Jag har inte något personligt emot att det startas ett nytt nätverk för män i vårt land. Varför skulle jag ha det?  Snarare tror jag det är välbehövligt för frågor som berör män, genus, maskulinitet och jämställdhet att vi blir fler som är med i dialogen.

 

Det kanske till och med är bra när det blir tydligt att våra frågor inte alltid går att föra i samma organisation. Jag, personligen, är mycket medveten om att det finns många män som inte vill vara med i dialogen om jämställdhet. Bland annat på grund av den anledningen som du nämner i ditt inlägg. Men det finns många fler orsaker till att det fortfarande finns både kvinnor och män som inte vill ha ett jämställt samhälle. Det är ett faktum vi inte får blunda för.

 

Under rätt många år har det nu förts diskussioner om begreppet mäns våld mot kvinnor. Många hävdare att begreppet i sig skulle skuldbelägga enskilda män för ett våld de inte begår. Jag håller inte med om att det är begreppet gör så. Däremot menar jag att det behövs ett begrepp som tydligt beskriver vad vi vill göra något åt, när det gäller det som annars kallas för våld i nära relationer.

 

Jag tycker det är viktigt att vi män är med och ifrågasätter den dominanta maskulinitet som innebär att många män på olika sätt använder våld i olika former, för att upprätthålla sin/vår överordning. Då menar jag både män som individer, och män som grupp. Det betyder inte att jag ignorerar det faktum att också kvinnor kan ta del av maskulina sätt att lösa konflikter eller upprätthålla makt.

 

I Män för jämställdhet vill vi föra frågan framåt när det gäller vilka det är som är huvudaktörer när det gäller våld i dessa och i andra sammanhang. Det betyder inte att vi negligerar det faktum att också män drabbas av mäns våld. Tvärtom ser vi det som att oerhört viktigt att problematisera de, som i forskningen kallas, ”hegemoniska maskuliniteter” där våld tycks vara en viktig ingrediens. Att mäns våld mot kvinnor är en av de frågor vi lyfter i Män för jämställdhet är för att vi anser att detta är den yttersta konsekvensen av ett o-jämställt samhälle.

 

Vår huvudidé med Män för jämställdhet är att engagera fler män för att vara en del i utvecklingen av det jämställda samhället.  

Så har då Män för jämställdhet fått en bror. Eller är vi inte ens släkt, det nya mansnätverket som Pelle Billing startar idag och vi i Män för jämställdhet? Jag vet inte, men jag blir mycket nyfiken på det nätverk som stenhårt lanserar sig själv via kanaler som Billing i texter annars brukar vara motståndare till.

Det verkar vara en ny taktik som Per Ström och Pelle Billing använder sig av, att som troll smyga in på platser där "motståndarna" för sin dialog. Den här gången på genuslistan, som är Nationella sekretariatet för genusforsknings meddelandelista, och på Allt om jämställdhets facebooksida bland annat.

 

Min grundinställning är att det är bra att fler män engagerar sig i jämställdhetsarbetet. Det är bra att vi är många. Kvinnorörelsen har också delats in i många olika grupper och det för säkert frågan framåt. För visst är det så att vi tänker på dessa frågor på olika sätt, beroende på vilket perspektiv på frågan vi intar. Och det ska bli intressant och föra dialogen om vad vi menar med jämställdhet och hur vi tänker om maskulinitet och de normer som styr oss.

 

På sin fina hemsida skriver Mansnätverket bland annat att en del av deras plattform är att ”Jämställdhetspolitiken ska grunda sig på forskning och fakta”. Det är något jag håller med om. Jag brukar själv uttrycka mig som att vi inte kan uppnå jämställdhet om vi inte förstår att det behövs kunskap för att analysera det o-jämställda. För mig är genusvetenskapen ett sådant analysverktyg. ”Det är ett akademiskt ämne som har föreställningar om relationerna mellan män och kvinnor som sitt huvudfokus.” som de uttrycker det på Karlstads universitets hemsida.

 

 Men att då, som Pelle Billing, gör i så många sammanhang, döma ut genusvetenskapen som en politisk ideologi sprungen ur den feministiska teoribildningen och därmed inte som vetenskap, blir för mig väldigt missvisande. Det är klart att också jag är medveten om att det är svårt att finna objektiv kunskap. Samhällsvetenskapen är ju ett redskap för att analysera verkligheten så som den ser ut i dag. Om vi inte pratar om historia, som är en vetenskap för att tolka den verklighet som existerat. Den som analyserar, vetenskaparen, är ju också formad av den verkligheten.

 

Så visst är det så att både Pelle Billing och jag söker kunskaper från den vetenskap som vi tycker passar våra intressen bäst. Så som vi alla gör. Och att våra organisationer har olika bas för vår verksamhet.

 

Nu hoppas jag att det blir ett fruktbart samtal mellan våra två olika nätverk i den framtida dialogen om män och jämställdhet.

