I går var jag en av talarna på Stortorget i Örebro. Nedan kommer det manus som jag utgick från:


Den internationella dagen för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor – 2017

 

Så står vi då här igen för att uppmärksamma att vårt samhälle bygger på patriarkala värderingar, som innebär att män utövar makt över kvinnor genom att använda våld. UN Women kallar den här dagen för Orange Day, men då jag varit med länge och försökt få kampanjen White Ribbon att leva också i vårt land vill jag också uppmärksamma denna kampanj, via det vita band jag bär på min rock. White Ribbon-kampanjen hanlar om att få män att prata om mäns våld mot kvinnor.

Den internationella dagen för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor instiftades 1999, för att påminna världens länder att vi haft en kommission om kvinnors rättigheter inom FN-systemet sedan 1979. Det var nämligen då som FN:s Kvinnokonventionen antogs även om det sedan dröjde ända till 1981 innan den trädde i kraft. Kvinnokonventionen – har som mål att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor: The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women. CEDAW, som den förkortas innebär att alla stater ska garantera att kvinnor har samma rättigheter som män, inklusive rätten att inte bli misshandlad, våldtagen eller trakasserad på andra sätt.

Trots att Sverige var ett av de första länderna att ratificera konventionen gäller den inte som svensk lag, vilket innebär att den inte har samma status som andra svenska lagar, vilket jag själv tycker är rätt intressant i förhållande till att vi i dessa dagar har en regering som har som mål att införliva barnkonventionen i svensk lag. En konvention som antogs av FN-systemet 1989, alltså tio år efter det att kvinnokonventionen antogs. Nu menar jag inte att det är något fel att vi ser till barns rättigheter. Men det är i min värld signifikant att vi hoppar över kvinnors rättigheter.

Alla ni som följt rapporteringen av #metoo inser att vi har långt kvar innan vi uppnår mänskliga rättigheter för kvinnor.

Och då kan vi ställa oss frågan vad det är som ligger bakom att vi inte kommit längre när det gäller jämställdhet i världen, och även här i Sverige. De senaste veckornas rapportering om kvinnors utsatthet, är för mig ett tecken på att vi har långt kvar i jämställdhetsarbetet.

Och då kan vi också ställa frågan om vad som gör att vi har så svårt med jämställdhet. Jag själv har varit engagerad i jämställdhetsfrågor sedan mitten av 1980-talet, studerat kvinnovetenskap i mitten av 1990-talet och arbetat professionellt med jämställdhetsfrågor sedan 1998. Hela tiden med fokus på männens ansvar för att bryta den könsmaktsordning som fortfarande gäller.

Här har pojkar och män ett stort ansvar att lyssna på kvinnors utsatthet och vara en del i den förändring som krävs för att kvinnor och män ska ges samma makt att forma samhället och sina egna liv, som är det övergripande målet för jämställdhetspolitiken.

Könsmaktsordningen vi lever i kan kortfattat förklaras som att det män gjort i alla tider har klassificerats som viktigare och därmed belönats mer än det kvinnor gjort. Att män och kvinnor har olika uppgifter i samhället och att det män gör är utgångspunkten för det normala. Män utövar våld – det är väl inte så konstigt med det. Se bara i dag, när vi står här och har en manifestation för att motverka mäns våld mot kvinnor, medan det samtidigt på Tegelbruket pågår misshandel mellan män som andra män och några kvinnor betalar 250 – 500 kronor för att få se på.

Att vi fortfarande måste ha dagar för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor är alltså inte så underligt. Det finns samband!

Och jag tänker att vi inte ska vara så rädda för att se att detta våld, oavsett om det sker mot kvinnor eller mot andra män, eller mot människor med odefinerbar könsidentitet eller transpersoner, så är allt kopplat till maskulinitet. Hur den enskilde personer förhåller sig till maskulinitet såväl som hur hel samhället förhåller sig till det som kan definieras som maskulint tänkande.
Hur män genom att använda våld upprätthållet sin maskulinitet och den ojämställdhet som vi tror oss tjäna på.

Men vi ska också komma ihåg att för det enskilde pojken som är på väg att växa upp till någon form av man, finns en rädsla att befinna sig utanför den norm för maskulinitet som finns i de sammanhang han befinner sig.

En rädsla för att som man vägra skratta när någon drar ett sexistiskt skämt. Man är rädd att bli ifrågasatt. En som strävar efter att vara en så kallad riktig man, vill inte bli kallad för kärring eller bög. 

