Hur påverkar maskuliniteten och patriarkatet hela samhällsordningen, och på vilket sätt kan kvinnor vara en del i att upprätthålla båda. Det är en fråga som dök upp på Facebook häromdagen, föranledd av att jag ifrågasätter varför det är så många som vill ha en man till ledare för vänsterpartiet. Eller, om de nu vill ha delat ledarskap, inte kan tänka sig två kvinnor.

 

Det jag skrev på Facebook var att ”det finns en stor likhet mellan Vänsterpartiet och de övriga partierna. Inte ens de orkar ge en kvinna förtroendet att vara ledare.” Av detta inlägg uppstod sedan en hel del kommentarer, som är väl värda att gå vidare med. Mycket tankar kom i vindlingar hos mig och många andra. Vilket jag tycker är en styrka på Facebook.

 

Kommentarerna handlade om att jag glömt Centerpartiet, som nu har en kvinna som ledare och snart kommer att få en ny kvinna som ledare. Jag hade också tänkt bort Miljöpartiet. Ett parti som allt sedan start, har både kvinna och man som ledare. Jag fick också en fråga om jag bara kan tänka mig kvinnor som partiledare. Mitt svar där handlar om att jag snarare önskar en person med feministiska värderingar och inte så som Centerpartiet, en kvinna som ledare men som står för traditionellt maskulina värderingar. Det gick fort, som så ofta på Facebook och Twitter, men min grundtanke är sådan. Även om jag också tänker att det behöver lite mer förklaringar, då mina tankar kan vara nog så svåra att förstå, också för mig själv. Ibland! Jag vill gärna erkänna att jag faktiskt inte vet om Annie Lööf ser sig som feminist.

 

Facebook är dock inte en plats för att utveckla längre inlägg, så jag väljer då att dela mina funderingar vidare här, på bloggen, istället.

 

Så här tänker jag:

 

Patriarkatet med dess genusordning har en lång historia. Hur det startade kommer jag inte att ta upp här, då jag inte vet om någon vet det. Men det vi betraktar som traditionell patriarkal grundvärderingar är att män, och det män sysslat med genom historien, ses som viktigare för samhällsutvecklingen än det som kvinnor skapar och tänker. Jag tänker då på både obetalt och betalt arbete, men också på de kunskaper, erfarenheter och värderingar som anses vara värda att föra vidare.

 

I modern tid har vi dragits med begrepp som "den närande" och "den tärande" sektorn, som ett exempel på detta. Det är gruvor, skog och industri som skapar välstånd och kallas för produktion. Det kvinnor sysslar med kallas för reproduktion. Eller att det privata näringslivet skulle vara mer väsentligt än det offentliga näringslivet. Ja, den offentliga sektorn får inte ens kallas för näringsliv av nationalekonomer och många andra.

 

När jag tänker om detta, tänker jag att detta också är traditionellt maskulina värderingar. För mig skulle en genusförändring innebära att vi ser allt arbete i samhället som lika väsentligt för vårt välstånd. De varor som används i de yrken som idag inte kallats för produktiva, måste ju tillverkas någonstans. Det finns ett starkt samband mellan traditionellt ”manliga” yrken och traditionellt ”kvinnliga” yrken och vad vi gör i våra hushållssfärer.

 

För mig handlar inte maskulinitet enbart om enskilda män eller män i grupp och vad vi gör. Även kvinnor kan vara maskulina, såväl som att män kan vara feminina. Det handlar också om hur vi ”könar” den verklighet vi befinner oss i. Det handlar om strukturer och sociala sammanhang.

 

Jag menar, med stöd av Connells teorier, att i den genusordning vi lever så har män som grupp, och många enskilda män, rätt mycket att vinna på att upprätthålla patriarkatet och den hegemoniska maskuliniteten. Detta innan de/vi förstått vad ett jämställt samhälle kan innebära för allas vår hälsa och, faktiskt, fred på jorden. Jag menar också att det inte är enbart män som försvarar den traditionella genusordningen. För många kvinnor och män är genusförändringar kanske mer kostsamt, än att stanna kvar i den ordning vi har. "En vet vad en har men inte vad en får", är ett välkänt uttryck här i Närke.

 

Ni ska veta att det är ganska många tillfällen, framför allt då jag arbetade med genus i förskolan, som jag fått argument som att nu har väl jämställdheten ändå gått för långt.

 

Av den anledningen tror jag att Connell har rätt när han skriver att:

 

Mäns intresse av patriarkatet finner sin förtätade form i den hegemoniska maskuliniteten och försvaras av hela det kulturella maskineri som bär upp den hegemoniska maskuliniteten. Detta intresse är institutionaliserat i staten; det underbyggs av våld mot kvinnor och homosexuella män. Det europeisk-amerikanska mönstret att män investerar i patriarkatet sprider sig över världen genom kulturens globalisering och genom de ekonomiska relationerna. Dess grepp över metropolerna stärks genom saluförandet av maskulina ideal såsom idrottsstjärnor, och genom att vapenlobbyister och media i samförstånd hjälps åt att hylla våldet.  Männens intresse av patriarkatet hålls vidare uppe genom stöd av kvinnornas investering i samma patriarkat, vilket tar sig uttryck i lojalitet till patriarkaliska religioner, i romantiska berättelser, genom att de upprätthåller skillnader/dominans-synen i barnens liv, för att inte tala om kvinnlig aktivisms mot fria aborter och homosexualitet

(R.W. Connell ”Maskuliniteter” sid. 231. Daidalos förlag 1999)

 

Det är tankar som dessa som blommar upp hos mig, när jag menar att Maud Olofsson och Annie Lööf, står för traditionellt maskulina värderingar. Med det sagt - vill jag ändå säga det självklara, att det är bra att kvinnor finns på ledande positioner i hela samhället. Jag tror på positiv särbehandling åt båda hållen. Centerpartiet har en mängd kvinnor i sin historia som gjort mycket bra för jämställdhetsutvecklingen. Precis som folkpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har kvinnor som varit kraftfulla i jämställdhetsutvecklingen. Ja, det finns en hel del både kvinnor och män som också är feminister inom dessa partier.

 

Men jag har lite mer bråttom än vad pragmatismen tillåter. Jag är inte heller så säker på att den liberala feminismen tillåter en utveckling som ifrågasätter de kapitalistiska/patriarkala samhällsstrukturer och hegemonier som styr tänkandet hos så många i dag.

 

Kanske var det detta som låg bakom mitt allt för snabba facebooksinlägg?