 

Men jag tycker det är synd att Mansnätverket på sin hemsida intar en lite arrogant attityd mot det arbete som faktiskt pågår och har pågått rätt så länge för att engagera fler män och för att lyfta frågan om mäns utsatthet i manssamhället. Mansnätverket ger ett intryck på sin hemsida av att vara det första nätverket av män som arbetar för män. De beskriver sig också som Sveriges mansnätverk. Jag har svårt att tro att Pelle Billing inte känner till att Män för jämställdhet finns. Snarare är det nog så att han använder sig av en av de så kallade manliga härskarteknikerna, tystnaden, för att han inte sympatiserar med de värderingar vi står för. (En anekdot i sammanhanget är att den logga som Mansnätverket använder sig av är näst in till kopia av den som Manliga nätverket hade)

 

Män för jämställdhet startade 1993 genom ett upprop till män att engagera sig för frågor om jämställdhet och framför allt mäns våld mot kvinnor. Ett par tusen män kom med i detta nätverk, trots att det på den tiden inte fanns något facebook. Manliga nätverket som det hette har sedermera ombildats till organisationen Män för jämställdhet. Men vi var inte först. Redan på 1970-talet fanns organisationen Befria mannen, som också var en reaktion på den tidens manssamhälle.

 

Det är kanske viktigt att i detta sammanhang poängtera att vi pratar om nätverk av män som engagerar sig för ett jämställt samhälle. Vad vi nu menar med jämställdhet?

Annars finns det mängder av manliga nätverk i mängder av maskulina sammanhang som funnits och fortfarande finns.

 

Med detta sagt vill jag i alla fall hälsa Mansnätverket välkommen in i arbetet för ett jämställt samhälle.

 

 

 

 

Nyårstal i Hallsberg 2010/2011


På grund av mycket vacker sång från Helena Salo, som ombads att sjunga en extra sång, fick jag spontankorta lite på talet. Men här nedan är mitt manus!

 

När jag fick frågan om att hålla nyårstal här i Hallsberg blev jag oerhört förvånad. Det var ju bara två år sedan jag stod här på torget och talade, om mitt första år i Hallsbergs kommun. Den gången hade jag bott här i ett år och jag hade börjat lära känna min nya kommun och de kvinnor och män och pojkar och flickor som bor här. Jag pratade om tiden den gången – vilket kändes som ett säkert ämne när man går från ett år till ett annat.

När jag stod här förra gången lovade jag att kämpa för en staty med Karin Bergöö att placera här på torget. Nu när jag fått förtroende från en hel del av er Hallsbergsbor att vara fullmäktigeledamot - så kommer en motion i detta ämne säkert att hamna på bordet under kommande år. Frågan är då bara om jag inte ska föreslå en staty för att hedra alla de kvinnor och män som funnits och fortfarande finns här i Hallsberg. För hur skulle alla män vid järnvägen och alla de bönder och entreprenörer av alla de slag, både inom den privata och offentliga sektorn, som skapat vår bygd klarat detta om vi inte gjorde det tillsammans? Så måste det också förbli!

Fast under de två senaste somrarna har vi uppmärksammat två av de speciella kvinnor vi haft här i Hallsberg. Det har varit sommarutställningar på Bergööska huset med Karin Bergöö 2009 och nu senast Elise Sahlqivist. Fabrikören som skapade den stora hattfabriken år 1878. Den som låg bredvid Bergööska huset och som tyvärr brann ner 1964. Vet ni det, ni som är lite yngre, att alla hattar på lyktstolparna efter Allégatan och hatten på CoopKonsum som ni ser om ni vänder er om,

är en hyllning till just Elise Sahlqvist. De sattes upp i slutet av 1980-talet för att hedra Elise Sahlqvist och halmhatten som producerats i Hallsberg, Hallsbergs första exportvara. Vilket vi inte ska glömma.

När jag fick frågan om att hålla nyårstal igen, tackade jag ja och först därefter kom jag på att jag inte kunde prata om tiden, som jag gjort förra gången. Eller om kvinnorna. Det var ju bara två år sedan och tiden går ju så fort. Så nu har jag moderniserat mig och slängde ut en fråga på facebook. En fråga till mina vänner om vad de tycker jag ska prata om när jag nu står här framför er. Svaren jag fick var att prata om:

  • Internationell solidaritet – betyder att vi tänker på människor runt hela vår värld, en natt som denna. Vi välkomnar också de människor som på flykt, eller av andra orsaker kommer från andra länder och hamnar här hos oss i Hallsbergs kommun. Från att ha varit en tallskog dit rallare från hela landet kom och där de tillsammans med köpmän etablerade sig. Där människor från när och fjärran skapade och skapar vår kommun bygger vi nu vidare med många nya svenskar, för en internationell utveckling.

  • Just i dag har också det folk som kallas Kerener samlats i Hallsberg för att fira nyår.

