Almedalen/Gotland 2013 (dag 5) Hur svårt kan det vara...

0kommentarer

Så är den näst sista dagen av den här Almedalsveckan slut och längtan till nästa år har redan startat.

Det är fantastiskt vilka härligt kontakter som återknyts och nya som uppstår en vecka som denna. Hur mycket kunskap som sprids mellan forskare, praktiker, politiker och alla andra som minglar runt på seminarier efter seminarier. Samtalen mellan människor sker också på gator och torg. Vid fikaborden pratar en med någon en aldrig förr har träffat och ibland leder detta till nya samarbeten som leder långt, ibland är detta det ända samtalet. Jag tänker att de som inte tror på de demokratiska samtal som pågår här, har nog inte riktigt klart för sig att demokrati också handlar om att mötas – på riktigt.

Hur svårt kan det vara, hur enkelt kan det bli? Så var rubriken ställd på dagens första seminarium för mig. Ett seminarium som återigen var skapat av Jämställ.nu och som idag visade på praktiskt jämställdhetsintegreringsarbete.

Lillemor Dahlgren från Jämställ.nu berättar om det statliga arbetet som pågår, Bengt Nilsson om Gender Cop och Laila Berglund tillsammans med Åsa Trotzig om allt det spännande som hänt inom ESF Jämt. Ett projekt jag själv varit involverad i ett par gånger på olika positioner. Jämställdhet när det är på riktigt, som jag brukar säga, då det handlar om att lära ut och peppa om hur jämställdhetsintegrering ska gå till i projekt som egentligen vill göra något annat. Eller i alla fall som från början kanske bara kryssat i en ruta att de ska jobba med jämställdhet, för annars får de inte projektpengar från ESF. Jag skriver inte mer om detta seminarium då du via länkar kan läsa mer om respektive verksamhet.

På detta seminarium träffade jag också Marcus från Trollhättan som så gärna vill starta upp en lokalgrupp inom Män för Jämställdhet. Vi har träffats förut Marcus och jag. Han är läraren som tillsammans med ett antal årskurser på sin skola har jobbat oerhört medvetet med genus och maskulinitetsfrågor. Cracking the Armour heter arbetet och vill du veta hur en ska jobba tillsammans med elever om frågor som dessa ska du leta efter det projektet. Och om du bor i Trollhättan, och vill vara en del i utvecklingen av en ny lokalorganisation, hör då av dig till mig så ska jag se till att ni får kontakt. Några timmar senare träffade jag för övrigt också Sabina som är en helt underbar ungdom som är en av de ungdomar som gjort så mycket allra redan för jämställdhetsuvecklingen. Hon kommer säkert göra mycket mer... (är intervjuad i artikeln jag länkat till ovan)

Efter det var det dags för ett seminarium där vi fick höra hur SKR och Fryshuset har blivit beforskade med ett kritiskt perspektiv. Två stora flaggskepp i det civila samhället. Det var oerhört spännande att höra hur både Fryshuset och SKR tar emot denna konstruktiva kritik med så positiva ord om att det är stöd för deras framtida arbete. Detta trots att båda organisationerna gärna skulle vilja ge förklaringar, kanske t o m försvara sig, mot en del av kritiken. Det är ju så här jag tycker hela Almedalsveckan fungerar. Bra samtal och dialog om hur samhället kan bli bättre.

Män för Jämställdhet har också blivit ”utsatt” för kritisk forskning i en avhandling som kom ut förra året. Något som lett till en hel del arbete inom organisationer för att rätta till sådant som vi ansåg att forskaren hade sett i vår tidigare verksamhet. Jag kan återkomma till detta i en senare blogg om det är något ni önskar höra mer om.

Under detta seminarium fick jag en fråga om jag själv kunde delta i en panel ett par timmar senare. Peter, som arbetar i vårt projekt Frihet från Våld hade fått förhinder. Jätteroligt tyckte jag även om jag inte skulle hinna förbereda mig något. Seminariet handlade om Att stoppa unga män våld – en ledarskapsfråga? Det blev ett väldigt bra samtal mellan mig Karen Austen från Ungdomsstyrelsen och Carina Olsson från SKR. Några nya följare på twitter t o m. J

Tack vara detta blev det sedan en paus på dagen då jag inte kunde gå vidare till de seminarium jag hade tänkt. Det är inte kul att komma försent. Så därför blev det återigen ett besök i TCO-parken där jag hade sådan tur att jag träffade på TCO:s fantastiska ordförande. På det viset blev jag också presenterade för en utredare inom TCO som kan leda till ett nytt spännande samtal om hur vi kan utveckla jämställdhetdialogen. Inom TCO eller tillsammans med TCO någon annan stans. Bollen är just nu hans och jag hoppas verkligen att den kommer att studsa. TCO har i många år jobbat med uppföljning av föräldrapenningsuttaget, de har tidigt föreslagit pappabonus och Eva berättade också när hon inledde ett seminarium att TCO var drivande när det gäller införandet av föräldrapenning i början av 1970-talet.

Tyvärr kunde jag inte stanna så länge på seminariet, som handlade om att det inom EU finns världens mest välutbildade hemmafruar. Ett problem som jag vill veta mer om och hoppas finna något studie på deras hemsida.

Jag hann inte vara kvar för att jag ville så gärna gå på min veckas enda mingel. Det mingel som jag varje år ser mest fram emot. Nämligen Sveriges Kvinnolobbys mingel. I år handlade det om en fortsättning på upp-peppningen inför Nordiskt forum 2014. Det var mängder med folk, men då jag kom lite försent hann jag inte prata med så många. Men visst blev det också här mycket spännande samtal, speciellt med en kvinna som varit med längre än jag inom jämställdhetspolitiken och har så mycket kunskap om jämställdhetsintegrering att jag bara suger in erfarenheterna när vi möts. Där fanns också en kvinna som jag arbetade tillsammans med på Regeringskansliet för några år sedan. Även hon en kvinna med mängder av kunskaper och klokhet.

På vägen från minglet blev vi uppmanade att beskriva vad vi vill med att komma till Nordiskt Forum 2014. Så här blev svaret från mig:

 

 

Kommentera

Publiceras ej