För en tid sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att hålla nationaldagstal i dag. Jag blev väldigt förvånad över frågan, men tänkte att det är ju faktiskt lite ärofyllt att få en sådan fråga. Det måste ju betyda att de som frågar tycker att jag har något att säga. Så jag antog utmaningen. 

När jag sedan, efter att jag talat, fick frågan från flera om de kunde få ta del av mitt tal igen, blev jag riktig glad och lovade att lägga ut det på Facebook. Men när jag nu tittar på det känner jag att det blir för långt för Facebook, så därför tar jag chansen och börjar blogga igen. Så här kommer talet och sedan får vi se om jag törs återuppta mitt bloggande, som jag inte haft modet till under alldeles för lång tid:

"Jag heter Tomas Wetterberg och har vid flera tillfällen i mitt 62-åriga liv undrat över varför vi ska ha en nationaldag, eller som det hette när jag var ung den svenska flaggans dag. Vad betyder egentligen en nationaldag? Och finns det något samband med ordet nationaldag och nationalism. För nationalist är jag väl inte? Det har jag nog aldrig varit. Jag brukar kalla mig själv för internationalist.

För enligt Nationalencyklopedin – alltså det uppslagsverk som är erkänt som vår tids mest objektiva uppslagsverk - betyder nationalism ett ”tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende. Det sistnämnda antas i sin tur bara kunna uppnås genom kontroll av ett territorium, företrädesvis en suverän stat”

Det låter inte så modernt.(Jag återkommer till det här om en liten stund)

När jag läser om nationaldagens historia i vårt land ser jag att vi har firat Svenska flaggans dag i 101 år.

Men det var först för 34 år sedan som det bestämdes att den 6 juni också skulle bli Sveriges Nationaldag. Men den förblev en vanlig arbetsdag fram till 2005, då Nationaldagen blev en ”röd dag” – en arbetsfri helgdag.

I många länder innebär nationaldagen att man firar minnet av sin självständighet. Då påminner man sig om tidigare övermakt, kanske förtryck, krig, ockupation. Man firar frihet, oberoende, självständighet. Det är därför en riktig högtidsdag, en nationell samlingsdag för fred och frihet i många länder.

Sverige har sluppit att lyda under främmande makter och vi har inte varit inblandade i väpnade konflikter på över 200 år, i vårt eget land. Vi har därmed inte någon tydlig självständighetsdag, som grund för vår nationaldag.

Därför var inget datum självklart när man för drygt 100 år sedan började diskutera lämplig tidpunkt för en svensk nationaldag. De som då beslutade om en svensk nationaldag, bestämde sig därför att lyfta fram att det var den dagen, år 1523, som Gustav Vasa valdes till kung i Sverige.

Det var också den dagen, år 1809, som Sverige fick en regeringsform för första gången.

Tillsammans med Yttrandefrihetslagen, tryckfrihetsförordningen och successionsordningen utgör regeringsformen vår grundlag.

De här fyra grundlagarna är lika viktiga för Sverige och de utgör en grundnorm som är överordnad alla andra lagar och bestämmelser som vi har i vårt land.

Här tänker jag att just detta – de svenska grundlagarna är något som faktiskt är värt att fira och uppmärksamma. Framför allt eftersom vi reviderade de gamla patriarkala grundlagarna från 1809, och fick nya 1974. När jag hör människor prata om svenska värderingar, i samband med nationaldagen, eller i andra sammanhang, brukar jag blir lite undrande.

Finns det egentligen något vi kan kalla för speciellt svenska värderingar. Är inte värderingar något som är både unikt och universellt? Jag bär värderingar som är grundade i den uppväxt jag har. Mina värderingar är skapade utifrån att jag är född in i arbetarklassen, i vad vi i dag skulle kunna kalla fattiga förhållanden. Jag var en pojke som skulle fostras till man i en tid när jämställdhet inte ens fanns som begrepp i det svenska språket. Men att kvinnor hade det sämre än män, det visste de flesta och det fanns en hel del, fr a kvinnor som försökte ändra på det.

När jag började skolan 1961, blev ordet/begreppet jämställdhet känt och började komma in i några av de politiska partiernas kravlistor. När jag slutade skolan hade vårt land blivit ett land där välfärden och jämlikheten kanske stod på sin topp bland de flesta av de politiska partiernas önskelistor.

När jag gick ut i arbetslivet på 1970 talet gjorde jag det tillsammans med finländare, italienare, turkar och några deserterade svarta amerikaner. Sverige kanske var det mest jämlika landet i världen, där någonstans på 1970-talet? På TV kunde vi se bilder från kriget i Vietnam, svälten som bredde ut sig i många afrikanska stater, militärkuppen i Chile där ledaren för en demokratiskt vald regering mördades, nästan samtidigt som Spaniens diktatur upphörde. Det började komma människor till vårt land som flydde från krig och förtryck i högre utsträckning än tidigare. Men tänker vi efter har det alltid varit människor på flykt som tagit sig till andra länder. Min mammas syskon och många av henne släktingar for t ex till USA eller andra länder under Sveriges fattiga period för att försöka finna lyckan.

Jag rekommenderar er att läsa Vilhelm Mobergs böcker om utvandrarna.

Det jag fick lära mig under 1960- och 1970-talen, var att människor över hela vår jord önskade komma bort från förtryck och fattigdom. Att mänskliga rättigheter, som antogs av FN strax efter det andra världskriget, sedan 1979 också inkluderade kvinnors rättigheter. För mig blev kärlek och solidaritet två ord som står väldigt nära varandra.

Så när jag tänker på svenska värderingar tänker jag på att det är våra grundlagar som utgör stommen för dessa värderingar. Att svenska värderingar är grundade i den kamp för mänskliga rättigheter som jordens befolkning kämpar för. Att vår grundlag är formad av kärlek och solidaritet med världens folk.

I Regeringsformens första paragraf är det tydligt skrivet att all offentlig makt utgår från folket. Att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.

Men kanske ännu viktigare när vi pratar om värderingar är paragraf två som säger att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Där står också att ” Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.”

Det är när jag läser detta som jag med fog också kan säga att det vi brukar kalla för svenska värderingar egentligen är värderingar som är fastlagda inom FN:s ram. Det är det vi brukar benämna för de mänskliga rättigheterna. När jag tänker så, tänker jag också att det som finns som förklaring på ordet nationalist, alltså det jag citerade för en stund sedan; att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende”

Att det måste innebära att alla vi som för tillfället lever i Sverige också följer vår grundlag och är en del av nationen.  

 Vi som tror på mänskliga rättigheter så som de antogs 1948 av FN, inklusive Kvinnokonventionen som antogs 1979 och Barnkonventionen som antogs 1989, Vi som anser att vi ska sträva efter att alla människors lika värde, så som det är formulerat i våra grundlagar, också får genomslag i vår praktiska vardag.

Vi som tänker så att våra svenska värderingar, är en del av världens via FN gemensamma värderingar för mänskliga fri och rättigheter.

Vi ska nog alla ta vara på att vi har en nationaldag, som ger oss utrymme till att fundera på dessa frågor lite extra. Som ger oss möjlighet till ett nationaldagsfirande som tar ställning för mångfald, jämställdhet, öppenhet och internationell solidaritet och mot främlingsfientlighet.

Så tolkar jag Sveriges grundlag som internationalist och därmed förstår jag varför vi uppmärksammar vår nationaldag.

 

Tack för att ni lyssnade


(Och här skulle jag också utbringa ett fyrfaldigt leve för vårt land.
Det blev ett fyrfaldigt leve för värderingarna i vårt grundlag)