  • Alla människors lika värde – goda som onda. Det är lätt att glömma bort det när det varit ett valår. Många olika uppfattningar och många olika argument och idéologier har flugit omkring oss som tankar och ord. Men grunden för vår demokrati är att vi värnar just alla människors lika värde. Och det gör vi i Hallsberg, eller hur...

  • Mer resurser till tågtrafik – Ja, det är ju något som vi i Hallsberg är väldigt måna om. Inte bara för att personer ska komma i tid till sina möten och äventyr. Utan också för att vår kommuns utveckling ska kunna fortsätta så positivt. Järnvägen för gods och människor är viktigt för oss i Hallsberg och frågan är kanske om vi inte behöver bygga ut detta mot både Hjortkvarn och Vretstorp igen.

  • Att massor av företag fortsätter att köpa knäppa julklappar till sina anställda i stället för att ge pengarna till solidaritetsrörelser – ja, det kräver nog inte någon ytterligare kommentar.

  • Att samhället behöver eldsjälar som står upp för orättvisor, förtryck och utnyttjande i alla dess former. Att det bara är vi själva som kan forma samhället och framtiden tillsammans genom att ha ett gemensamt focus. - Inte heller något som behöver en extra kommentar.

  • Vad som är gemensamt för oss människor och vad som kan skilja oss åt, var också en kommentar från en vän – Det är något som vi som arbetar med jämställdhet ofta funderar på. För visst är det väl så att om vi sätter oss ner och funderar tillsammans så kommer vi ofta fram till att våra likheter – oavsett var vi kommer ifrån och vilket kön vi bär – är ofta större än våra olikheter.

  • Ostkaka – jo, jag fick ett förslag om att prata om ostkaka. Och hur gör man det? Jag vet inte, men kanske kan jag berätta att det finns både en småländska variant och en hälsinge variant. Och att det varje år, i Hälsingland, anordnas ett världsmästerskap om bästa ostkakan. Bedömningsgrunderna är utseende, konsistens, gnissel/knarr, doft och smak. Så varför inte se till att Hallsberg under år 2011 ställer upp i detta världsmästerskap med en speciell ostkaka :-)

När jag nu har nämnt alla dessa förslag så har jag också planterat mycket mer i era tankar om vad vad som skulle kunna sägas med dessa meningar. Eran egen kreativitet kommer nu att fortgå under hela 2011 och vi kommer säkert att få läsa om vår utveckling i både Södra Närkes tidning och Nerikes Allehandas Sydnärke-utgåva. Vem vet om inte också Hallsbergssnytt kommer att skriva en del.

På fem minuter ryms inte så mycket och vi vill ju alla skåla in det nya året i tid.

Och med detta kom jag alltså tillbaka till det där med tid. För vad innebär det att lämna ett år och gå in i ett annat?

Kan det verkligen vara så att bara för att vi sänder upp några nyårsraketer och skålar in det nya året – så blir det ett nytt år?

Kan ett nytt år verkligen vara nytt och varför, om det nu är så?

Är ett nytt år mer lockande än ett som knappt har avslutats?

1911, för hundra år sedan, stod Thermenius kontorslokaler på Västra storgatan färdiga. Det som idag är vårt kommunalhus.

Då hade Västra stambananen, som är grunden för Hallsbergs tätorts existens, varit färdig i sådär 40 år. Den första riktiga skolan i Hallsberg, Östra skolan, hade varit på plats i 10 år. Så samhället var på gång i allra högsta grad.

2011 är det 40 år sedan som Hallsberg blev en stor kommun där Sköllersta kommun införlivades med Hallsbergs kommun. I 40 år har vi haft 6 stycken tätorter. Det är Hallsberg, Sköllersta, Svennevad, Pålsboda, Hjortkvarn, Östansjö/Viby. I dag räknas inte Svennevad som tätort då det är mindre än 200 personer som lever där, men nu ska det byggas igen så vem vet om det kanske under år 2011 återigen blir en tätort. Håller vi samman dessa orter i en gemensam kommun?

Det kommer att byggas på fler ställen i vår kommun. Under 2011 kommer posten ha påbörjat arbetet med den nya terminalen där det ska finnas nästan 400 anställda. Med beskedet om att posten valde Hallsberg som etableringsort är det fler företag som expanderar och säkert kommer ännu fler företagare att förstå hur bra det är att finnas i Sveriges närmaste ort.

Så nu är vi på gång igen. Något mer som visar på detta är att under år 2010 har vi också ökat i befolkningsmängd. Närmare bestämt med 40 personer. Dessutom är det första gången gången på nästan 20 år med fler födda än avlidna. Där är ett plus på 9 personer varav mitt första barnbarn är en av dem.

De övriga 31 måste med andra ord vara inflyttningar som tyder på att fler än jag som inte är uppvuxna här, börjar hitta till vår fina kommun.

GOTT NYTT ÅR 2011