Det är bra med utredningar

0kommentarer

Jag tror på utredningar!

 

I dag finns en artikel i DN om att en utredning ska tillsättas för att få unga att läsa. Det är bra att regeringar tillsätter utredningar när de är bekymrade över sakernas tillstånd i vårt samhälle. Sedan är det inte helt fel att många kommer till tals när utredningen pågår – och av egen erfarenhet vet jag att det ofta är så, och att resultaten blir bättre när så sker.

 

Nu har Regeringens kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth bestämt sig för att tillsätta en utredning om litteraturens tillstånd i vårt samhälle. Det är bra! Jag hoppas då också att utredningen gör en liten historik om vad som faktiskt hänt när det gäller att få kvinnor och män att läsa. Kanske är det så att det rent historiskt har varit just Män som fått de största satsningarna? Jag tänker på hur folkbiblioteken skapades av den tidiga arbetarrörelsen med ABF i spetsen, hur arbetsplatsbibliotek lyftes fram och hur den billiga boken – En bok för alla – kom att öka läslusten hos arbetarklassen. Att faktiskt pojkar och män i allt högre grad också kom att läsa skönlitteratur genom dessa olika satsningar. Flickor och kvinnor som grupp har nog läst mer i alla tider.

 

Men så hände något som innebar att pojkar återigen valde bort läsandet. Fram för allt skönlitteraturen. Det blev liksom fult för pojkar och män att läsa. Eller vad var det som hände?

 

Jag hoppas utredningen tar hjälp av den forskning som finns för att ge oss lite mer svar på den frågan. Vad var det som hände? Blev det ”tjejigt” eller rent av ”bögigt” att läsa? Är det av den anledningen som identitetsökande pojkar ”väljer” bort läsandet?

 

Min uppfattning är att en utredning behöver ta till sig vad andra vad andra utredningar redan visat. Utredningar kan bli stärkande för varandra när så sker. Många utredningar de senaste 20 åren har visat att genusaspekten är viktig inom livets alla områden!

 

Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA), som ett färskt exempel, har visat med stor tydlighet vad genusaspekten på utbildning kan göra för att öka alla individers, såväl pojkars som flickors, möjligheter inom skolans ramar. Det finns tecken på att de vuxnas förväntningar på hur pojkar och flickor ska vara, innebär att i huvudsak pojkar förlorar i inlärningen, vilket så klart också påverkar pojkars värderingar och attityder kring läsandet.

 

I DEJA:s slutbetänkande Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan (SOU 2010:99), skriver de ”De förhållandevis stora genomsnittliga skillnaderna i betyg i olik ämnen har delvis sin grund i skillnader i intressen och upplevelser av vad som är viktigt att lära sig i skolan. Här är det uppenbart att samhällets olika förväntningar på flickor och pojkar formar dem olika och ger dem olika intressesfärer. Det är en utmaning för skolan att bryta den könsnormer som grundläggs utanför skolans väggar”

 

En mycket viktigt delrapport i DEJA:s arbete är också maskulinitetsforskaren Michael Kimmel:s rapport om ”Pojkar i skolan: ett bakgrundsdokument om ”pojkkrisen”, som jag tänker är bra bakgrundsmaterial (och som inte är nämnd i direktiven 2011:24) när riksarkivarien Tomas Lidman nu ska starta sin utredning om Litteraturens ställning.

 

Får Män för jämställdhet någon fråga om att på något sätt vara en del i utredningens arbete ska vi så klart tacka ja till den möjligheten.

 

Kommentera

Publiceras ej