På grund av att jag hade ett jobb jag måste slutföra kunde jag inte delta på galan för Fred och Miljö som arrangerades i Örebros stadspark i kväll. Men jag har via konferencieren lovat att lägga hela mitt manus här på bloggen. Med andra ord här kommer en lång text :-)
 

Fred – Miljö – och Män

Män för Jämställdhet är en organisation som funnit sedan 1993, även om vi från början ”bara” var ett nätverk av män, spridda över hela landet, som svarade på ett upprop skrivet av de män som då var medlemmar i styrelsen för Rädda Barnen.

Det nätverk vi var från början hade inte så mycket av gemensam ideplattform för våra frågor, så som vi har idag. Men det var, liksom när kvinnorörelsen startade en gång i tiden, en samling med personer som ville förändra situationen i samhället, till ett samhälle där män också tar större ansvar för frågor där män är involverade. Med fokus på Mäns våld mot kvinnor.

1993 pågick ett mer tydligt krig, i det som brukar kallas för det forna Jugoslavien. Ett krig, som så många andra krig mellan nationer eller inom nationer, eller som det står i Nationalencyklopedin; Krig förs vanligen mellan stater men även mellan folkgrupper inom en stat eller ett territorium (inbördeskrig, stamkrig).

Det krig vi nu fick läsa om varje dag i våra tidningar och följa på TV:s olika nyhetsrapporteringar, visade sig för oss som oerhört mycket grymmare än tidigare krig, då allt fler civila drabbades. Och då i synnerhet kvinnor och barn. Vilket vi idag vet att krigen gör, drabbar allt fler civila, alltså.

Det som skilde sig från tidigare krigsreportage var att den här gången beskrev media, på ett nytt och tydligt sätt, också hur soldater som var män, använde sin makt gentemot kvinnor. Inte bara så som vi sett tidigare med bilderna från Vietnamkriget på 1970-talet, med brinnande barn. Utan nu fick vi också se och höra hur männen på alla sidor våldförde sig på civila kvinnor. Hur kvinnor användes som sköldar för männen vid fronterna. Hur kvinnor samlades ihop i läger för att våldtas av soldater, förutom alla våldtäkter som pågick när de rensade byar, som det heter.

Detta upprörde så klart alla oss som läste, men som vanligt var det mest kvinnor runt om i världen som protesterade mot detta – och männen var som vanligt tysta. Knöt kanske sina händer i fickan, men inte några större protester. Något lite mer kunde vi höra från männen när massakern i Srebrenica avslöjades några år senare. Men tankar om att ifrågasätta hur pojkar blir män i maskulinitetens socialt nedärvda mönster, skrev inte media så mycket om.

Detta absurda våld, samt männens tystnad om detta våld, reagerade dock männen i Rädda Barnens styrelse på genom att sända ett upprop, via media, till svenska män – Denna fråga borde vara något som svenska män reagerade över och tog kamp emot. Det är mäns ansvar att detta pågår – inte bara för att det är män som utför övergreppen där på plats, utan också för att det i huvudsak är män som löser nationella konflikter med våld som metod.

Det är män som i huvudsak utnyttjar kvinnor och barn av alla kön, i den så kallade sexturismen, som också uppmärkasammades för första gången på allvar i svensk media - samma år, då en svensk man greps för att ha köpt barn för att ha som sexslavar. Tänk att bara använda begreppet sexturism – hur kränkande är inte det? Det är genom att skapa en lag om att män inte får köpa sex, som sexslavhandeln i vårt land är något mer begränsad än i många andra länder.

Det är i huvudsak pojkar och män, som utför det mesta våldet var vi än ser oss omkring, på skolgårdar, på våra gator och torg, i våra hem och på våra idrottsarenor.

Det fanns då cirka 2 000 män i vårt land som reagerade och svarade på uppropet att vi var villiga att ta ansvar för att motverka mäns våld. Det dröjde till 1998 innan vi kom igång på allvar här i Örebro.

Vi bildade Manliga nätverket som med åren har utvecklats till att bli en respekterad riksorganisation, med ett antal lokala grupper.

Vi heter nu Män för Jämställdhet och har en idéplattform som grundar sig på feministisk ideologi och vetenskap. Vi arbetar inte bara med utbildningsprojekt för ungdomar som Machofabriken och Killfrågor.se, som ni kan finna på nätet. Vi jobbar också med opinionsbildning för att fler män ska ta ansvar för jämställdhetsutvecklingen. Inte bara här i Sverige, då vi numera också är en del av en världsomspännande organisation som heter MenEngage.

Vi arbetar med frågor om maskulinitet och jämställdhet. Något som vi menar är viktigt för att mäns våld mot både kvinnor och andra män ska minska. Vi menar att dessa frågor också är viktiga för att skapa förändringar som har med dagens tema att göra. Alltså hur får vi manssamhällen att sluta kriga och sluta skita ner vår gemensamma jord.

Vi brukar uttrycka det som att – Mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av ett o-jämställt samhälle – Jag menar att också fred och en bra miljö är beroende av att vi kan leva jämställda.

