Almedalen/Gotland 2013 (dag 3) Maskulinitet är dyrt!

0kommentarer

Maskulinitet är dyrt!

Inte bara när vi räknar kostnaderna för det våld som män utsätter kvinnor och andra män för. Maskulinitet är också dyrt för männen själva! Det kostar på en mängd olika sätt när män ska manifestera (kul ord i sammanhanget) allt det som ska manifesteras för att visa manlighet. Magnus Jacobsson, från Sveriges kommuner och landsting, började dagens första seminarium med någon jag känner mycket väl från Hallsberg.

Tänk så många gånger jag suttit på min balkong och njutit av en bok och något gott att dricka. En avkoppling som jag så väl behöver. Wrooommm säger det och en man på en motorcykel utan ljuddämpare far förbi. Råkar järnvägsbommarna vara nere står han där och gasar så huset nästan skakar. Han gör inte det för att han själv tycker det är ett mysigt ljud. Han gör det för att visa att han tar plats. Han vill inte visa hänsyn till oss som inte vill höra. Kanske låter det som en bagatell för en del av er läsare.
Men lägger vi det tillsammans med många andra saker som vi män gör för att visa vår manlighet så blir det till slut det som jag brukar kalla för strukturen maskulinitet.

Att ta plats är en av del av det som forskaren Niklas Järvklo menar är att vi skapar maskulint kapital.

Niklas förde också in ett intersektionellt perspektiv i frågan då ha ställde påståendet om på vilket sätt vi oftast pratar om män och maskulinitet i jämställdhetssammanhang. Vi tror att män har förändrats för att några fler män tar ut föräldraledighet. Men vilka män i den hierarkiska ordningen pratar vi då om? Bra fråga tycker jag, som jag tänker vidare på. Liksom frågan om vad det är som gör att vissa män kan tänka sig att arbeta inom det som brukar kallas för kvinnoyrken. Vad är det som gör att män från andra länder i allt högre utsträckning går in i städyrket? – Som ett exempel.

Bilder från detta seminarium kommer snart på jämställ.nu hemsida. Jag sätter in den länken då så får ni veta mer. Kanske t o m en liten film.

Seminarium nummer två för mig, idag, handlade om hur vi ska kunna bryta den könssegregering som finns inom vårdyrken. Alltså hur vi ska få fler män att söka sig till kvinnodominerade yrken så som sjukvårdens, omsorgens och skolan olika yrken.

Många kloka saker funderades det över på detta seminarium. De som jag värderade högst var att jämställdhetsministern så tydligt pratade om att vi måste förändra värderingar och normer för vad pojkar och flickor anses vara lämpade för att göra. Hon tog bland annat upp genuspedagogik och lyfte fram sitt besök på förskolan Violen i Örebro. En förskola som faktiskt startade sitt genusarbete innan delegationen för Jämställdhet i förskolan startade.

Underligt för mig var dock när jag ställde frågan om hon, eller någon annan i panelen, var villig att tillsammans genomföra konkreta åtgärder för att ändra på den grundläggande norm som finns i samhället att det män gör är viktigare än det kvinnor gör. Kanske fick jag inte något stöd i detta då grundläggande strukturförändringar som dessa är oerhört svårt att genomföra för en politiker eller fackföreningskämpe. Jag menar att vi behöver göra en grundläggande tankeförvandling. Det vi idag kallar för produktion måste ses som en bieffekt av att vi lever. Det kvinnor genom historien har gjort handlar om att skapa och vårda och ge omsorg om livet. Alltså om oss människor. Vård, omsorg är grunden för att skapa arbeten inom industrin. Om inte liv finns, finns inte någon nytta av att bryta malm eller skog eller vad annat som produceras på den ”manliga” arbetsmarknaden. Jag vet, att det låter flummigt. Men jag ska försöka utveckla det någon gång framöver. Nu är jag trött.

Genusdjävlar – var ett uttryck jag fick med mig från det här seminariet också. Det var Sineva Ribeiro, vårdförbundets ordförande, som kom med det. Hon menar att vi som kämpar för jämställdhet ska försöka placera sådan små tankefigurer på andra människors axlar. Ungefär som jante. Ett genussamvete som kommer fram när vi gör olika saker. Jag tänker att den där genusdjävulen är ungefär som metoden genushanden. En metod som får oss att alltid tänka på genus och jämställdhet.

Efter lunchen var det dags för seminarium nummer tre. Det sista för mig idag. Och det som inte hade tema jämställdhet. Nu lyssnade jag på en dialog om vilka som kommer att ta hem mittenväljarna vid valet 2014. Spännande att fundera på de storpolitiska frågorna en stund – spännande också att höra hur genus- och jämställdhetsbefriat också detta seminarium var. Det verkar som att vi som jobbar och vill genus och jämställdhetsutveckling går på våra egna seminarier. På alla de andra, som inte har detta tema. Finns inte jämställdhets med över huvud taget.

Något att reflektera vidare över. Möts vi verkligen över gränserna för våra engagemang här i Almedalen. Eller är det så att vi har våra olika branschområden som vi förkovrar oss i? Nåväl det tål att tänka på.

Kvällen har jag inte tänkt på det. Den har ägnats åt att lyssna på Fridolin och att göra de sista justeringarna inför det seminarium jag själv ska moderera i morgon.

 

 

 

Kommentera

Publiceras ej