Min övertygelse är att detta inte enbart handlar om den unge mannen, det är något som hänger med rätt långt upp i åldrarna om vi inte reflekterar över vad maskulinitet och ojämställdhet handlar om.

Jag vet att många pojkar och män i dag reflekterar över vad som kommit ut av metoorörelsen. Men jag tror att många pojkar och män mest kommer att prata om de andra männen, inte om oss själva.

Det är de andra männen som slår och utsätter kvinnor för kränkningar. Själv har man ingen roll i detta, därför har man heller ingen skuld i det som sker. Därför menar många män att det inte ens behöver ta ansvar för förändringen.

Vad vi själva gör och tjänar på ett system som håller kvinnor underordnade reflektera vi allt för sällan över!

Därför menar jag att det är viktigt att arbeta både på individnivå såväl som på samhällsnivå. Vi måste fortsätta att arbeta strukturellt med jämställdhetsarbetet men vi måste också inkludera oss själva i detta förändringsarbete.

Så jag skulle vilja avsluta med några tankar om vad vi, som pojkar och män, konkret kan göra för att stoppa mäns våld.

Var inte rädd!
När du hör talas om eller upplever kränkningar och mäns våld mot kvinnor i någon form, ta tag i frågan direkt.
Fundera på hur du är en del av det.
På vilket sätt kan du göra så att du själv och andra män inte använder sexistiska uttryck eller brukar våld?   Var inte rädd för att säga ifrån!

Bryt in i diskussioner.
När någon kränker en annan människa, när det inte känns rätt, bryt in i diskussion och säg ifrån. Sluta blunda och försöka att få andra att reflektera över hur vi tillsammans kan skapa jämställda och jämlika relationer och därmed ett jämställt och jämlikt samhälle.

Engagera dig i jämställdhetsarbetet
Om du inte har möjlighet att engagera dig i någon organisation så bli ändå medlem eller ge ditt stöd för att den organisationen du tror på kan verka vidare för att ändra inriktning på könsmaktsordnandet.

Men framför allt Ta snacket – Pratat med andra om vad vi kan göra tillsammans

 Tack för mig

 

 

För en tid sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att hålla nationaldagstal i dag. Jag blev väldigt förvånad över frågan, men tänkte att det är ju faktiskt lite ärofyllt att få en sådan fråga. Det måste ju betyda att de som frågar tycker att jag har något att säga. Så jag antog utmaningen. 

När jag sedan, efter att jag talat, fick frågan från flera om de kunde få ta del av mitt tal igen, blev jag riktig glad och lovade att lägga ut det på Facebook. Men när jag nu tittar på det känner jag att det blir för långt för Facebook, så därför tar jag chansen och börjar blogga igen. Så här kommer talet och sedan får vi se om jag törs återuppta mitt bloggande, som jag inte haft modet till under alldeles för lång tid:

"Jag heter Tomas Wetterberg och har vid flera tillfällen i mitt 62-åriga liv undrat över varför vi ska ha en nationaldag, eller som det hette när jag var ung den svenska flaggans dag. Vad betyder egentligen en nationaldag? Och finns det något samband med ordet nationaldag och nationalism. För nationalist är jag väl inte? Det har jag nog aldrig varit. Jag brukar kalla mig själv för internationalist.

För enligt Nationalencyklopedin – alltså det uppslagsverk som är erkänt som vår tids mest objektiva uppslagsverk - betyder nationalism ett ”tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende. Det sistnämnda antas i sin tur bara kunna uppnås genom kontroll av ett territorium, företrädesvis en suverän stat”

Det låter inte så modernt.(Jag återkommer till det här om en liten stund)

När jag läser om nationaldagens historia i vårt land ser jag att vi har firat Svenska flaggans dag i 101 år.

Men det var först för 34 år sedan som det bestämdes att den 6 juni också skulle bli Sveriges Nationaldag. Men den förblev en vanlig arbetsdag fram till 2005, då Nationaldagen blev en ”röd dag” – en arbetsfri helgdag.

I många länder innebär nationaldagen att man firar minnet av sin självständighet. Då påminner man sig om tidigare övermakt, kanske förtryck, krig, ockupation. Man firar frihet, oberoende, självständighet. Det är därför en riktig högtidsdag, en nationell samlingsdag för fred och frihet i många länder.

Sverige har sluppit att lyda under främmande makter och vi har inte varit inblandade i väpnade konflikter på över 200 år, i vårt eget land. Vi har därmed inte någon tydlig självständighetsdag, som grund för vår nationaldag.

Därför var inget datum självklart när man för drygt 100 år sedan började diskutera lämplig tidpunkt för en svensk nationaldag. De som då beslutade om en svensk nationaldag, bestämde sig därför att lyfta fram att det var den dagen, år 1523, som Gustav Vasa valdes till kung i Sverige.

Det var också den dagen, år 1809, som Sverige fick en regeringsform för första gången.

Tillsammans med Yttrandefrihetslagen, tryckfrihetsförordningen och successionsordningen utgör regeringsformen vår grundlag.

De här fyra grundlagarna är lika viktiga för Sverige och de utgör en grundnorm som är överordnad alla andra lagar och bestämmelser som vi har i vårt land.

Här tänker jag att just detta – de svenska grundlagarna är något som faktiskt är värt att fira och uppmärksamma. Framför allt eftersom vi reviderade de gamla patriarkala grundlagarna från 1809, och fick nya 1974. När jag hör människor prata om svenska värderingar, i samband med nationaldagen, eller i andra sammanhang, brukar jag blir lite undrande.

Finns det egentligen något vi kan kalla för speciellt svenska värderingar. Är inte värderingar något som är både unikt och universellt? Jag bär värderingar som är grundade i den uppväxt jag har. Mina värderingar är skapade utifrån att jag är född in i arbetarklassen, i vad vi i dag skulle kunna kalla fattiga förhållanden. Jag var en pojke som skulle fostras till man i en tid när jämställdhet inte ens fanns som begrepp i det svenska språket. Men att kvinnor hade det sämre än män, det visste de flesta och det fanns en hel del, fr a kvinnor som försökte ändra på det.

När jag började skolan 1961, blev ordet/begreppet jämställdhet känt och började komma in i några av de politiska partiernas kravlistor. När jag slutade skolan hade vårt land blivit ett land där välfärden och jämlikheten kanske stod på sin topp bland de flesta av de politiska partiernas önskelistor.

När jag gick ut i arbetslivet på 1970 talet gjorde jag det tillsammans med finländare, italienare, turkar och några deserterade svarta amerikaner. Sverige kanske var det mest jämlika landet i världen, där någonstans på 1970-talet? På TV kunde vi se bilder från kriget i Vietnam, svälten som bredde ut sig i många afrikanska stater, militärkuppen i Chile där ledaren för en demokratiskt vald regering mördades, nästan samtidigt som Spaniens diktatur upphörde. Det började komma människor till vårt land som flydde från krig och förtryck i högre utsträckning än tidigare. Men tänker vi efter har det alltid varit människor på flykt som tagit sig till andra länder. Min mammas syskon och många av henne släktingar for t ex till USA eller andra länder under Sveriges fattiga period för att försöka finna lyckan.

Jag rekommenderar er att läsa Vilhelm Mobergs böcker om utvandrarna.

Det jag fick lära mig under 1960- och 1970-talen, var att människor över hela vår jord önskade komma bort från förtryck och fattigdom. Att mänskliga rättigheter, som antogs av FN strax efter det andra världskriget, sedan 1979 också inkluderade kvinnors rättigheter. För mig blev kärlek och solidaritet två ord som står väldigt nära varandra.

Så när jag tänker på svenska värderingar tänker jag på att det är våra grundlagar som utgör stommen för dessa värderingar. Att svenska värderingar är grundade i den kamp för mänskliga rättigheter som jordens befolkning kämpar för. Att vår grundlag är formad av kärlek och solidaritet med världens folk.

I Regeringsformens första paragraf är det tydligt skrivet att all offentlig makt utgår från folket. Att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.

Men kanske ännu viktigare när vi pratar om värderingar är paragraf två som säger att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Där står också att ” Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.”

Det är när jag läser detta som jag med fog också kan säga att det vi brukar kalla för svenska värderingar egentligen är värderingar som är fastlagda inom FN:s ram. Det är det vi brukar benämna för de mänskliga rättigheterna. När jag tänker så, tänker jag också att det som finns som förklaring på ordet nationalist, alltså det jag citerade för en stund sedan; att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende”

Att det måste innebära att alla vi som för tillfället lever i Sverige också följer vår grundlag och är en del av nationen.  

 Vi som tror på mänskliga rättigheter så som de antogs 1948 av FN, inklusive Kvinnokonventionen som antogs 1979 och Barnkonventionen som antogs 1989, Vi som anser att vi ska sträva efter att alla människors lika värde, så som det är formulerat i våra grundlagar, också får genomslag i vår praktiska vardag.

Vi som tänker så att våra svenska värderingar, är en del av världens via FN gemensamma värderingar för mänskliga fri och rättigheter.

Vi ska nog alla ta vara på att vi har en nationaldag, som ger oss utrymme till att fundera på dessa frågor lite extra. Som ger oss möjlighet till ett nationaldagsfirande som tar ställning för mångfald, jämställdhet, öppenhet och internationell solidaritet och mot främlingsfientlighet.

Så tolkar jag Sveriges grundlag som internationalist och därmed förstår jag varför vi uppmärksammar vår nationaldag.

 

Tack för att ni lyssnade


(Och här skulle jag också utbringa ett fyrfaldigt leve för vårt land.
Det blev ett fyrfaldigt leve för värderingarna i vårt grundlag)

 

 

 

Jag har lovat mig själv, och många andra, att jag under år 2015 ska börja skriva i min blogg igen. Så vad är väl bättre än att starta med den nyårstal jag höll i Hallsberg på nyårsnatten. Här kommer det manus jag hade. I stort sett höll jag mig till det för att inte spilla tiden:

 

"Om bara några minuter har ännu ett år gått till ända. Vi ska börja ett nytt år.

Nu kommer vi att ha några dagar framöver, där vi kommer att öva på att skriva och säga år 2015. Jag vet inte hur det är för dig, men för mig tar det några veckor in på det nya året att förstå förändringen. Det är nya siffror som ska kombineras och läggas in i minnet.

År 2015!

Jag tycker det låter lite finare än 2014. Eller är det så att jag har så stora förhoppningar på framtiden att jag bara känner att 2015 är vackrare än 2014?


Å tänk så länge sedan det var vi levde i 1900-talet.

Den sista veckan på det år som varit, brukar många människor fundera över tiden som gått. De flesta av oss har ju också lite extra tid att fundera under julhelgen.

Vi som har Facebook har de senaste dagarna fått lite extra hjälp. Det har börjat komma sammanfattande bilder på det år som gått. Bilder som Facebooks egna program har skapat av de inlägg vi gjort under året. För en del känns det här lite olustigt. Som om en är övervakad i allt en tar sig till. För mig blir det en fin påminnelse, som jag också kan redigera innan jag delar.

Nyårsnatten är också ett tillfälle när många människor tänker att nästa år, då ska jag ta itu med det där som jag så gärna önskar. Jag misstänker att ni är många som står här och funderar över ert nyårslöfte. Har ni valt rätt löfte?

Jag läste någonstans att det är runt 10 % av alla oss som avger ett nyårslöfte som också klarar att genomföra det. Det är ju inte så illa med tanke på att vi är nästan nio miljoner människor som bor i Sverige. I Hallsberg är vi 7 482 kvinnor och 7 832 män, räknat den 1 november i år. Det betyder att sådär 75 kvinnor och 78 män kommer att klara sina nyårslöften. Det är inte illa, eller hur? Det är ju alla vi som står här på torget och ger löftet tillsammans med andra.

Jag tror att det är bra att ha ett nyårslöfte. Jag tänker att då nyårsnatten är så magisk, vi går från något gammalt till något nytt, så känns det bra att också tänka till om de båda polerna. Det som varit och det som ska bli.


Jag tror att vi alla har behov av att planera så gott det går inför framtiden. Vi vill inte bara hoppas och tro att något öde ska styra våra händelser, vi vill aktivt göra något för att det ska bli så som vi lovar att det ska bli. Vi vill ta ansvar för våra handlingar och de ska leda oss rätt.

Jag läste på en hemsida, psykologguiden är dess namn, att en förklaring till att det ibland kan svårt att leva upp till det löfte vi gett, är att vi inte är tillräckligt uppmärksamma på de kortsiktiga resultaten av det vi sagt vi ska ändra på. Vi ser inte fördelarna av förändringen så snabbt som vi önskar. Vi har inte räknat med att det tar lite tid att uppnå målet med vår önskan.

En annan sak som vi inte tänker så mycket på när vi ger det där löftet är ”att det nästan alltid finns hinder på vägen, när vi ska förändra oss. Inte minst kräver en förändring både tid, fokusering och omlärande innan den blir en ny vana”, skriver psykologen.

Då kom jag att tänka på hur universellt det är att vi alla vill skapa en bättre framtid för våra nära och kära. Och att de där hindren kan se så olika ut. De flesta av oss här i Sverige tänker nog på hinder som att vi kanske inte har tillräckligt med pengar för att köpa den där efterlängtade saken eller resan. Eller att vikten inte går ner så fort som jag hade önskat efter att mitt nyårslöfte var att börja träna för att få en finare kropp. Det var ju så svårt att hinna med träningen och att låta bli alla godsaker som ger så många kalorier.

Men tänk då på vilka hinder som finns för alla dem som finns i länder där krigen är som allra vansinnigast just nu. Jag tänker på Syrien där 3, 2 miljoner människor just nu är på flykt från sina hem. Hälften av flyktingarna är barn.
Utöver det pågår konflikter ibland annat  Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Kongo- Kinshasa, Somalia. Jag tänker på att flickor och kvinnor runt om i världen som önskar att de får gå i skola, men där manssamhället nekar dem dessa för oss så fundamentala rättigheter.

Jag tänker på att det också finns hinder i form av att vi i Europa och Sverige tycker att vi inte har råd att ge dessa människor möjlighet att komma till vår kontinent där Sverige är ett av de tryggaste och rikaste länderna att komma till.
Vi bygger liksom murar runt Europa – både fysiskt såväl som inom oss själva.



Jag skulle vilja avsluta, som sig bör med nyårstal, med en dikt. Dikten är skriven av Bosse Parnevik i samband med att den så kallade Lasermannen härjade i vårt land 1992. Då hade vi haft en likartad främlingsfientlig debatt som nu och våld mot invandrare började bli på gränsen till normalt i vårt land.

Jag tänker att den är än mer aktuell i dag.

Jag tänker också på att just Hallsberg är en så fin plats att läsa den här dikten i. Vi fanns inte som kommun för drygt 150 år sedan. När så järnvägen skulle byggas och stationssamhället Hallsberg växte fram, kom människor från när och fjärran för att genomföra detta arbete. Journalisten, Hallsbergskännaren och författaren Sven Lindqvist skriver i sin bok… Nära till Hallsberg att vi är väldigt många som har ursprung i en annan landsdel. I en annan kultur.

När jag, på sommaren efter det att jag och min fru hade flyttat till Hallsberg, på en tipspromenad i Ekoparken kom i samspråk med en kvinna om hur vi trivdes här i Hallsberg. Jag svarade att jag trivs oerhört bra och jag känner att Hallsbergsborna verkligen är trevliga och goa och välkomnande mot oss som nya i kommunen. Då svarade hon med ett stor leende– att det ska jag har klart för mig - att vi Hallsbergare är inte som vilka Närkingar som helst. Vi har inte funnits som ort så länge och på grund av det är vi alla invandrare från många olika kulter. Det är det som gör oss till ett så trivsamt folk.  


Dikten lyder så här:

En kommer hit för att fly från nöden

En kommer hit för att undgå döden

En kommer hit av terror tvungen

En kom hit för att gifta sig med kungen


Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar

Mest är dom snälla, andra är skurkar

En del är ärliga, andra skumma

en del är genier, andra dumma


Mest är dom fredliga, andra vill slåss

med andra ord: Så lika oss!

Med fel och brister, tuffa och mjuka

fast inte lika avundsjuka.


Vissa är färgade, andra är arier

som köper sin bruna färg i solarier

Vissa är svarta, andra gula

vissa är vackra, andra fula.


Men fast dom ibland av annan färg è

är dom precis som vi i Sverige


En del är båtfolk från Vietnam

som inte kan sjunga " we shall overcome"

och inte kan "rulla di rulla " som vi

och dom blir sällan fulla som vi

en del är mer judar än vi

en del har andra gudar än vi.


En del söker lugnet i stället för bråket

det enda vi svenskar kan bättre är språket

Det sägs att vi stammar från Adam & Eva

Som inte var svenskar - men ja må dom leva!



Nu hoppas jag att vi i Hallsberg kan ta ett gemensamt nyårslöfte och det löftet föreslår jag vara att vi ska fortsätta att bry oss om varandra, oavsett varifrån vi kommer och oavsett var i vår kommun, eller var i Sverige eller i världen vi befinner oss.

Gott Nytt år på er kära Hallsbergare" och ni andra som tagit del av detta inlägg!