Jag menar att när vi pratar om frågor som denna festival handlar om - miljöförstöring och krig, är det också en fråga om hur i huvudsak män agerar i våra samhällssystem, som orsakar mycket av det vi vill komma tillrätta med.

Genom historien kan vi se i huvudsak män som startar krig och genomför dem, samt kvinnor som försöker stifta fred. Lika är det när det gäller vårt klimat.

Jag tror det finns ett samband mellan hur män som grupp omedvetet söker upprätthålla gamla patriarkala mönster och ideologier för att tillskansa sig mer makt och kontroll, eller åtminstone bevara den makt och kontroll som manssamhället har.

Det är synd att det är så få som har satt krig och miljö i detta perspektiv.  

Nu menar inte jag att alla män bär skuld till detta, lika lite som jag menar att alla män är våldsamma. Den enskilda mannen försöker vara bättre än det manssamhälle, det patriarkat vi tillsammans upprätthåller.

Men när jag tittar mig omkring på ett strukturellt plan ser jag att av allt våld som utövas i världen, är det män som till 95 % är aktörerna.

Tittar jag bara här i Sverige ser jag, när det gäller misshandel är 89 % av dem som utövar våldet män. Jag misstänker att siffrorna ser ungefär lika ut när det gäller vilka som agerar i krig och vilka som bestämmer när det gäller att krigen ska genomföras.

När vi sedan titta på hur vi agerar när det gäller att förstöra vårt klimat – är siffrorna säkert rätt lika. Vi behöver bara se på vilka som äger industrierna och vilka som innehar den politiska makten runt om i världen så ser vi att det är en stor majoritet av män.

(Om inte Miljöpartiet är här i kväll, och även om de är det, vill jag slå ett slag för att de faktiskt är det första politiska partiet som kommer med ett program för hållbar utveckling där dessa frågor har slagit samman.)

Jag menar att det är viktigt att vi också funderar över, inte bara vilket kön som bestämmer och utför krig och miljöförstöring. Vi behöver också fundera över hur världen förstås. Förstår vi vår värld utifrån begrepp och förklaring som passar in i det som män har tänk genom tiderna.

Ja, så var det i alla fall när tidningen som följde tillblivandet av Nationalencyklopedin, ställde en fråga till alla författarna som fanns med när hela bandet var klart 1994. Frågan de fick var vilka personer i världshistorien som betytt mest för vårt tänkande, vårt varande och vårt handlade i dag. En lista på 50 personer skulle väljas fram.

Tror ni det fanns så många kvinnor på den lista som sedan kom fram. Nej, här kom namn som Muhammed, Jesus och Buddha först, sedan fanns det namn som Hitler, Mao TseTung, Stalin, Napoleon och många andra. När listan summerades visade det sig i alla fall att en kvinna kom med. Hon kom på plats 98 och heter Jeanne d´Arc. En kvinna som utklädd till man stred med Jesus på sitt standar i kriget för att befria staden Orléans.

För om vi ser könsfrågan inte bara som en identitetsfråga, utan också så som jag menar, en strukturell fråga som påverka hela vårt samhällsystem, så kan vi få helt andra lösningar inför framtiden. Om vi gör klart för oss att det som kvinnor tvingats göra under patriarkala former, trots allt annat kan vara till nytta för hela vårt samhällssystem. Vi måste förstå att vi producerar för liv och omsorg om varandra, och inte tvärtom. Det är omsorgen om varandra som leder till produktionen.

Ta det här med miljön till exempel…

Män och kvinnor reser nästa lika mycket, men männens resor är längre och det skiljer sig på färdmedel. Om kvinnorna skulle börja resa på samma sätt som män, eller tvärtom så får det konsekvenser för miljön. I Malmö har de räknat ut att om kvinnor reser som män så:

Ökar andelen bilresor med 17 %

Koldioxidutsläppen ökar med 31 %

Utsläppen av kvävedioxid ökar med 35 %

Skatteintäkterna skulle öka med 130 Mkr/år

Miljökostnaderna skulle öka med 300 Mkr/år

Behov av yta, bara i Malmö, skulle öka med 200 stycken Möllevångstorg. Typ Stortorget i Örebro.

Dessa siffror kommer från en undersökning som gjordes i Malmö 2008, men det har nog inte hänt så himla mycket sedan dess och jag antar att dessa siffror är överförbara till alla våra städer i vårt land, vilket kommer att betyda enormt stora siffror.

Eller det här med krig?

Nåväl vad jag vill säga med det här lilla talet är att utan en förändring av vårt tänkande, där både kvinnors och mäns gjorda erfarenheter tas tillvara kommer vi att ha svårt att uppnå en värld där vi slutar kriga och agerar för att jorden ska bestå. Det handlar inte om att kvinnor och män är biologiskt olika och därför tänker på olika sätt.

