbjudas av Skolverket om någon referensgrupp kommer att starta :-)

I Lärarnas nyheter kan jag i dag läsa att ”Betydligt fler flickor än pojkar får högre slutbetyg, än resultatet på de nationella proven”. Detta är enligt Lärarnas tidning en skillnad som ökar med åren.

”Självklart kan man hävda att lärarna väger in mycket annat än resultatet på de nationella proven när det sätter betygen”, tänker Wofgang Dietrich som är undervisningsråd på Skolverket. För övrigt har han inte så mycket mer att kommentera om detta. Förutom att han är förvånad.

Jag tänker att det kanske är en könsblindhet som råder bland dem som arbetar i skolan. Alltså inte så att de är blinda över att pojkar och flickor är olika, snarare så att det inte funderar över hur de själva förhåller sig till respektive kön. Det är väldigt oroande, tänker jag, att killar som ändå presterar relativt bra på nationella prov, sänks när den betygssättande läraren gör sin helhetsbedömning.

Forskaren Alli Klapp har i sina studier från 2008, sett att det finns könsskillnader till flickornas fördel i. Hon menar i att flickorna är mer motiverade och därför får de högre betyg. Hon har också sett att flickorna har ett större föräldrastöd. Att de pratar mer med sina föräldrar om sitt skolarbete, hur de känner sig i skolan, hur de har presterat i skolan jämfört med pojkarna. Detta har en positiv inverkan på betygen, säger Alli Klapp.

Jag tänker att vi fortfarande har en lång väg att gå för att öppna ögonen över hur viktigt det är med genuskunskaper, inom många yrkeskategorier. Vilka förväntningar går vi som vuxna och bär på när vi möter unga killar och tjejer? Vilka förluster gör pojkar när vi hela tiden förväntar oss att de ska leva upp till dåliga maskulinitetsideal.

En stor vinst med att få fler skolor att arbeta med vårt material machofabriken, är att också de vuxna får en möjlighet att fundera över hur ”lådorna” för maskulinitet och femininitet kan förändras.