Den internationella dagen för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor

0kommentarer

 

I går var jag en av talarna på Stortorget i Örebro. Nedan kommer det manus som jag utgick från:


Den internationella dagen för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor – 2017

 

Så står vi då här igen för att uppmärksamma att vårt samhälle bygger på patriarkala värderingar, som innebär att män utövar makt över kvinnor genom att använda våld. UN Women kallar den här dagen för Orange Day, men då jag varit med länge och försökt få kampanjen White Ribbon att leva också i vårt land vill jag också uppmärksamma denna kampanj, via det vita band jag bär på min rock. White Ribbon-kampanjen hanlar om att få män att prata om mäns våld mot kvinnor.

Den internationella dagen för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor instiftades 1999, för att påminna världens länder att vi haft en kommission om kvinnors rättigheter inom FN-systemet sedan 1979. Det var nämligen då som FN:s Kvinnokonventionen antogs även om det sedan dröjde ända till 1981 innan den trädde i kraft. Kvinnokonventionen – har som mål att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor: The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women. CEDAW, som den förkortas innebär att alla stater ska garantera att kvinnor har samma rättigheter som män, inklusive rätten att inte bli misshandlad, våldtagen eller trakasserad på andra sätt.

Trots att Sverige var ett av de första länderna att ratificera konventionen gäller den inte som svensk lag, vilket innebär att den inte har samma status som andra svenska lagar, vilket jag själv tycker är rätt intressant i förhållande till att vi i dessa dagar har en regering som har som mål att införliva barnkonventionen i svensk lag. En konvention som antogs av FN-systemet 1989, alltså tio år efter det att kvinnokonventionen antogs. Nu menar jag inte att det är något fel att vi ser till barns rättigheter. Men det är i min värld signifikant att vi hoppar över kvinnors rättigheter.

Alla ni som följt rapporteringen av #metoo inser att vi har långt kvar innan vi uppnår mänskliga rättigheter för kvinnor.

Och då kan vi ställa oss frågan vad det är som ligger bakom att vi inte kommit längre när det gäller jämställdhet i världen, och även här i Sverige. De senaste veckornas rapportering om kvinnors utsatthet, är för mig ett tecken på att vi har långt kvar i jämställdhetsarbetet.

Och då kan vi också ställa frågan om vad som gör att vi har så svårt med jämställdhet. Jag själv har varit engagerad i jämställdhetsfrågor sedan mitten av 1980-talet, studerat kvinnovetenskap i mitten av 1990-talet och arbetat professionellt med jämställdhetsfrågor sedan 1998. Hela tiden med fokus på männens ansvar för att bryta den könsmaktsordning som fortfarande gäller.

Här har pojkar och män ett stort ansvar att lyssna på kvinnors utsatthet och vara en del i den förändring som krävs för att kvinnor och män ska ges samma makt att forma samhället och sina egna liv, som är det övergripande målet för jämställdhetspolitiken.

Könsmaktsordningen vi lever i kan kortfattat förklaras som att det män gjort i alla tider har klassificerats som viktigare och därmed belönats mer än det kvinnor gjort. Att män och kvinnor har olika uppgifter i samhället och att det män gör är utgångspunkten för det normala. Män utövar våld – det är väl inte så konstigt med det. Se bara i dag, när vi står här och har en manifestation för att motverka mäns våld mot kvinnor, medan det samtidigt på Tegelbruket pågår misshandel mellan män som andra män och några kvinnor betalar 250 – 500 kronor för att få se på.

Att vi fortfarande måste ha dagar för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor är alltså inte så underligt. Det finns samband!

Och jag tänker att vi inte ska vara så rädda för att se att detta våld, oavsett om det sker mot kvinnor eller mot andra män, eller mot människor med odefinerbar könsidentitet eller transpersoner, så är allt kopplat till maskulinitet. Hur den enskilde personer förhåller sig till maskulinitet såväl som hur hel samhället förhåller sig till det som kan definieras som maskulint tänkande.
Hur män genom att använda våld upprätthållet sin maskulinitet och den ojämställdhet som vi tror oss tjäna på.

Men vi ska också komma ihåg att för det enskilde pojken som är på väg att växa upp till någon form av man, finns en rädsla att befinna sig utanför den norm för maskulinitet som finns i de sammanhang han befinner sig.

En rädsla för att som man vägra skratta när någon drar ett sexistiskt skämt. Man är rädd att bli ifrågasatt. En som strävar efter att vara en så kallad riktig man, vill inte bli kallad för kärring eller bög. 

Min övertygelse är att detta inte enbart handlar om den unge mannen, det är något som hänger med rätt långt upp i åldrarna om vi inte reflekterar över vad maskulinitet och ojämställdhet handlar om.

Jag vet att många pojkar och män i dag reflekterar över vad som kommit ut av metoorörelsen. Men jag tror att många pojkar och män mest kommer att prata om de andra männen, inte om oss själva.

Det är de andra männen som slår och utsätter kvinnor för kränkningar. Själv har man ingen roll i detta, därför har man heller ingen skuld i det som sker. Därför menar många män att det inte ens behöver ta ansvar för förändringen.

Vad vi själva gör och tjänar på ett system som håller kvinnor underordnade reflektera vi allt för sällan över!

Därför menar jag att det är viktigt att arbeta både på individnivå såväl som på samhällsnivå. Vi måste fortsätta att arbeta strukturellt med jämställdhetsarbetet men vi måste också inkludera oss själva i detta förändringsarbete.

Så jag skulle vilja avsluta med några tankar om vad vi, som pojkar och män, konkret kan göra för att stoppa mäns våld.

Var inte rädd!
När du hör talas om eller upplever kränkningar och mäns våld mot kvinnor i någon form, ta tag i frågan direkt.
Fundera på hur du är en del av det.
På vilket sätt kan du göra så att du själv och andra män inte använder sexistiska uttryck eller brukar våld?   Var inte rädd för att säga ifrån!

Bryt in i diskussioner.
När någon kränker en annan människa, när det inte känns rätt, bryt in i diskussion och säg ifrån. Sluta blunda och försöka att få andra att reflektera över hur vi tillsammans kan skapa jämställda och jämlika relationer och därmed ett jämställt och jämlikt samhälle.

Engagera dig i jämställdhetsarbetet
Om du inte har möjlighet att engagera dig i någon organisation så bli ändå medlem eller ge ditt stöd för att den organisationen du tror på kan verka vidare för att ändra inriktning på könsmaktsordnandet.

Men framför allt Ta snacket – Pratat med andra om vad vi kan göra tillsammans

 Tack för mig

 

 

Kommentera

Publiceras ej