Det handlar om att män och maskulinitet har fått råda i allt för många år och att de värderingar som råder över makten i våra samhällen är inte bra för oss. Vad vi behöver lära oss är att det sätt som kvinnor i högre utsträckning har lärt sig leva efter, är mer till gagn för omsorg och överlevnad.

När jag år 2002 presenterade mina förslag till ett hur vi skulle bli ett jämställt samhälle, använde sig Expressen av det som brukar kallas för förlöjligandets härskarteknik. Rubriken de satte när min rapport refererades var ”Han vill göra män till kvinnor”. Jag funderade några timmar och när jag sedan använde mig av det begrepp som de unga så ofta använde på den tiden, blev jag klar över att rubriken inte var så dum.

Begreppet de unga brukade använda då var: Och?

 

Tack för mig

Så är då dialogen igång igen inom Örebro län om vi ska tillåta könsstympning av pojkar. För några år sedan tog Örebro läns landsting det modiga beslutet att inte tillåta denna omskärelse, som en del vill kalla detta ingrepp. Men med en ny politiker som ansvarig för vårdfrågorna, dock från samma parti och län, verkar det som att lobbyverksamheten tagit ny fart.

I dagens NA  visar Robert Mörk, socialdemokratiskt landstingsråd, att en ny tveksamhet inför barns rättigheter, i förhållande till föräldrarnas religiösa övertygelse väger ganska lätt.

Motiveringen för Mörk att bryta FN:s barnkonvention tycks vara att en ”måste ha förståelse för de religiösa och hygieniska aspekterna” . (Om han inte är felciterad)

Enligt samma artikel i NA, menar Imamen Hassan Elsaid att ”omskärelse inte är ett val för en troende muslim utan en plikt som inte går att välja bort”.

När det gäller medicinska argument tycker jag att Mörk ska lyssna på urologerna som är mycket tveksamma till ingreppen, både vad gäller hygienargument som andra argument. Inte minst är det viktigt att fundera över om vår gemensamma skattefinansierade vård, ska göra ingrepp på barn som inte har någon sjukdom. Men jag tycker framför allt att FN:s barnkonvention borde gälla, då vi har erkänt FN.

Jag tänker att det kan vara viktigt att läsa åtminstone inledningen på barnkonventionen, innan debatten går vidare. Då tänker jag framför allt på följande skrivning.

Första stycket i andra paragrafen:
”Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.” (Min kursivering)

Svenska FN-förbundet styrelse har i ett motionssvar till årets kongress uttalat sig i frågan på följande kloka sätt:
Manlig omskärelse motiveras huvudsakligen av religiösa/kulturella, medicinska eller estetiska skäl. Inom judendom och islam är omskärelse av pojkar vanligt, och anses på vissa sätt jämförbart med det kristna dopet. I USA är en klar majoritet av den manliga befolkningen omskuren. Enligt FN:s världshälsoorgan WHO är 30 procent av världens pojkar och män omskurna.

Till stöd för ingreppet förs ofta fram att religionsfriheten måste värnas, att forskning visat att manlig omskärelse kan bidra till minskad HIV-spridning, samt att FN:s barnrättskommittéinte formulerat ett förbud mot manlig omskärelse.

FN-förbundets styrelse anser inte att något av dessa argument motiverar en inskränkning av det enskilda barnets integritet och rättigheter. Religionsfriheten bör värnas, men kan i vissa fall också begränsas. Att använda minskad HIV-spridning som argument till stöd för manligomskärelse är långsökt i ett sammanhang som rör barn. Att FN:s barnrättskommitté inte uttryckligen förbjuder manlig omskärelse behöver inte förhindra att Svenska FN-förbundet uttalar sig mot manlig omskärelse.

När mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och barns rättigheter diskuteras på FN-nivå, finns det många av de gammelpatriakala länderna, inklusive Vatikanstaten, som arbetar för att försämra de mänskliga rättigheterna. Jag tycker det är olyckligt att ledande landstingspolitiker nu är på väg att hamna i samma fålla.

Jag funderar också på en eventuell fortsättning på dialogen om vad vi ska acceptera inom ramen för religionsfrihet. Vilka andra patriarkala mönster är acceptara i framtiden?

Till skillnad mot könsstympning av pojkar, är könsstympning av kvinnor enligt lag förbjuden i Sverige. Kan det vara så att också detta ska omprövas av Örebro läns landstingspolitiker. I alla fall om vi tar den ”lindrigaste” formen av könsstympning. Den där formen som ”bara” handlar om att skada klitoris genom att bränna eller pricka organet. Läs mer om könsstympning på Vårdguiden

Jag funderar på om det inte vore klokare att politikerna i Örebro läns landsting utvecklar sitt modiga beslut att inte tillåta könsstympning/omskärelse av pojkar, till att genom motioner och på andra politiska sätt arbeta för att vi ska vidga lagen mot könsstympning, till att också gälla pojkar.

Ett tips till Örebro läns landsting är att, med stöd av Barnkonventionen §19, påbörja ett informations och utbildningsarbete för att påvisa att könsstympning är något som kan väljas bort.

  • Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.
  • Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande