Mannens kris - igen???

3kommentarer

Det pågår en liten kulturdebatt om manlighet just nu. Har ni sett eller hört den?

 

Det har skrivits en del böcker om individuella män och deras kamp med maskuliniteten. Ja, rätt många faktiskt, under en rätt lång tid. Men i senaste Babel, ni vet det där programmet på public service där de resonerar om böcker, samlades fyra män för att prata vidare om ”manligheten”. Alla fyra är författare, som lever i Stockholms innerstad (tror jag). Dessa författare funderar tillsammans över om det finns någon ”manlighetens kris”. Alla ger de i början av dialogen, varsitt exempel på olika former av maskulinitet i kris. Det är killarna i AIK-klacken som överkompenserar sin manlighet, det är mannen som jobbar på förskola och som inte vill hålla den lilla pojken mjukt i handen och det är alla de män som bär på en ”cocktail av känslor” som de inte riktigt vet var de ska göra av. Jag kan ana någon form av kritik mot feminister som ställer krav på enskilda mäns förändring. Förändringar som kan leda till en mer jämställd man och därmed vara en del av kampen för ett jämställt samhälle.

 

(Intressant att dessa medelklassens män använder begreppet cocktail, förresten. Som om det handlar om något slags party :-)

 

Jag fick kännedom om detta program genom att jag såg en artikel i Dagens Nyheters nätupplaga, där en Johan Croneman uppfattade samtalet som en ”knasdiskussion” som når ”monumentala höjder. Jag gillade Cronemans ton i artikeln när jag först läste den, men efter att ha lyssnat på dialogen i Babel ser jag mer Croneman som den där mannen som är rädd för maskulinitetens förändring. Han säger själv i sin artikel att varken han eller hans vänner ”känner igen förändringens vindar, hotet mot manligheten.” Det kanske är det som är ett av de viktiga problemen? Det finns alldeles för många män som inte vågat ta steget ut ur lådan, för att från den positionen fundera över vad maskulinitet egentligen handlar om. Vi behöver inta den underordnades position för att förstå.

 

Själv vill jag inte se dessa mäns beskrivningar av maskulinitet, som någon ny kris för män och manlighet. Snarare vill jag se det som den prövning av maskulinitet som vi, som enskilda män, under evinnerliga tider har gått igenom. Något som troligen alltid kommer att fortgå under lång tid framöver. Genussystemet med sina principer om hierarki och mannen som norm, är svårförhandlad. Jag ser maskulinitet som ett spektra över de olika maskuliniteter som männen i Babel beskriver. Jag håller med Johan Hilton när han säger att manligheten nog inte befinner sig i kris, snarare i en omförhandling. Där det finns frågor som; Vad är manlighet? Vad innebär det att vara man? Vad kännetecknar en man och vad är en mans uppgift?

 

Verkligheten som enskilda män befinner sig och den bild av den jämställde mannen stämmer inte alltid överens, säger Inti Chavez Perez. Och det är väl det som är pudelns kärna i denna omförhandling av maskulinitet, vilken är så himla besvärlig för så många män. Att vara den där medlöparen under den hegemoniska/dominanta formen av manlighet är ju så mycket enklare. Att skylla på ekonomin när man inte vill vara föräldraledig håller faktiskt i den maskulina världen.

 

Manligheten har väl, för den enskilda mannen alltid varit i omvälvning? Men det är lite kul, eller kanske är det tragiskt, att det finns dem som återigen försöker använda begreppet kris, för denna omvandling. Men jag tror inte att det är det som författarna är ute efter. Det är nog mer en rubriksättare någon stans.

 

Men det är ändå härligt att höra Erik Helmersson beskriva det han kallar för oförmåga, som Helmersson uppfattar som kris, att inte huvudpersonen i hans bok kan leva upp till alla de ideal som förväntas av en man. Synd bara att de inte når fram till begreppet hegemonisk maskulinitet, som en del av genussystemet. Det borde ha fungerat i en så pass intellektuell miljö som Babel ändå utgör. Jag blir oerhört nyfiken på boken, Den onödiga mannen, och ska genast beställa den från Stigs bokhandel i Hallsberg. Jag anar också att herr Medelhallsberg inte kommer att känna igen sig i denna stockholmsromans huvudperson. Men det gör också dialogen om maskulinitet så mycket mer spännande. För maskuliniteten och jämställdhetsdebatten ser olika ut, beroende på vilket sammanhang vi befinner oss i. Hallsbergs arbetarklass och Stockholms medelklass har inte så himla mycket gemensamt. Men det innebär inte att de inte kan samtala om maskulinitet på ett förnuftigt sätt tillsammans. Kanske är det längre mellan Cronemans medelklasstillvaro och författarnas medelklasstillvaro?

 

Det som jag tycker är besvärligt med dialoger som dessa är, att de bygger vidare på en historia om att män inte riktigt vet var de ska ta vägen i denna omförhandling. I stället, eller i alla fall som ett komplement till denna härliga dialog, borde vi prata om hur förhandlingen borde gå vidare. På vilket sätt vi tillsammans kan ändra på de strukturer som återskapar det ”manliga” och det ”kvinnliga”.

 

Mannen är mannens varg är ett fint uttryck som jag kanske kommer att använda framöver. Erik Helmersson använder det begreppet när programledaren får en insikt i att det inte är kvinnor vi män förhåller oss till, när vi skapar maskuliniteten. Snarare är det andra män som hela tiden är dem som puttar tillbaka oss in i lådan av ”rätt” maskulinitet. Också ett faktum som finns i forskningen sedan nästan 20 år tillbaka. Jag tänker inte minst på Holters och Aarseths undersökning som går under namnet ”Mäns livsammanhang”, som kom ut på svenska 1993. Väl värd att läsa igen, för dem som vill hoppa in i denna debatt.

 

 

3 kommentarer

Anonym

06 May 2011 21:02

Hatar du kvinnor?

Tomas Wetterberg

06 May 2011 22:33

Jag förstår inte frågan. Det är klart att jag inte hatar kvinnor!



Det har dock hänt att jag ibland också fått frågan om jag hatar män, vilket också faller på sin orimlighet.



Inte skulle jag väl vara engagerad i en organisation som arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män, om jag inte tycker om kvinnor och män.

Anonym

06 May 2011 23:48

Så mycket du skriver! 

Kan du skriva mina uppsatser i svenska istället för mig? :p

Kommentera

Publiceras ej