Almedalen/Gotland 2013 (dag 2) En normkritisk dag!

0kommentarer

Normkritik och Intersektionalitet är två begrepp jag just nu försöker få riktigt klara för mig. Det är inte så himla enkelt. Framför allt när jag ska börjar tänka på hur jag  själv förhåller mig till de normer jag vill förändra.

Detta var temat för mitt första seminariebesök i dag.

Att leva som vi lär – att våga se diskriminering inom organisationen” var rubriken och Ungdom mot Rasism var arrangör. Är alla verkligen välkomna i våra organisationer, organisationer som ska vara så tillåtande, var en av frågorna. Sara från Rädda Barnen lyfte bland annat frågan om hur vi tänker om oss själva i förhållande till normen. Jag funderade då på mig själv – jag som vit, man och till synes en representant för medelklassen, utan några synliga funktionshinder dessutom i medelåldern (När slutar medelåldern?). En riktig, till synes, representant för den rådande normen i vårt samhälle.

Hur många gånger får jag inte brottas med detta? Hur många gånger får jag inte fördelar av just det, när jag pratar om genus- och jämställdhetsfrågor?

En spännande fråga som Hanah från Röda korset tog upp, tycker jag var den om att alla blir så glada när det kommer fler män in i Röda korset. Likaså när det pratas om fler män till skolan, förskolan och in till vården. Men ingen förklarar varför de blir glada. Vad är det dessa killar representerar? Är det att normen ska upprätthållas, eller är det att den ska brytas. Hur många gånger resonerade vi inte om detta när jag fanns med som sekreterare i Delegationen för Jämställdhet i förskolan.

Vad är normen i vår organisation? Jag som nu finns på en enhet som arbetar med mänskliga rättigheter och jämställdhet. Jag som finns som ordförande i Män för Jämställdhet. Hur ska en vara för att företräda en organisation – eller en institution? Vilka normer ska vi byta och hur gör vi? Spännande frågor.

Efter det blev det en timme att lyssna på och få inspiration av Gudrun Schyman. En feminist som funderat mycket på att bryta normer. Som också gjort och gör det. Bara tanken om att lyfta den dagsaktuella frågan om säkerhetspolitik.  

Där de traditionella politiska partierna pratar om mer pengar till försvar och krigsinsatser pratar Feministiskt initiativ om att lägga pengar på att ändra på mäns beteende. Det är mäns våld som ligger bakom krigföring. Inte minst krigföringen mot kvinnor. Hur var det WHO uttrycker det i senaste studien? Omkring 35 procent av alla kvinnor i världen misshandlas någon gång av sin partner eller närstående.

Efter lunchen tog jag mig till ett par bostadspolitiska seminarer. Med genusglasögonen på var det ganska tragiskt att se. På det ena seminariet, arrangerat av min kära organisation HSB, resonerades det om hur renoveringsprojekt ska startas. Det är en miljonprogramsområde som ska renoveras. Nu ska det ske med energibesparing till ett rimligt pris, var utgångsläget för seminariet. Här fanns inte någon annan norm än att lönsamhet handlade om ekonomisk lönsamhet. Att det är lönsamt för jordens klimat och därmed vår gemensamma miljö, fanns inte ett spår av. Dessutom satt det 26 män och 7 kvinnor i publiken och på podiet fanns det 8 män. Språket var oerhört tekniskt, kanske kan jag kalla det maskulint!

nästa bostadspolitiska seminarium, som var arrangerat av Regeringskansliet, var det inte så mycket bättre. Här var det mängder med män i publiken och några kvinnor. Ja, det var så mycket folk att jag fick stå i hallen utanför och lyssna och försöka se. På podiet såg jag dock endast män, så länge jag var kvar. När jag lyssnade på en av dem, insåg jag att det för varje man som dök upp blev det allt mer maskulint. Det språk som ekonomen från KTH använde sig av var absolut till för grabbar som kan raljera. Men det var ändå rätt skönt att höra när nästa talare kom upp, att han ändå ville föra fram en tanke om att vi måste ha ett samhällsperspektiv när vi pratar om boende.

Två seminarier som handlade om en hållbar framtid. Två seminarer som inte förde fram något om de som ska bo. Kvinnor, flickor, pojkar och en hel del män som faktiskt inte är så himla tekniska som normen kräver. Hur blir vår boendemiljö om det endast planeras av män som är som dem jag lyssnade på i dag?

För mig gav det massor med energi då jag förstår att detta är en bransch där vi behöver prata mycket mer jämställdhet, genus och normkritik.

Efter det vandrade jag runt i Visby och funderade över hur mycket folk det egentligen befinner sig inom ringmuren just nu. Hur många engagerade för viktiga frågor som möter varandra och funderar tillsammans. Bara denna dag har gett mängder för mitt arbete med jämställdhet.

Å så är det fyra dagar kvar.

 

 

Kommentera

Publiceras ej