Nyårstal på Stora torget i Hallsberg

0kommentarer

Jag har lovat mig själv, och många andra, att jag under år 2015 ska börja skriva i min blogg igen. Så vad är väl bättre än att starta med den nyårstal jag höll i Hallsberg på nyårsnatten. Här kommer det manus jag hade. I stort sett höll jag mig till det för att inte spilla tiden:

 

"Om bara några minuter har ännu ett år gått till ända. Vi ska börja ett nytt år.

Nu kommer vi att ha några dagar framöver, där vi kommer att öva på att skriva och säga år 2015. Jag vet inte hur det är för dig, men för mig tar det några veckor in på det nya året att förstå förändringen. Det är nya siffror som ska kombineras och läggas in i minnet.

År 2015!

Jag tycker det låter lite finare än 2014. Eller är det så att jag har så stora förhoppningar på framtiden att jag bara känner att 2015 är vackrare än 2014?


Å tänk så länge sedan det var vi levde i 1900-talet.

Den sista veckan på det år som varit, brukar många människor fundera över tiden som gått. De flesta av oss har ju också lite extra tid att fundera under julhelgen.

Vi som har Facebook har de senaste dagarna fått lite extra hjälp. Det har börjat komma sammanfattande bilder på det år som gått. Bilder som Facebooks egna program har skapat av de inlägg vi gjort under året. För en del känns det här lite olustigt. Som om en är övervakad i allt en tar sig till. För mig blir det en fin påminnelse, som jag också kan redigera innan jag delar.

Nyårsnatten är också ett tillfälle när många människor tänker att nästa år, då ska jag ta itu med det där som jag så gärna önskar. Jag misstänker att ni är många som står här och funderar över ert nyårslöfte. Har ni valt rätt löfte?

Jag läste någonstans att det är runt 10 % av alla oss som avger ett nyårslöfte som också klarar att genomföra det. Det är ju inte så illa med tanke på att vi är nästan nio miljoner människor som bor i Sverige. I Hallsberg är vi 7 482 kvinnor och 7 832 män, räknat den 1 november i år. Det betyder att sådär 75 kvinnor och 78 män kommer att klara sina nyårslöften. Det är inte illa, eller hur? Det är ju alla vi som står här på torget och ger löftet tillsammans med andra.

Jag tror att det är bra att ha ett nyårslöfte. Jag tänker att då nyårsnatten är så magisk, vi går från något gammalt till något nytt, så känns det bra att också tänka till om de båda polerna. Det som varit och det som ska bli.


Jag tror att vi alla har behov av att planera så gott det går inför framtiden. Vi vill inte bara hoppas och tro att något öde ska styra våra händelser, vi vill aktivt göra något för att det ska bli så som vi lovar att det ska bli. Vi vill ta ansvar för våra handlingar och de ska leda oss rätt.

Jag läste på en hemsida, psykologguiden är dess namn, att en förklaring till att det ibland kan svårt att leva upp till det löfte vi gett, är att vi inte är tillräckligt uppmärksamma på de kortsiktiga resultaten av det vi sagt vi ska ändra på. Vi ser inte fördelarna av förändringen så snabbt som vi önskar. Vi har inte räknat med att det tar lite tid att uppnå målet med vår önskan.

En annan sak som vi inte tänker så mycket på när vi ger det där löftet är ”att det nästan alltid finns hinder på vägen, när vi ska förändra oss. Inte minst kräver en förändring både tid, fokusering och omlärande innan den blir en ny vana”, skriver psykologen.

Då kom jag att tänka på hur universellt det är att vi alla vill skapa en bättre framtid för våra nära och kära. Och att de där hindren kan se så olika ut. De flesta av oss här i Sverige tänker nog på hinder som att vi kanske inte har tillräckligt med pengar för att köpa den där efterlängtade saken eller resan. Eller att vikten inte går ner så fort som jag hade önskat efter att mitt nyårslöfte var att börja träna för att få en finare kropp. Det var ju så svårt att hinna med träningen och att låta bli alla godsaker som ger så många kalorier.

