Jämställdhetsintegrering har motstånd

1kommentarer

Idag har jag haft en stark huvudvärk. När jag gjorde en twitter om att jag hoppades att det inte var mitt jämställdhetsarbete som ligger bakom min huvudvärk fick jag en kommentar jag tycker om. En vän till mig skrev att det kanske var en antifeministisk voodoo, som låg bakom. Ganska intressant tanke då jag, när jag nu börjat ett längre projekt där jag ska jobba som projektstödjare med jämställdhetsintegrering, har ägnat ett antal arbetsdagar åt att läsa och funderat över jämställdhetsintegrering. Varför går det så trögt, har jag tänkt. 

Alltså den där viktiga delen i jämställdhetsarbetet när alla de jämställdhetspolitiska målen ska omvandlas till verklighet, i alla tänkbara sammanhang. Det är märkliga funderingar som kommer in i min hjärna, när jag tagit mig tillbaka genom dokument så som regeringsbeslut, utredningar på regeringsnivå, mängder med metoder för att arbeta med frågan och inte minst tittat igenom hur många som faktiskt redan borde ha jobbat med frågan på ett mycket ingående sätt. Vi har ju ändå haft regeringsbeslut på att myndigheter ska integrera jämställdhet, sedan 1994. Borde vi inte ha kommit längre än vi har då?

Det är lite av samma upptäckt som jag gjorde när jag hade förmånen att finnas med som sakkunnig i utredningen om Kvinnofridsuppdragen. Slag i luften (SOU 2004:121) - kom betänkandet att heta. Det var inte många inom myndighetssfären som hade jobbat enligt de direktiv som Regeringen hade gett dem via regleringsbreven. Det var som att de tyckte sig ha bättre idéer om hur Regeringens politik skulle genomföras, och att de folkvalda inte skulle lägga sig i.

Någonstans här ute i verkligheten finns det ett motstånd mot att genomföra jämställdhetsåtgärder. Det är ett motstånd som vi ännu inte har tillräckligt med kunskap om. I alla fall har inte jag det. Ingrid Pincus skrev en del om det här i slutet på 1990-talet, där hon avslutade med sin avhandling om mäns motstånd och ambivalens. Hon disputerade 2002. Där kunde hon bland annat konstatera att det fanns olika former av motstånd, både passivt och aktivt. Men att de i båda fallen ändå kunde klassificeras som motstånd. Även det passiva motståndet måste väl ändå ses som aktivt, då en bestämmer sig för att vara passiv. Det är ju också ett sätt att utöva makt och kontroll, som Pincus skriver i ”Kvinnomaktutredingen” (SOU 1997:114)

Å så finns boken Motstånd och fantasi: historien om F, som kanske närmar sig problematiken ännu mer, då den handlar om det motstånd mot feminism. Feminism, genusvetenskap och jämställdhet är ju begrepp som hör samma intimt då de förutsätter varandra för ett fullgott jämställdhetsarbete. Kanske är det där skon klämmer. Feminismen ifrågasätter ju den rådande ordningen!

Så tänker jag om mycket jämställdhetsarbete just nu. Det finns mycket verksamheter i vårt land, där det jobbas intensivt med att integrera jämställdhetsperspektiv. Men hur långt är de beredda att gå?

När jag arbetade med jämställdhet i förskolan, fick jag ofta höra uttryck som att jämställdheten var på väg att gå för långt, när pojkar med glädje började leka med så kallade flicksaker, som dockor, rosa utklädningskläder och prinsess-slott. Det kom till och med en och annan fråga om vi höll på att göra pojkarna till homosexuella genom vårt genuspedagogiska arbete. Inte har jag hört några dylika frågor när så många projekt pågått som handlat om att få flickor att bryta in på pojkars arena. Så som till exempel alla de projekt som handlat om flickor och teknik.

Handlar dessa frågor om att så länge vi håller oss till de normer som män genom tiderna har skapat så är det inte så farligt? Stod det inte i den gamla jämställdhetslagen att

Är det samma problematik som dyker upp i huvudet på kvinnor och män när vi pratar om regional tillväxt och jämställdhet. Tänker de därute att kvinnor och tillväxt är motstridiga intressen? Vi vet ju sedan lång tid tillbaka att de yrken där det i huvudsak arbetar kvinnor har ett lägre ekonomisk värde. Tänker de att tillväxt är en ekonomisk term och därför kan det gå illa om vi blandar tillväxt och jämställdhet?

Tänker de att då kvinnors arbetsmarknad idag har lägre löner än mäns arbetsmarknad, så leder det till att tillväxten inte blir så hög om jämställdhet och tillväxt mixas.

Men om så är fallet, hur tänker de då? Menar de att de yrken som kvinnor utövar, i sig, är mindre värda? Att omvårdnaden av våra liv och livsbetingelser, är mindre värda?

Tänk om det är så, att just re-produktionen av liv är det som skapar tillväxt?

Referenser:
Pincus, Ingrid ”Män som hindrar och män som främjar jämställdhetsarbete”.
SOU 1997:114 Rapport till Kvinnomaktutredningen

Slag i luften. En utredning om myndigheter, mansvåld och makt.
SOU 2004:121, Statens offentliga utredningar (SOU) 13 december 2004, Utbildningsdepartementet

Wahl, Anna med flera Motstånd och fantasi : historien om F. Studentlitteratur AB. 2008

1 kommentarer

lg

19 Jan 2013 20:21

Hej

Läste precis igenom din presentation och undrar: har du någonsin haft ett riktigt arbete? Du vet ett sådant där kunderna/klienterna frivilligt betalar för dina tjänster med sin egna pengar? Och om de är missnöjda kan vända sig till någon annan som levererar ungefär samma tjänst/produkt?

Svar: Hej du anonyme. Det är klart att jag har, och har haft, riktiga arbeten. Precis enligt din definition. Sedan kan vi så klart fortsätta resonera om vad "riktiga arbeten" är för något. Men din adress är en misstänkt spam, enligt mitt virusprogam. Så jag är lite försiktig.
Tomas Wetterberg

Kommentera

Publiceras ej