Men tänk då på vilka hinder som finns för alla dem som finns i länder där krigen är som allra vansinnigast just nu. Jag tänker på Syrien där 3, 2 miljoner människor just nu är på flykt från sina hem. Hälften av flyktingarna är barn.
Utöver det pågår konflikter ibland annat  Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Kongo- Kinshasa, Somalia. Jag tänker på att flickor och kvinnor runt om i världen som önskar att de får gå i skola, men där manssamhället nekar dem dessa för oss så fundamentala rättigheter.

Jag tänker på att det också finns hinder i form av att vi i Europa och Sverige tycker att vi inte har råd att ge dessa människor möjlighet att komma till vår kontinent där Sverige är ett av de tryggaste och rikaste länderna att komma till.
Vi bygger liksom murar runt Europa – både fysiskt såväl som inom oss själva.



Jag skulle vilja avsluta, som sig bör med nyårstal, med en dikt. Dikten är skriven av Bosse Parnevik i samband med att den så kallade Lasermannen härjade i vårt land 1992. Då hade vi haft en likartad främlingsfientlig debatt som nu och våld mot invandrare började bli på gränsen till normalt i vårt land.

Jag tänker att den är än mer aktuell i dag.

Jag tänker också på att just Hallsberg är en så fin plats att läsa den här dikten i. Vi fanns inte som kommun för drygt 150 år sedan. När så järnvägen skulle byggas och stationssamhället Hallsberg växte fram, kom människor från när och fjärran för att genomföra detta arbete. Journalisten, Hallsbergskännaren och författaren Sven Lindqvist skriver i sin bok… Nära till Hallsberg att vi är väldigt många som har ursprung i en annan landsdel. I en annan kultur.

När jag, på sommaren efter det att jag och min fru hade flyttat till Hallsberg, på en tipspromenad i Ekoparken kom i samspråk med en kvinna om hur vi trivdes här i Hallsberg. Jag svarade att jag trivs oerhört bra och jag känner att Hallsbergsborna verkligen är trevliga och goa och välkomnande mot oss som nya i kommunen. Då svarade hon med ett stor leende– att det ska jag har klart för mig - att vi Hallsbergare är inte som vilka Närkingar som helst. Vi har inte funnits som ort så länge och på grund av det är vi alla invandrare från många olika kulter. Det är det som gör oss till ett så trivsamt folk.  


Dikten lyder så här:

En kommer hit för att fly från nöden

En kommer hit för att undgå döden

En kommer hit av terror tvungen

En kom hit för att gifta sig med kungen


Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar

Mest är dom snälla, andra är skurkar

En del är ärliga, andra skumma

en del är genier, andra dumma


Mest är dom fredliga, andra vill slåss

med andra ord: Så lika oss!

Med fel och brister, tuffa och mjuka

fast inte lika avundsjuka.


Vissa är färgade, andra är arier

som köper sin bruna färg i solarier

Vissa är svarta, andra gula

vissa är vackra, andra fula.


Men fast dom ibland av annan färg è

är dom precis som vi i Sverige


En del är båtfolk från Vietnam

som inte kan sjunga " we shall overcome"

och inte kan "rulla di rulla " som vi

och dom blir sällan fulla som vi

en del är mer judar än vi

en del har andra gudar än vi.


En del söker lugnet i stället för bråket

det enda vi svenskar kan bättre är språket

Det sägs att vi stammar från Adam & Eva

Som inte var svenskar - men ja må dom leva!



Nu hoppas jag att vi i Hallsberg kan ta ett gemensamt nyårslöfte och det löftet föreslår jag vara att vi ska fortsätta att bry oss om varandra, oavsett varifrån vi kommer och oavsett var i vår kommun, eller var i Sverige eller i världen vi befinner oss.

Gott Nytt år på er kära Hallsbergare" och ni andra som tagit del av detta inlägg!

 

Kommentera

Publiceras ej